Det ryker svagt från en grop i marken där jag cyklar förbi varje dag. Här skär Örbyleden ett snitt mellan Bandhagen och Stureby. Tittar man ner så ser man fjärrvärmerör i denna gröna vätska. Ska man googla eller bara njuta av mysteriet?
Bilden föreställer min mormor och morfar, Märta och Zackeus Eriksson, under en vardagskväll hemma i stugan vid Tibble gård, Täby. De lyssnar på radio samtidigt som Märta stickar och Zackeus spexar under tidningsläsningen. Bilden togs ca. 1956 av Gunnar Eriksson som var min morbror.
Ett möte mellan husdjur! Kan man säga, för de små söta trädgårdssnäckorna är också som husdjur på sätt och vis. De bor ju här. Jag tycker om att se hur olika deras snäckor kan se ut med olika färger och ränder och jag tycker de är jättesöta. Och de äter faktiskt inte upp så mycket i trädgården. Det är värre med de stora sniglarna...
Jag älskar att hålla på med pärlor och stenar. Det är liksom allt i ett: det är kreativt skapande, det är vackert, det är en bit av naturen, Moder Jord, och det finns massor ku´lturhistoria kring stenarna och pärlorna och jag får egna smycken!
Centrum Bio i Vallentuna invigdes 1938 och revs i oktober 2015. Man vågar sig knappt på en gissning av hur många filmer som under årens lopp visats där för biosugna Vallentunabor. Ska vi säga tusen, det är ju en jämn och bra siffra. Matinéer och internationella kassasuccéer följdes åt men 2015 hade konkurrensen från andra biografer och andra distributionssätt av film blivit för stor och då tog det slut.
Frösunda station längs med Roslagsbanans Kårstalinje, har återfått sin forna glans och kulör, nämligen 1885 års röda färg. Nu ser huset ut som det ska.
Tanken var att flera likadana hus skulle uppföras, ungefär som i Roslags-Näsby Centrum, men det blev bara ett. Det sägs att markförhållandena avgjorde, det skulle bli för tungt. Nu står det ensamt i sitt slag och blickar ut mot Roslagsbanan.
Stålmannen gjorde en inflygning över Rimbo marknad och sedan en landning för att äta en portion sockervadd, det lär nämligen vara väldigt hälsosamt och stärkande för både kropp och själ. Bilden togs 2017.
Plötsligt slocknade ljuset i tunnelbanan på gröna linjen och tåget togs ur trafik. Många skulle försöka få plats i den lilla röda ersättningsbussen som kom till slut efter lång väntan i snålblåsten. Lika många var vi som promenerade iväg till Fridhemsplan för att tråckla sig iväg med blå linjen istället, så där blev det ju också trångt och bökigt.
Kylskåpet innehåller till största del drycker eftersom frysarna är fulla med mat. Prylhyllan är däremot välfylld; farfars svampkorg och snusdosa, mammas näversöm i ram, mormors gula porslinskanna som hon vattnade sina blommor med fyller nu samma funktion hos mig, loppisfynd, naturfynd, kaffe, kryddor, olja och vinäger, kattmat och så mycket mer.
Städskåpet blev i somras omvandlat till "utökad förvaringsyta av hobbyprojekt". Fler hyllplan kom på plats. Hobbyn som nu blivit aktuell är trä-och metallslöjd. Gått utbildning 30 p på Umeå Universitet och verktygen behövde förvaringsplats. Här samlar jag också metallåtervinning i papplådor som ska användas i undervisningen/ av mig själv: kattmatsburkar, konservburkar, kapsyler, aluminiumburkar, metallock från glasburkar m. m. Här finns också städprylar, trädgårdsprylar, blomkrukor och annat smått och gott. Dammsugaren får inte plats utan ligger alltid framme, lätt till hands när katthåren blir för många!
Hösten går mot vinter. Passionsblomman inne för övervintring med växtlampa monterad. De sista plockade äpplena torkade i svamptorken. Framöver blir det färsk köpefrukt och torkade äppelskivor. Symaskinen står på ena köksstolen med några väntande syprojekt överst.
Alltid fullt! Galet många förpackningar och proppfullt varje vecka. En påse papp, en påse plast och glas som sorteras i soprummet, en kompostpåse och en påse restavfall. Ingen rolig syssla men det blir uppenbart hur sopberg kan uppstå...
Kaffedags! Presskaffe,Gevalia Milea ljusrost som förvaras i gammal kaffeburk, vattenkokare och varm mjölk värmd i kastrull.
Två bivaxdukar på tork på diskstället. Full kompostpåse och ny påbörjad. Diskhon halvfull av disk, plastburkar, som väntar på "stockholmsdisk"; Stockholmarnas slösaktiga och slarviga sätt att diska under rinnande vatten, enligt norrlandssläkten. Nu är jag en av dem, slösaktig och slarvig. 😅 Diskmaskinen, även den halvfull i väntan på att bli igångsatt.
Sodastreamer och stavmixer (till den dagliga smoothien; 1 banan, 1dl havregryn, 1 dl a-fil, 1 dl havremjölk, 1 dl frysta bär från egen trädgård; hallon, jordgubbar och björnbär) anas längst bort.
Genom en konferens fick vi se Tekniska museets nya byggnad Trähallen innan den öppnas för allmänheten. Inne i byggnaden finns också en en wisdome. Det ska bli spännande att se hur miljön blir när det är klart!
