Bilden är från 2010 men jag la upp den igen 2019 efter att ha gjort den svartvit, som ett fint minne av Mona. Pojken är min son. Mycket har hänt sen dess.
Jag tog denna bild när jag precis hade fotograferat runt min avlidna mormors gamla bostad, som jag spenderat många år av min barndom/uppväxt i. Det är en samtidsbild för den har kontrast och man kan förstå hur äldre människor som bott på ett ställe väldigt länge upplever förändring.
Här vi den hatade mördarsnigeln som förstör i våra rabatter! Under vår, sommar och höst plockar man varje morgon mördarsniglar som härjar i gravar och rabatter på kyrkogården. De äter upp nästan alla blommor.Vi har haft många olika metoder att ta dö på dem, men att hälla kokande vatten över dem och sedan gräva ner dem i komposten är den metoden kyrkogården hade när jag jobbade där.
Även om nattens sömn varit dålig så är jag så tacksam att jag fick vakna denna morgon. Denna vecka dog 5 arbetare för att en hiss ramlade ner. De skulle nog inget hellre vilja än att vakna upp, oavsett hur dålig sömnen varit.
Sätter mig i rummet.Njuter av tystnaden.Tänker på dagen,på möten och människor. Saknar, längtar,sörjer och gläds.Tänker tacksamt på att jagär acceptabelt hel och frisk.Välkommen du nya dag.
Jag parkerar vid kyrkan, vandrar över kyrkogården och säger hej till Valborg som vilar där. Sen går jag ut genom den andra grinden och springer längs Roslagsleden till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.
Rusningstrafik och trängsel i rondellen i morgondimman. Det kända varumärket i bakgrunden syns knappt i dimman, en dimma som ställde till en hel del trafikproblem rapporterade radion på morgonen. Men det var vackert på min promenad!
Morgontid, på väg till bussen passerar jag Labacken, St Eriks Gilles hembygdsgård. Idag skiner solen, det är vindstilla.
I busskorsningen står en liten pojke och väntar på sin skolbuss, han är lite nervös. Det är första gången. Snart är han van, jag hoppas jag att han med glädje och pirrig förväntan ser fram emot sin nya skoldag.
Foto Anette Grinde.
Ansvarig för gården Labacken: Roslagsbros hembygdsförening.
Plats: Övra Söderbyvägen 24, 76175 Norrtälje.
Bilden är en del av en serie tagen för drygt två år sen som en uppgift för Kulturama att skildra vardag. Detta är en del av min mormors vardag. När bilden togs var hon 97 år.
Varje ställe jag bott på har mors dag fallit på ett annat datum. Jag har hållit på med den här ett tag, men jag hann äntligen färdigt under karantänen. Det är en morsdagpresent på en vanlig (ovanlig dag). Det är nog mitt första broderi på 10 år jag är en riktig nybörjare, har bara varit lite korsstygn tidigare och mönstret är egenimproviserat.u vill jag börja på något nytt men vet inte vad.
Ett möte mellan husdjur! Kan man säga, för de små söta trädgårdssnäckorna är också som husdjur på sätt och vis. De bor ju här. Jag tycker om att se hur olika deras snäckor kan se ut med olika färger och ränder och jag tycker de är jättesöta. Och de äter faktiskt inte upp så mycket i trädgården. Det är värre med de stora sniglarna...
På lunchseminarie om hur man kan använda AI-agenter för kreativa processer. Mötet var digitalt, och 4 av deltagarna va olika AI-tjänster som de inbjudna skickat istället för att närvara.
Jag har gjort detsamma ibland, så praktiskt!
Text på skylten i handen: Bergatrollet. Det står ett troll vid vägen. Bland rötter och bland sten. Han är så rund om magen och tjocka krumma ben. Han föddes här på denna plats en mörk och stormig höst. När regnet föll och stormen röt med hård och vredgad röst. Nu står han här så lugn och trygg. Med mössan käckt på sned. Han ler så glatt åt alla de som färdas längs han led. Men ge honom en liten vink när du sen drar åstad. Och le som han, så ska du se att även du blir glad.
Kurs för att förstå systemstödet för verksamhetsuppföljning och sedan ledningsgrupp för avdelningen. Hemifrån. Över länk. Nu vardag. Så intressant att vi över en månad gått över från att ha de flesta möten fysiskt till att i princip bara ses över nätet.
