Man byggde ett fint polishus för några år sedan, det kostade väldigt mycket. Men det var inga poliser som flyttade in, de bestämde att man skulle ha polisen centralt. Nu är det ett gruppboende. Alla som går till tåget från Centrum går förbi denna byggnad.
Trots att allt är mer upp och ner med smittspridningen av Covid-19 så kom hösten med alla dess vackra färger och fåglarna som flyttar söderut.Vi är ett steg närmre vårt mål till att vår hund ska bli en assistanshund åt vår dotter men ändå så långt ifrån. I september klarade han lämplighetstestet och nu skulle vi ha påbörjat utbildningen tillsammans med en certifierad instruktör. I flera regioner har nu de allmäna råden skärpts, så även i vår. Fram till den 19/11 och mest troligen längre avråds vi bl a från att umgås med andra än de i våra familjer. Utbildningen kan inte påbörjas. Inga ekipage får träffa sina instruktörer. Det finns inget mer viktigt nu än att vi är rädda om varandra och tänker ett steg längre än vad som är ens egna behov och önskemål. Efter sommaren var det som att alla glömde bort allt vad pandemi innebar och nu står vi här med människor som fortfarande går på fester, har middagar hemma och trängs på kommunala färdmedel. Det är svårt att hålla social distansering och avstå från det man är van vid. Vi längtar efter att få påbörja utbildningen och vi saknar våra anhöriga. Desto mer ansvar vi alla tar desto kortare tid kommer detta att ta för att passera. Det jag säkert vet är att hösten kommer att övergå till vinter och med den kommer jul och nyår. Nej, inget är som vanligt och kanske blir det aldrig det igen.
Tomten kommer blott en gång varje år.
Kanske det man längtat efter, man får.
Bäst är ändå att hålla på tradition
Och efter maten, gå ut en sväng för motion.
Jag är på väg till Slussen från Gamla Stan efter en lång promenad genom stan. Det är vinter, många minusgrader och det tycker jag känns i den här bilden av en kvinna som leder sin cykel i snålblåsten.
Gångvägen mellan Södermalmstorg och trappan ner till Nacka-Värmdöbussarna vid Slussen. En bit av Stockholm som jag ser varje dag men som jg ändå aldrig riktigt ser. På bild ser det läskigt ut, särskilt med silhuetten längst bort. Det konstiga är att man knappt tänker på hur fult det är, när man går här varje dag.
Trappan ner till bussen hem... Den här biten av Slussen är oftast både äcklig och ful. Det händer ofta att någon har kissat i trappan som leder ner från Södermalmstorg till Nacka-Värmdöbussarna som jag tar varje dag för att åka hem. Ändå är det något nödvändigt och spännande över den här bilden. Som ett löfte om något bättre ...
Det var under skolorienteringen jag upptäckte den här platsen som ligger precis mellan skogskanten och Mälaren. Jag tyckte att detta ställe såg oroväckande och huset påminde mig om ett spökhus. Jag var inte så rädd att jag fick panik men jag fick en känsla av att jag inte ville vara där, helt enkelt. Jag hoppades att jag inte behövde komma tillbaka hit men några dagar innan skolmaraton fick jag veta att vi skulle springa igenom området. Då förstod jag att jag var tvungen att vänja mig vid det här stället. Nu tycker jag helt annorlunda om området. Jag tycker att det är vackert och utsikten över Mälaren kan jag inte beskriva med ord. Ljudet av vinden och fåglarnas kvitter kan man inte få nog av. Ibland brukar jag själv sitta där själv och undra hur jag tänkte när jag tyckte att området såg läskigt ut. Precis framför huset finns nyponbuskar. Eftersom det finns massor av stigar runt omkring så kan man ta olika vägar istället för en och samma. Det blir ju kul med flera olika vägar istället för att bara ta en promenad på en och samma väg hela tiden. Det alltid kul att springa igenom här varje år under skolmaraton men om några år när jag ska börja på gymnasiet så kommer det att vara svårt att komma hit, för att jag bor så långt ifrån vilket gör att skolan är min närmaste kontakt till det här området.
En fantastisk äldre gentleman på Kauppatori, Salutorget i Helsingfors. Här har vi våra rötter så jag tog med sonen hit i somras för att visa honom och passade då också på att bara strosa runt och njuta och semestra i vackra Helsingfors.
Utanför Dieselverkstan i Sickla, intill nedgången till gruvan under Atlas Copco. Var där för att gå på visning i gruvan då den nu är öppen för allmänheten. Fick även en mycket intressant guidad visning av Dieselverstaden och dess historia berättad.
Var med och dokumentera samiskt liv i Stockholms län med bilder! Ladda upp dina bilder (tagna inom det senaste året) och inkludera en kort beskrivning av vad bilden betyder för dig. Tagga bilden med ”samisksamtid”
Sommar och semester. Vi är i Norge, där vi brukar vara på somrarna. Idag har vi åkt kabinbanan upp på Ulrikken. Väl uppe gick vi de sista höjdmeterna upp till toppen. Nedanför breder Bergen ut sig mellan de sju fjällen.
Söndag. Stormen drar sakta in över Stockholm. I trygga hem från dåtid, förbereder man sig för framtiden. Måndag, tisdag onsdag, möten, resor, jobb och annat viktigt.Planer i nutid för framtid, dagens samtid...
I sand-lådan hos dagmamman en augustimorgon 2012 efter detlånga sommarlovet, börjar vardagen ta form. Fantasin får frittutrymme, barnen har till och med "lackerat" naglarna med torrsand.
Det här är en bild från Sommarsol rehab & rekreation i Skåne. Lite musikunderhållning är nyttigt för kropp och själ. Bilden associerar till gamla hembygdsgårdar och folkets Hus. En mycket ung välklädd pojke ackompanjeras av en betydligt äldre ensemble. Fotograf: Karin Lansky
I år firade Santa Run 10-årsjubileum i Stockholm. Hela vinsten i det ideella evenemanget går enligt arrangören till Läkare utan gränser och Röda korset.
Potatis som planterats för att förgro i hemgjorda papperskrukor. Jag har snappat upp tipset från sociala medier och lärt mig hur det går till via Youtube. Typiskt för vår tid att vilja odla och producera hemma men instruktioner hämtar vid från den digitala världen.
