När Inger kom med dessa tulpaner så var de slutna och svarta i toppen på kronbladen. Jag blev så besviken då jag trodde de var skadade. Jag satte på mig glasögonen upptäckte jag att spetsarna var mörkröda. När blommorna öppnade sig så spred sig den röda färgen till vår stora förtjusning ned över det gula kronbladen. Småsaker jag uppskattar i vanliga fall har nu blivit så mycket viktigare. Jag går i vanliga fall på många utställningar. Nu är mina största upplevelser det naturen har att bjuda.
Häromveckan (10/4-25) var det Sveriges overshoot day. Den borde ligga den 31/12. Overshoot day är dagen när vi förbrukat årets resurser och därefter använder andras. Vi tar nu av kommande generationers möjligheter, vi tär och förstör. Det destruktiva behöver upphöra, vi behöver ta ansvar för våra klimatpåverkade aktiviteter, du och jag, politiken, näringslivet och alltet.
Rebellmammorna och andra grupper som arbetar för uppmärksamhet kring den pågående klimatförödelsen har spridit information om vikten av handling. De har klätt statyer runt hela landet med halsdukar och information för uppmärksamhet kring overshoot day. I Norrtälje kläddes t ex Flicka och blomma (en av Klara Kristalova statyer) i Gustav II Adolfs park med halsduk och informationsmaterial. I Stockholm har stridskungar fått en halsduk och information, i Sunne Selma Lagerlöf, i Tungelsta Ivar Lo Johansson och i Sundsvall Frida Steenhoff. Landet runt har mängder av statyer klätts och fridsamma aktioner genomförts, där kvinnor, män och barn stillsamt har informerat om det som pågår.
Materialet satt kvar en dag eller två, ibland längre, men samtalet fortsätter runt om i bygden. Bortom detta fortsätter livet som om inget har hänt, men det kokar verkligen under ytan. För många av oss kokar det över, det är viktigt att agera. Det är fint att se att många agerar. En vacker dag når vi en tippingpoint, då kommer mycket att sättas i rullning. Vi hoppas att den är här snart, eftersom problematiken ökar exponentiellt.
Rebellmammorna står för ickevåldsliga aktioner. Deras aktivism är att sitta, dansa, prata, visa skyltar, skriva, sticka fina röda halsdukar, mm. Deras vilja är att informera och att synas på statens gator och torg för att berätta om krisen som måste stoppas.
Rebellmammorna är ett exempel på en viktig civilsamhälletsrörelse som arbetar för uppmärksamhet kring klimatfrågan, den riktiga och påtagliga kris som pågår i vårt samhälle och som väldigt få politiker och beslutsfattare törs röra i. Rebellpapporna är också en sådan. De arbetar var för sig men också sida vid sida. Jag är tacksam för deras arbete.
Jag vill tro att Klara Kristalova, Lena Lervik och alla andra konstnärer landet runt är tacksamma för att just deras konst (en kort stund) fick stå till tjänst (utan förstörelse) för uppmärksamhet kring världens klimatproblematik. Jag tackar konstnärerna för konsten. Jag tackar Rebellmammorna för aktionerna.
Konsten är livsviktig för våra liv, klimatet likaså.
Tack, ni alla som gör.
Anette Grinde
På en klippa vid motorvägen i Nacka står en 4 meter hög älg, ett landmärke. Igårkväll fick älgen besök av rebellmammorna i Nacka-Värmdö, som gav älgen en 1,5 dm bred röd halsduk och ett budskap. Halsduken betonar vikten av att vi håller oss inom 1,5-gradersmålet och planetens gränser. När mörkret föll tog sig sedan skogens konung ett kliv, med halsduk på klev den rakt över bilarna och alla de utsläpp som vår trafik genererar. Kraften i motståndshandlingen måste övervinna fossilberoendet. För våra barns skull. För alla barns skull.
Nu under april genomför Rebellmammorna en statymanifestation då vi klär statyer runt om i landet i röda halsdukar för att uppmärksamma Overshoot Day som infaller den 10 april. Halsdukarna finns på många platser runt om i Stockholm.
Jag vill vara med och försöka bromsa den globala uppvärmningen så att den drabbar människor och djur så lite som möjligt nu och i framtiden. Jag är väldigt orolig för hur barnens liv kommer att se ut till följd av denna uppvärmning, artdöden och miljöförstörelsen. 10 april 2025 är ekologiska skuldens dag i Sverige - då vi satt sprätt på "vår" del av naturens resurser i år. De röda hasldukarna ska uppmärksamma det. Inför lördagens manifestatiom.
Jag är på väg till ett femårskalas. Livet spelar roll. Jag är glad för dagens möten.
På väg ut från tunnelbanan sker ett bråk. Plötsligt händer saker omkring en som är viktigt, för andras liv och hälsa. Vem och vilka omkring oss tar ansvar? Ja, flera!
När ska man ingripa och när ska man inte? Varför ska man och varför ska man inte?
Han pucklade på honom, var större och starkare. Vräkte ner honom, drog in honom när han ville gå av. Drog och slet. Han kom inte loss.
Jag försökte gå emellan, utan framgång. Fler kom, försökte lugna läget. De fick bort killen som attackerades, tror jag. Han som slog var upprörd över klotter, väldigt oklart om klottret skett. En mamma med ett litet barn gick till biljettkuren och kallade på vakt. Jag var precis i ryggen på dem, så jag tackade henne bara. Tack, för att du gjorde just så, tänker jag. Tog bort dig och barnet och kallade på vakt. Jag tänker att hon visade barnet ansvar. Vi gick vidare, var för sig. Överlämnade situationen till andra. Jag vet inte hur det gick sen.
När ska man ingripa och när ska man inte? Hur mycket hinner man tänka innan man gör det man gör?
På gränsen mellan Grekland och Makedonien. Polisen delade in flyktingarna i grupper om ca 40 personer. Det var mycket flyktingar på båda sidor om gränsen. Vi tog oss över efter en liten tvekan. En tågresa för 25 Euro tog oss sedan till Serbien men vi hade dålig tillgång till elektricitet så vi kunde inte fota så mycket då telefonen laddade ur.
Skrivbord på jobbet. Datorn står på med Microsoft Visual Studio 2010 laddat. Till höger om tangentbordet ligger ett par högtalare eftersom jag lyssnar på musik på jobbet. En kalender hänger på väggen. Den används egentligen inte eftersom allt ligger i datorn eller telefonen. Bredvid kalendern hänger en prydnad jag fick i present av en kinesisk medarbetare.
Okej, det är inte norrsken. Det är Hammarbybackens strålkastare som färgar molnen ovanför. En snöig vinterbild från Lagavägen i Bagarmossen i januari 2013.
Barndom och sommarlov... Pojkar på upptäcktsfärd i sommarnaturen.På besök hos släktingarna utanför Helsingfors tog killarna med oss på upptäcktsfärd i skogen och visade runt oss.
Vårt barnbarn Alma, f. 2007, på väg till Matterhornmassivet tillsammans med pappa Christofer och syskonen Axel och Sophie för Alpin skidåkning.
Julen 2024. Bilen Tesla el.
Jag var på väg hem till mig och det snöade. Jag tycker att det rosa fönstret uppe i ditt vänstra hörnet tillsammans med lampan som lyste genom snön som faller gav en mystisk scen som var intressant.
Pojke på väg hem efter dagis med utflyktsryggsäcken på ryggen. Ännu behövs overallen och mössan. Vårvintersolen kastar långa skuggor i gruset som ligger kvar efter vinterns sandning mot halkan.
Nu sitter vi inne i en stor lastbil, tillsammans med många andra. Det är väldigt trångt, alla sitter nästan på varandra. Efter två timmars resa är vi äntligen framme där vi skulle samlas. Jag känner mig glad, jag är på väg emot ett nytt liv!
På väg ner i underjorden: rulltrappan ner till Kungsträdgårdens tunnelbanestation.Stationen har en speciell utsmyckning, vilket börjar synas redan i rulltrappan ner. Fotograferat med mobilkamera.
