Under tiden för hissrenoveringen så åker vår underbara granne Mona till sin stuga. Vi får låna hennes vackra krukväxter som är mitt i blomningen. Det hade ju varit bortslösat annars. Jag gör det jag kan för att lysa upp tillvaron. Jag har fått ta en stickling av den rosa pelargonen. Jag hoppas att den klarar sig.
Blomsterpimpad cykel parkerad i regnet vid Rådmansgatan. Ägaren troligen inne o myser på det lilla matstället, vars inbjudande ljussken kastas ut på gatan.
Min son har just lämnat blommor på Sergels Torgstrappan på söndagen efter attacken och vi pratar om det hemska som har inträffat. Jag berättar att lägga blommor här visar att kärleken till människor, levande eller döda, kommer alltid att vinna över de som vill göra andra illa. Och att Stockholm, stockholmare och svenskar kommer att bli ännu starkare av att visa denna kärlek som tragiskt nog utlösts av ett terrorangrepp.
Jag heter Ratjiraporn Bunpaprasert. Jag kommer från Thailand. Jag är gift och har inga barn. Jag har bott i Sverige ungefär 8 år. Jag tycker om våren och sommaren i Sverige. I Sverige finns många olika blommor, några är likadana som i Thailand.En gång såg jag tulpaner på våren.Tulpaner kan komma varje vår och gå bort på hösten. Det är samma som livet. ”Födas och gå bort”.
En polisbil täckt med blommor. Människor visar tacksamhet och kärlek till ordningsmakten efter att den misstänkte terroristen gripits kort efter attentatet.
Hittade björnen Blueberry i en kruka på stan. En 2:a klass från Luleå har skickat iväg björnen på en spännande resa. Jag antar utmaningen. Lite museibesök och fika. Lämna sen Blueberry vidare till sonen som åker till Halmstad över helgen.
Som fysioterapeut på Covid-IVA tar man ut den passiva rörligheten i de sövda patienternas alla leder helst varje dag. Det blir även en övning i kroppsavgränsning.
I en tid där reflektion är satt på undantag och brottstycken av sanningen tillåts råda renderar boken en paus, ett mellanspel, en möjlighet till insikt och ett vidgande av perspektiv.
Plötsligt så händer det! Hela hans liv har vi föräldrar och lärare lockat och pockat för att väcka läslusten till liv. Det som till sist gjorde susen var en längtan att få läsa originalböckerna till biofilmen Dune.
Men som förälder är jag ändå bekymrad för hur framtiden ska bli för generationerna som växer upp idag. Vana som de är vid korta texter och rörlig bild.
På helger och vissa veckor, som här höstlovet, är det inte tillåtet att köra in med bil på Djurgården. Bommen kommer ändå som en total överraskning för många och ger upphov till mer eller mindre trafikkaos.
Supportärende över datorn, morgonmöte över datorn, mail, chatt, mail, möte över datorn, webinar om fröbanker över datorn och till sist en digital After Work. Vi konstaterar att det är skönt att inte lägga stora delar av dagen på resande.
Det är lurigt att planera en bilsemester! Hur långt vill och kan man köra på en dag egentligen? Vem vill se ett slott, och vem vill bada? Eller blir det ens en bilsemester? Vem vet!
Nyinfyttad-fönsterputsning.Har fast jobb men ingen bostad.Hyr i 2:a hand.Korttidskontrakt.Tillfälligt.Osäkert.Ständigt sökande efter någon stans att bo.
Min platsJag befinner mig framför Botkyrka kyrka.Den här platsen är kopplad till mig för att jag är döpt där, min lillasyster är döpt där, mina föräldrar gifte sig där och många begravningar har hållits där.Kyrkan är gammal och byggd av sten. Den är omgiven av gröna gräsmattor med gravstenar och kors i prydliga rader. Grusgångar och buskage skiljer gräsmattorna från varandra.Mitt på dagen tycker jag att kyrkan och kyrkogården kan se ganska trevlig och fridfull ut, men senare på eftermiddagen och kvällen, när det skymmer, kan det kännas lite kusligt att vara där. I alla fall om man är där ensam, fast man är ju allt annat än ensam.Det är inte riktigt så att jag tror att zombies stryker runt på kyrkogården när det är mörkt, men det är en speciell känsla att vara på en kyrkogård när det börjar skymma.Jag tycker att kyrkan är som jag tänker mig en typisk kyrka och jag gillar hur den ser ut.
Jag står framför några gravar och tittar mot kyrkan.Det finns jättefina gravstenar överallt. Det finns stora, små och många gamla också.Det är lite kallt, men solen skiner så det ser så fint ut att man inte känner att det är kallt. Men det är inte alls som på sommaren. Då är gräset grönt, träden har gröna blad, fåglarna kvittrar och solen värmer. Vinden blåser i träden. Trots att man hör bilarna som kör på motorvägen, så är det ett bara dovt ljud i bakgrunden, så det är inte så farligt. Man känner i alla fall inte lukten av bilarna. Lukterna man känner när man är här är friska, det luktar natur och det känns så skönt.Folk brukar gå runt här på kyrkogården och titta på gravarna och några går även in i kyrkan och sätter sig där. De som kommer hit är lugna. Det finns en skola på andra sidan vägen, vid kyrkan, så de barnen kan man ibland se och höra när man är här.Jag känner en koppling till Bortkyrka kyrka och anledningen är att mina föräldrar är gifta här. Jag och mina två syskon är döpta här och min mormor är begraven här. Det gör att jag vill vara här. Men att vara här på kvällen, det skulle jag verkligen inte klara av. Även om jag skulle vara här med mina föräldrar så skulle jag vara rädd. Det är för att jag tror att någon som jag inte kan se ska stå där och hoppa fram helt plötsligt. Kanske ett spöke eller en människa, men jag känner samtidigt en trygghet, för jag känner att jag har min mormor vid min sida som skyddar mig. Det gör att jag känner mig fridfull när jag är här. Men det är inte bara därför det känns fridfullt. När jag är här så kan jag ta det lugnt och tänka. Det infinner sig ett sådant lugn att det bara är skönt att vara här. Men ibland kan jag ändå känna mig lite sorgsen. Anledningen till varför jag känner mig ledsen är för att jag tänker på min mormor. Men hon har ju det bra nu.
Efter seglingssäsongen börjar nästa period med bottentvätt av giftig bottenfärg som spolas ner i en spolplatta där dessa tas om hand på Bullandö Marina på Värmdö.
