Ett par timmar innan vår enda föreställning tog vi den här bilden. Michael Anderson ansvarar för det, han är vår ljustekniker. Vi blev tvungna att ställa in hela vår föreställningsperiod. Vi hyrde därför Teater Pero för att kunna filma det som borde ha varit en föreställning inom dansteater- scenkonst med en fri dansteater grupp. Filmen är alltså vårt enda spår kvar som vi kan visa upp till alla som önskar se hur vårt arbete har varit under året och vad ville vi egentligen åstadskomma om vi hade haft möjlighet till regelbunden repetitionstid och till en trygg föreställningsperiod. Ni ser här att vi har på oss våra tröjor: Reality Dansteater Kompani - Gränsen bakom oss.
Det har regnat en hel del den här sommaren. Blötaste sedan 1950 nångång hörde jag på nyheterna. Här är en av de regniga dagarna. Tur att han hade paraply med sig när han skulle till tvättstugan. Sommar 2012.
6 oktober 2024.
Jag tog en söndagspromenad i strålande sol och höstvackra färger.
Erikskulle hembygdsgård är en stor gård med många äldre hus. Den är belägen i Söderbykarl. Den drivs av en hembygdsförening som har relativt få funktionärer. Det är ett vanligt problem i föreningslivet att de ideella krafterna tryter, att det är svårt med återväxt och rekrytering av nya intresserade till föreningarna. Det måste ändå gå, och gör det oftast.
Erikskulle hembygdsgård har t ex ett museum, en vacker väderkvarn och en gammal smedja. På sommaren har de aktiviteter, visningar, folkdräktsvisning och annat skoj. Det sjuder av liv och lust på den vackra, gamla gården.
Hit kan man ta sig med SL-buss från Norrtälje. Man kan också vandra hit längs Roslagsleden.
Roslagsleden.
Erikskulle hembygdsgård.
Söderby Karls fornminnes- och hembygdsförening.
Söderbykarl, Roslagen, Norrtälje kommun.
Foto Anette Grinde.
Eritreanskt traditionellt kaffe är populärt I alla delar av vårt land. Människorna dricker kaffe tillsammans hemma med sina familjer och vänner. Man måste koka det. När de kokar det får de hämta många små koppar, tesked och socker framför henne . Människorna brukar dricka socker med kaffe och dricker tre gånger. Det betyder att en person dricker tre koppar genom en timme. Jag tycker om det.
För att hålla modet uppe under den sociala distanseringen slängde jag och en vän ihop ett brevlajv, så nu bryts monotonin av att jobba från sängen av med vackra handskrivna brev
Stora Essingen och torget där bussen till staden vänder. I min barndom på 40-50talet var det linje 96, mest känd för olyckan 1948 då en buss störtade ner i vattnet från bron mellan Stora och Lilla Essingen
Vi människor gillar att titta in i djurens hemvist. Vi i Rinkeby-Kista Dagliga Verksamheter hade studiebesök från kollegorna på Salems dagliga verksamheter. De gillade vårt nya akvarium. Roade blickar betraktar de små fiskarna där de simmar omkring i sin hemmiljö.Fotograf: Valter Oom
Ett par tjejer, 12 år, byggde fina kojor i skogen i vega, den som nu inte längre är. Jag är glad att mina barn och deras kompisar hade skog och ängar att leka på.
När vi kom hem från vår promenad så låg det ett litet blått paket vid dörren. Vi hade inte beställt något så det var en rolig överraskning. Vem sätter guldkant på vår konstiga lilla vardag?
Ett barn. Ett efterlängtat barnbarn och nyblivna föräldrar som första gången fick uppleva detta magiska, omvälvande möte med ett liv. Mitt i pandemin föds det barn. Nya liv som ska växa upp och bli till individer. Det känns lite konstigt att barn ändå föds trots elände, sjukdomar, virus, krig och svält. Det ger hopp. Barnet på bilden som håller i bebisen är mitt barn och bebisen är jag bonusfarmor till. Pappan till barnet träffade jag för första gången för 11 år sedan. Han var då nyss fyllda 13 år. Jag har sett han växa upp och gör än. Att få vara en del av ett barns liv är stort. Att få vara en del av ett barns liv som inte är ens biologiska är nästan ännu större. Nu får jag vara del av ett barnbarns liv. Det är helt fantastiskt och obeskrivligt.
Det här gått 4 veckor sedan första vaccinationen, de säger att man har nästan 80% skydd. Jag åker in till stan för att träffa en vän och gå på loppis på Hötorget. Det känns konstigt, pirrigt och lite läskigt. Samtidigt så är det väldigt roligt och skönt med luftombyte.
Jag heter Hamid Hassanzada och kommer från Afghanistan. Jag är 65 år gammal och har bott i Sverige i 2 månader nu. I mitt hemland jobbade jag som barnläkare.Ekonomiskt sett hade jag ett bra liv i Afghanistan där jag ägde en gård. Men konflikter, krig och terror tog över hela landet. Många människor, gamla, unga, män, kvinnor och barn flydde istället för att stanna kvar.Det viktigaste i människors liv är trygghet. Utan trygghet förlorar livet mening och just därför valde jag att lämna allt jag ägde i mitt hemland och flytta. Målet var att skapa en trygg och lugn miljö för min familj så att mina barn skulle kunna studera.Mina barn går i skolan och jag och min fru studerar svenska. Genom att lära oss språket kan vi komma in i det svenska samhället. Kunskap är nyckeln till att komma in i ett nytt samhälle. Vår dröm i Sverige är att lära oss svenska så att vi kan vara till nytta för andra i samhället. Jag önskar också att jag kan jobba inom mitt yrke när jag har lärt mig svenska. Och jag vill leva samma liv som jag levde i mitt hemland tillsammans med min familj.Under min korta vistelsetid i Sverige har jag uppfattat Sverige och det svenska folket som trygga, rättvisa, demokratiska, hjälpsamma, snälla och artiga. Just genom denna vänliga och goda behandling har det svenska folket kunnat sticka ut som en symbol för rättvisa och demokrati i hela världen. Jag önskar lycka för hela svenska folket.
Evil Dead The Musical på Subtopia, Alby, Botkyrka. En underbar musikal baserad på skräck-kultfilmerna av Sam Raimi med Bruce Campbell som protagonisten Ash som slåss mot demoner och vevar en motorsåg och en shotgun.
Nu står den tidigare så hårt trafikerade Åstalänken tom, trafiken går nu under mark. Man tittar sig ofta omkring, stuationen verkar overklig, kommer ingen bil.... Nu planeras här för bostäder
Jag handlade i mataffären en vanlig dag mitt i veckan och när jag kom till frukten fick jag syn på detta äpple som såg ut som en fågel. jag tyckte det var både häftigt och vackert på samma gång. Äpplet gjorde mig glad i min annars ganska så tråkiga vardagshandling så jag tog ett kort för att föreviga min lilla vardagsglädje.
En grå vinterdag i februari går jag längs Strömgatan nedanför Operan. På kajen står en äldre dam och matar fåglarna. Hon har en hel kasse med bröd i handen. Hon är så fin i kappa och hatt. Inte ett dugg rädd för alla fåglar som störtdyker runt omkring henne. Vissa av de försöker nästan sätta sig på hennes hatt. På snön runtomkring samlas fler och fler fåglar av olika sorter. De väntar tålmodigt på sin tur.
