Den hära en bild på en fotbollsplan uppe i Storvreten. Det stället betyder otroligt mycket för mig,det är ett ställe som jag spelade fotboll som ett litet barn redan i 8års åldern. Sen så brukar jag spela fotboll där med mina kompisar
Lyckan var stor idag när vi efter några dagars promenaduppehåll pga VÄDER, åter var ute i skogen. Extra lycklig blev jag då vi upptäckte att någon hade hittat min röda luva. Jag var väldigt olycklig när jag inte kunde hitta den.
Min sparkstötting som jag brukar ta fram och åka på vägar där man inte hunnit sanda eller grusa. Som inflyttad västerbottning säg jag bara:: " hä bara att åk." Men nu har den perfekta sparkstöttingsslingan blivit uppgrävd p g a V&A projekt i det gamla VEga
Det här är de nio av mina instagrambilder som blev mest gillade under 2019. Alla föreställer akvareller jag målade under året. Jag publicerar mest bilder på mina målningar, eller på sådant som har med kreativt arbete att göra.
Tog färja till Utö, hyrde kajaker och sov på värdshuset eftersom väder och vind inte riktigt sade tält och långa överfarter. På färjan var varannan stolsrad blockerad och på värdshuset hade man skyltar på borden, ”detta bord är satt i karantän”. Handsprit stod litet överallt. Svårt det här. Utan besökare dör deras verksamheter, men tänk om man skulle vara smittsam utan att fatta?
Femte februari, 2025, klev fullt beväpnad man in i Risbergska gymnasiet i Örebro och mördade 10 personer och skadade fem ytterligare. Någon som påverkade Sverige. Så även i Stockholm där blommor och ljus placerades ut under den tysta minuten.
Lika värdig minnesplats som värdet vi sätter på samhällets äldre. Undanskymd, skruffig och precis vid en glasskiosk. (Här borde man f ö se Löfven et al varje söndag med en ros). Glass, någon?
Femte februari, 2025, klev fullt beväpnad man in i Risbergska gymnasiet i Örebro och mördade 10 personer och skadade fem ytterligare. Någon som påverkade Sverige. Så även i Stockholm där blommor och ljus placerades ut under den tysta minuten.
Ringen tillverkades i betong av vår dotter. Vi tänder värmeljus i den när vi vill påminna oss om födelsedagarna av avlidna personer och vid andra högtider typ allhelgonahelgen.
29 september 2024. Måndag. Övra Söderby, Roslagsbro.
Minus fyra. Strålande sol. Det är frostigt och vackert på morgonkvisten. Korna råmar, det hörs långt över landskapet. Hästarna vandrar stilla i sina hagar. Fåglarna småkvittrar. Barnen står i vägkanten i väntan på sin skolskjuts. Stillsamhet råder.
En ny dag väntar. Snart kommer bussen och snart är den nya arbetsdagen här.
Bilden av hembygdsgården Labacken är tagen vid:
Labacken, Övra Söderbyvägen 24, 761 75 Norrtälje.
Fastigheten ägs och vårdas av St Eriks Gille, Roslagsbros hembygdsförening. Övra Söderby. Roslagsbro. Norrtälje.
Bestämde mig för att sluta tidigt och åka till landet. Huvudet bultar av alla zoommöten. Hjulbulten gick av. Vad gör jag nu? Går in och #jobbahemma igen?
De randiga karamellerna välkomnar mig. Hytten på finlandsbåten är nästan som mitt andra hem, som för så många sverigefinländare, och jag myser (även om katalogerna försöker få mig att köpa en massa onödigt).
Mitt lilla arbetsrum hemma med mina böcker, garner och symaterial när jag skapar nya saker. Har även min dator så jag kan se på film och tv där. Mitt eget kryp in när jag vill ha lugnt omkring mig.
Mitt i kommersen säger rebellmammor och rebellpappor ifrån!
Mödrar, fäder, mor- och farföräldrar, människor som bryr sig om Moder jord och mänskligheten (vare sig de är föräldrar eller inte) samlar sig, formerar sig, protesterar och gör något tillsammans. Det & de gör skillnad.
Allt detta skapar berättelser - också för framtiden: vem gjorde något när klimatkrisen hårt tränger sig in genom dörren?
Plats: Drottninggatan, Stockholm.
Foto: Anette Grinde
Jag har sytt en kjol och en blus till min brorsdotter. Hon heter Elisa. Hon är jätteglad att hennes farmor syr kläder till henne. Det är jätteroligt för mig när jag ser mina barnbarn glada.
Mitt lilla kök är en plats i mitt hem som jag tycker är trevlig.Huset jag bor i är byggt på 50 talet och köket rymmer endast en liten matplats men det finns ändå tillräckligt med plats för att laga mat.
Mitt kök i Midsommarkransen i ett hus byggt 1964. Köket är ett av de första som är byggda i färdiga moduler och inte plats snickrade som på 1950-talet.Handtagen på köksluckor är utbytta. Det var rostfria handtag som hette Stil 555 från början.
Här är mitt eget mysrum där jag sover och hämtar kraft. Bordet kommer från min mamma som hon hade i sitt flickrum på 1930-talet. Tror det är äldre än så. Vill ha det enkelt och ljust omkring mig för att få harmoni.
Mitt riktiga jobb är att formge och tillverka smycken. Det här är en av de få försäljningar som blir av i år. Alla har munskydd, jag har faktiskt sytt en hel laddning till försäljning och de går åt. Jag får även sälja en hel del smycken och nysydda kimonoärmar.
Det här är en byro jag har i mitt rum som jag har målat själv. Jag lägger mina nycklar och liknande på den. I den har jag lite olika saker, bland annat mina väskor lite gamla bilder.
Detta är min stol som har 2 filtar på sig. Jag brukar sätta minna nallar i stolen när jag inte sitter i den. Under sommaren brukar jag inte ha den bruna filten men jag tycker den är mysig att ha under vintern.
Denna hårda fysiska sport har blivit mycket populär och trendig bland ungdomar sedan Alexander Gustafsson gav självaste världsmästaren amerikanen Jon Jones en mycket hård och jämn match i september i år.
En dagligvarubutik har upplåtit en tredjedel av sin parkering för en testcentral för eventuell coronsmitta. I första hand är den avsedd för vårdpersonal. Bra initiativ.
Världen krymper på samma gång som den växer. Vi blir mindre uppmärksamma om vår närhet men vet vad vi lagar till middag. Tappar vi kontakt eller skapas det nya?
En kväll i slutet av juni tog jag en promenad och uppmärksammade det vackra kvällsljuset, och inte minst den vackra regnbågen. Det unga paret på bryggan tycks inte tänka på regnbågen, kanske vänder han kameran mot solnedgången? Regnbågen tycks landa rakt på tjejen. Kanske är det hon som är skatten?
Bilden togs under en lunch på en konferens med jobbet på ett nytt hotell i Stockholm. Jag blev nyfiken på det fina ljuset, färgerna och den enkla dukningen.
Bilden är från 2010 men jag la upp den igen 2019 efter att ha gjort den svartvit, som ett fint minne av Mona. Pojken är min son. Mycket har hänt sen dess.
