Minus 12.
Gnistrande vackert. Friskt och fridfullt. Huset ser frostigt och kallt ut.
En kylig dag som denna är det tur att det inte finns vatten indraget, som kan frysa sönder. Huset klarar sig, trots kylan.
Tack, till alla funktionärer i föreningen, som gör all dess fantastiska verksamhet möjlig.
Plats: Labacken, St Eriks Gilles hembygdsgård.
Roslagsbros hembygdsförening.
Övra Söderbyvägen 24, 761 75 Norrtälje.
Foto: Anette Grinde.
24/11-24. Söndag morgon, kl 0900.
Minus 12.
Gnistrande vackert. Friskt och fridfullt. Huset ser frostigt och kallt ut.
En kylig dag som denna är det tur att det inte finns vatten indraget, som kan frysa sönder. Huset klarar sig, trots kylan.
Tack, till alla funktionärer i föreningen, som gör all dess fantastiska verksamhet möjlig.
Plats: Labacken, St Eriks Gilles hembygdsgård.
Roslagsbros hembygdsförening.
Övra Söderbyvägen 24, 761 75 Norrtälje.
Foto: Anette Grinde.
24/11-24. Söndag morgon, kl 0900.
Drakenbergsparken där Tantolunden börjar. Vi på bänkarna benämner detta ställe »Bänkarna i Tanto« eller »Tullen«. Här, där Stockholms största park börjar, är det helt fritt fram att förtära alkohol, men det är inte det som gör att vi samlas här. Vi samlas här för dels bor en hel del lirare runtomkring. Det ligger ett bolag ganska nära. Men det kanske viktigaste: Tanto med omnejd är för oss det enda stället där man kan råka somna in utan att bli muddrad och plundrad. Och det är inte ovanligt att om man tappat något eller glömt nåt ser någon till att sakerna kommer till rätta. Det kan vara allt från en bunt Situation Sthlm till hela ryggväskor, kepor och ... ja faktiskt vad som! Men visst, tiderna förändras även i vår säregna sfär. Det kommer in nytt folk som inte förstår dessa »Tullens koder«. Medborgarna här runt har också en speciell tröskel och förståelse för ölisarna. Ofta känns dom som ett naturligt inslag i området. Flera original vistas runt Tullen och inte att förglömma – söderandan!
Strålande sol, blå himmel och minus åtta grader.
Frid råder på hembygdsgården.
14 mars 2025. Morgonkvist.
Plats: Labacken, Övra Söderbyvägen 14, Roslagsbro, Norrtälje.
Ägare: St Eriks Gille, Roslagsbros hembygdsförening.
Jag småpratar lite med Maritta som är ute och går med Ebbot. Vi fnissar lite åt de roliga skuggorna och pratar om högt och lågtHon är en av de trevliga grannar som har hjälpt att sätta guldkant på min tillvaro denna märkliga sommar.
Stationen vid Saltsjö Järla soldränkt en sen septemberkväll 2013. Motljuset var svårt att fånga med Iphone5, men med lite bearbetning med snapseed ljusterades skuggor och ljus.
I skogen nära den stora vägen gömmer sig ett gammalt hus. Inne i huset finns rester av kök med spis och en gammal bäddsoffa. Lantmäteriet har varit på plats och satt ut markeringar för den nya bebyggelsen som skall komma på platsen framöver.
I samband med den lätt kontroversiella ombyggnationen av Slussen så har Gondolen och Katarinahissen renoverats till glädje för många turister och Stockholmare som nu fortsättningsvis kan ta sig till Söders höjder utan att behöva sträva på i ”Harald Lindbergs trappor”.
Att göra något stort önskar vi väl alla. Ibland behöver dock det stora inte vara så stort, det kan också vara något litet. Exakt vad är upp till var och en.
En selfie med Gotlandskaninen Fru Äpple. Jag ville visa mig nära med en av dom fina kaninerna på Torekällberget, i Södertälje. Detta är en del av mitt liv, att arbetsträna genom att pyssla om kaninerna på friluftsmuseet Torekällberget.
En vanlig sommardag med det s.k. Lillienhoffska palatset till vänster och fortsättning av Götgatan norrut. Till höger lång länge en kinakrog. Den är nu ersatt sedan ett år med en hamburgerrestaurang. Detta är våren och sommaren med Covid-19-pandemin. Då vi skulle tvätta händerna och hålla fysiskt avstånd.
Medan jag väntar på att klockan ska bli nio och mötet ska starta passar jag på att ta några bilder av Klarastrandsleden och de centrala delarna av Stockholm. Tänker när jag tar bilderna att det är så grått och fult att det nästan blir vackert. Den gula postbilen (tror jag att det är) som susar fram kontrasterar den grå betongen.
Mellan Husby och Tensta ligger en 26 meter hög konstgjord kulle. Den skapades av jord och berg som sprängdes bort i samband med att tunnelbanan drogs i området. Tar man sig upp på kullen kan man blicka ut över flera bostadsområden i trakten.
Nu tänds stans grönast lysande gran. Härligt med en som väcker så många känslor! Själv är jag rätt glad, då den lyser upp hela vardagsrummet. Ingen egen gran behövs! 😊
Getterna på Akalla By låter sig väl smaka av grönskan på marken och så långt de når upp i träden. I bakrunden syns ett höghus på Sibeliusgången, här lever många människor nära både djur och natur.
Emma älskar djur. Tyvärr är hennes pappa allergisk så vi kan inte ha några. Våra grannar har dock en fantastisk katt som Emma älskar och katten är väldigt förtjust i Emma. Han kommer springande när han hör henne och han spinner så det dånar när hon bär omkring på honom.
Second day of selfisolation, having fika (Coffee and cake) with our lovely neighbour across the landing. Please feel free to share. Hoping others will do the same ❤️Andra dagen av isolering, fika med grannen.Dela gärna, för att inspirera andra.
Under en skogspromenad i Grödinge stötte jag på det här grävlingsboet. Det var jättestort och hade flera in- och utgångar. Grävlingen lyste med sin frånvaro. Låg antagligen och sov...
