Bellmanstaty vid Hasselbacken på Djurgården. På andra sidan gatan pågår bygget av ABBA-museet för fullt. En del saker är kortlivade trender. Annat stannar kvar.I bakgrunden "Bellmanseken"
Medborgarplatsen, 27 december 2013.Ett barn som har åkt skridskor på den konstfrusna skridskobanan på Medborgarplatsen står nyfiket och tittar på en gatumusikant som står och spelar julsånger på en trumpet.
MusikhusetPlatsen jag har valt att skriva om är en fritidsgård som ligger i Norsborg (Musikhuset). När jag tänker på Musikhuset så dyker det upp en massa minnen, minnen som gör mig glad och andra lite sämre minnen som får mig på dåligt humor. Musikhuset är som mitt andra hem, jag spenderar mycket av min tid där. Jag har hängt där i snart 5 år, och dessutom så har jag även sovit över där med min tjejgrupp som kallas för Norsborgs änglar då vi hade en ”övernattningsdag”. Det är en grupp som vi jobbar för i Musikhuset. Vi gör en massa olika aktiviteter och äventyrliga upplevelser tillsammans. Vi träffas varje torsdag där med vår ledare som heter Lucia, hon fixar en massa saker till oss som vi lär oss mycket av och får mycket erfarenheter av som behövs senare i livet. Vi får också fika och umgås. Vi är 10 tjejer som deltar i denna grupp så kallad ”Norsbrgs änglar.” Vi är som en familj och beter oss som systrar vi har ju självklart känt varandra sen lågstadiet så vi känner varandra så pass väl att vi tjafsar och bråkar ganska mycket så som systrar verkligen gör men ändå så håller vi ihop när det kommer till kritan, och finns där för varandra. Vi har också varit på flera läger tillsammans med vår ledare. Allt detta hänger på Musikhuset som fixat allt detta för oss. Därför betyder Musikhuset så mycket för mig. Jag har många minnen därifrån. Ibland sitter jag för mig själv och tänker ”Gud vad snabbt tiden har gått” under de 5 åren har jag gått igenom mycket i just denna byggnad Musikhuset. Jag hänger till och med där förutom det som har med Norsborgs änglar att göra de vill säga på min fritid så är jag där ganska mycket och njuter av tiden då jag umgås och har trevligt med mina vänner. Jag har en favoritledare som jobbar där och han heter George, han är som min andra far och hjälper mig i nöden. Han behandlar verkligen oss som sina barn. När jag mår dåligt så kan jag sitta och prata med honom och säga vad jag tycker och känner och vad som finns inom mig. Vi trivs så sjukt bra med honom. Jag anser han som min förebild som ger oss råd om vad som är rätt och fel i livet, som jag verkligen uppskattar och kommer att uppskatta senare i livet när jag väl slutat hänga där, de vill säga när jag blir äldre. Jag kommer verkligen längta tillbaka till de tider då vi bara kunde sitta alla tio tjejer och vår favorit ledare George som är vår förebild. Så Musikhuset är ett ställe där jag alltid kommer att minnas underbara tider som jag aldrig glömmer de vill säga minnen som är oförglömliga.
Musikhuset är som mitt andra hem, när jag inte är hemma så är jag i musikhusets danssal med mina vänner. Att dansa betyder mycket för mig jag har dansat nu i nästan 11 år och det känns bara bättre för varje dag jag dansar. Första dagen jag flytta till Stockholm ifrån Malmö, så tog mina kompisar med mig till musikhuset. När vi kom in var det bara fönster och speglar runt omkring. Speglarna glänste på grund av solstrålarna som kom in från de stora fönstren, och så var det en boxnings säck som hängde där i ett hörn och träningsmattor på golvet. Än idag ser allting exakt likadant ut förutom den där spegeln som min kompis råkade ha sönder. Känslan av lukten när vi har tränat som hårdast och inte kan öppna fönstren där inne är fruktansvärd. Vi känner varandra bra som om vi vore en familj. Eller vi är som en stor familj alla vi, folk som vill kolla på oss är också välkomna och det gör så att dom känner till musikhuset och vilken familj vi alla är tillsammans. Sommardagar är det skönast att gå och dansa för det är varmt och det känns som om man kommer dit snabbt, men när det är vinter så är det bara tråkigt att gå dit för det tar så lång tid. Det är inte många som vet att det finns en danssal i musikhuset, men för oss i min dans grupp är det vår andra hem.
Rebellmammorna är en grupp vanliga mammor, far- mormödrar, systrar, döttrar, fastrar, mostrar... som inte blundar för klimatkrisen och som vägrar ge upp. Vi använder stickning, sång och andra fredliga metoder för att uppmärksamma olika delar av krisen och lösningarna. För andra året i rad genomför vi en statymanifestation då vi klär statyer runtom i Stockholm med röda halsdukar för att uppmärksamma den röda gräns som mänskligheten inte får passera – 1,5 gradersmålet.
Just nu i April hänger dessa halsdukar för att uppmärksamma Earth Overshoot Day – om alla i världen levde som vi gör i Sverige, skulle världens resurser för 2025 vara slut den 10 april.
Inre maren måste vara den sämst utnyttjade "nära till vattnet möjlighet" i Sverige. Jag bor utomlands sedan 1994 och vid varje besök blir jag mer och mer fascinerad av denna oförmåga av en klassisk badort som Södertälje att utnyttja närheten till vatten. Var är barerna, restaurangerna, människorna... ? Tack och lov så har livet återvänt tack vare de som njuter av en stilla stund bakom flötet.
Ett av dagens nöjen var att via youtube följa utsläppet av laxöring i Strömmen. Det kan inte jämföras med att få se det live men det var defintivt ett litet skådespel att se alla fiskyngel komma farande genom slange.
I år slog vi till och klädde julgranen ett par dagar innan den 23 december. En kartong med juldekorationer gick bara inte att hitta. Man tager vad man haver tycke de vuxna sönerna, mannen och jag. Det behöver för fasiken inte vara perfekt...
När vi flyttade in i nybygget skröts det om att vi inte behöver använda nycklar till sopnedkastet, ”ingen kommer att ha tillgång till era sopor, endast de boende med bricka kommer att kunna öppna luckorna”. Jo, det har visat sig att det digitala systemet ligger nere väldigt ofta....
Under den andra pandemivintern firade vi en familjemedlems födelsedag med picnic nere vid Värtan: en välbehövlig stund av glädje och skönhet under det prekära världsläget.
Fotot föreställer hur vi firar nationaldagen.Jag vill berätta om Somalias nationaldag eftersom jag aldrig missar att fira den här dagen som är 1 juli.Jag skulle vara en av dem på bilden om jag hade varit där, för jag brukar klä mig i sådana kläder varje år när vi firar somalisk nationaldag.Vår flagga är ljusblå med en femuddig stjärna i mitten.Den blå färgen symboliserar frihet och de fem somaliska folkgrupperna i de gamla brittiska och italienska kolonierna samt i Etiopien, Kenya och Djibouti.
Efter kvällens konsert med Depeche mode väller en 30 000 personer ur arenan. Några av letar efter pendeltåget. Men vänder man sig om straxt innan bron möts man av denna ljumna försommarkväll.
"Jag tog den här bilden söndagen den 25 oktober 2015 från mitt hus, den fantastiska utsikten lockade mig. Det var speciellt de olika färgerna på träden som täckte bakom en hel del av "husen".Denna utsikt gör att man känner sig som i himlen."
Som en modern konstverk, men detaljerna avslöjar en mängd olika himmel och träd speglingar så väl som issprickor och 3D partiklar frusna på isens yta. Norrviken sjö.
Som så mycket annat i fotograferingen finns det ämnen som innehåller mängder av olika tekniker och utrustningsnivåer. Naturfotografering är en av dem och som även innehåller promenader i oländig terräng.
Ett hårt och slitsamt jobb med att hacka bort hade den här ensamma mannen tillhörande besättningen på Mariella! Fartyget hade bli blivit kraftigt nedisat på väg från Helsingfors till Stockholm och isen fick man bort senare med hjälp av ånga!
Efter flera år är det dags: den tillfälliga saluhallen monteras äntligen ner! Äntligen blir torget fritt igen och vi kommer kunna se den nyrenoverade saluhallen i sin prakt igen.
