Rusningstrafik och trängsel i rondellen i morgondimman. Det kända varumärket i bakgrunden syns knappt i dimman, en dimma som ställde till en hel del trafikproblem rapporterade radion på morgonen. Men det var vackert på min promenad!
Morgontid, på väg till bussen passerar jag Labacken, St Eriks Gilles hembygdsgård. Idag skiner solen, det är vindstilla.
I busskorsningen står en liten pojke och väntar på sin skolbuss, han är lite nervös. Det är första gången. Snart är han van, jag hoppas jag att han med glädje och pirrig förväntan ser fram emot sin nya skoldag.
Foto Anette Grinde.
Ansvarig för gården Labacken: Roslagsbros hembygdsförening.
Plats: Övra Söderbyvägen 24, 76175 Norrtälje.
Bilden är en del av en serie tagen för drygt två år sen som en uppgift för Kulturama att skildra vardag. Detta är en del av min mormors vardag. När bilden togs var hon 97 år.
Varje ställe jag bott på har mors dag fallit på ett annat datum. Jag har hållit på med den här ett tag, men jag hann äntligen färdigt under karantänen. Det är en morsdagpresent på en vanlig (ovanlig dag). Det är nog mitt första broderi på 10 år jag är en riktig nybörjare, har bara varit lite korsstygn tidigare och mönstret är egenimproviserat.u vill jag börja på något nytt men vet inte vad.
Ett möte mellan husdjur! Kan man säga, för de små söta trädgårdssnäckorna är också som husdjur på sätt och vis. De bor ju här. Jag tycker om att se hur olika deras snäckor kan se ut med olika färger och ränder och jag tycker de är jättesöta. Och de äter faktiskt inte upp så mycket i trädgården. Det är värre med de stora sniglarna...
Text på skylten i handen: Bergatrollet. Det står ett troll vid vägen. Bland rötter och bland sten. Han är så rund om magen och tjocka krumma ben. Han föddes här på denna plats en mörk och stormig höst. När regnet föll och stormen röt med hård och vredgad röst. Nu står han här så lugn och trygg. Med mössan käckt på sned. Han ler så glatt åt alla de som färdas längs han led. Men ge honom en liten vink när du sen drar åstad. Och le som han, så ska du se att även du blir glad.
Kurs för att förstå systemstödet för verksamhetsuppföljning och sedan ledningsgrupp för avdelningen. Hemifrån. Över länk. Nu vardag. Så intressant att vi över en månad gått över från att ha de flesta möten fysiskt till att i princip bara ses över nätet.
Sjövägens båt Ballerina lägger till vid kajen i Nacka Strand samtidigt som Viking Cinderella passerar på väg in mot Stockholm och Londonviadukten. Mellan båtarna en vattenkaskad från Carl Milles staty Gud Fader på himmelsbågen.
En bild som visar på moderskap. Den här tog jag en dag på jobbet där en stor del av mitt arbete handlade om att just möta o samtala med mammor som kämpade för att hålla ihop sin vardag.
Jag är ute på en rask lång motionspromenad. Till min hjälp har jag en app i mobiltelefonen som gör det lite roligare, gör att jag kan tävla med mig själv. Självklart har jag också kameran med mig!
Hammarbybacken är inte lång men brant. Så här skulle det se ut, tror jag, om någon cyklade ner för backen i liftspåret på natten på väg mot Värmdöleden. Jag hoppas att ingen gör det.
Jag har börjat att sy munskydd i förberedande syfte, inför min återresa till London. Jag tror det börjar gå för långt. Jag har samlat på mig massa fina tyger som jag äntligen har fått användning för. Det här är bara början....
Detalj av mur, Hågelby gård, Botkyrka. Kommunen planerar att bygga en stor nöjespark i området. Något, många tycker är sorgligt på grund av att det finns så mycket vackra byggnader och kulturminnen i området. Många önskar att kommunen skulle satsa på de värden som redan finns där och göra en varsammare upprustning.
Jag saknar mina saker där hemma, att gå på museum, att gå på kuriosamarknader att resa. Jag gör ett eget litet kuriosakabinett. Jag gör etiketter till lådorna, lägger mina skatter i små burkar och ställer fynd i hyllorna. Helt plötsligt så har de ett nytt sammanhang.
Jesus christ superstar. Andrew Lloyd Webber sänder sina musikaler på Youtube varje fredag under pandemin. Långfredag och passande nog Jesus christ superstar.
The phantom of the opera 25 års jubileum på Royal Albert Hall. Andrew Lloyd Webber sänder sina musikaler på Youtube varje fredag under pandemin. Detta är min favorit.
Bellmanstaty vid Hasselbacken på Djurgården. På andra sidan gatan pågår bygget av ABBA-museet för fullt. En del saker är kortlivade trender. Annat stannar kvar.I bakgrunden "Bellmanseken"
Medborgarplatsen, 27 december 2013.Ett barn som har åkt skridskor på den konstfrusna skridskobanan på Medborgarplatsen står nyfiket och tittar på en gatumusikant som står och spelar julsånger på en trumpet.
MusikhusetPlatsen jag har valt att skriva om är en fritidsgård som ligger i Norsborg (Musikhuset). När jag tänker på Musikhuset så dyker det upp en massa minnen, minnen som gör mig glad och andra lite sämre minnen som får mig på dåligt humor. Musikhuset är som mitt andra hem, jag spenderar mycket av min tid där. Jag har hängt där i snart 5 år, och dessutom så har jag även sovit över där med min tjejgrupp som kallas för Norsborgs änglar då vi hade en ”övernattningsdag”. Det är en grupp som vi jobbar för i Musikhuset. Vi gör en massa olika aktiviteter och äventyrliga upplevelser tillsammans. Vi träffas varje torsdag där med vår ledare som heter Lucia, hon fixar en massa saker till oss som vi lär oss mycket av och får mycket erfarenheter av som behövs senare i livet. Vi får också fika och umgås. Vi är 10 tjejer som deltar i denna grupp så kallad ”Norsbrgs änglar.” Vi är som en familj och beter oss som systrar vi har ju självklart känt varandra sen lågstadiet så vi känner varandra så pass väl att vi tjafsar och bråkar ganska mycket så som systrar verkligen gör men ändå så håller vi ihop när det kommer till kritan, och finns där för varandra. Vi har också varit på flera läger tillsammans med vår ledare. Allt detta hänger på Musikhuset som fixat allt detta för oss. Därför betyder Musikhuset så mycket för mig. Jag har många minnen därifrån. Ibland sitter jag för mig själv och tänker ”Gud vad snabbt tiden har gått” under de 5 åren har jag gått igenom mycket i just denna byggnad Musikhuset. Jag hänger till och med där förutom det som har med Norsborgs änglar att göra de vill säga på min fritid så är jag där ganska mycket och njuter av tiden då jag umgås och har trevligt med mina vänner. Jag har en favoritledare som jobbar där och han heter George, han är som min andra far och hjälper mig i nöden. Han behandlar verkligen oss som sina barn. När jag mår dåligt så kan jag sitta och prata med honom och säga vad jag tycker och känner och vad som finns inom mig. Vi trivs så sjukt bra med honom. Jag anser han som min förebild som ger oss råd om vad som är rätt och fel i livet, som jag verkligen uppskattar och kommer att uppskatta senare i livet när jag väl slutat hänga där, de vill säga när jag blir äldre. Jag kommer verkligen längta tillbaka till de tider då vi bara kunde sitta alla tio tjejer och vår favorit ledare George som är vår förebild. Så Musikhuset är ett ställe där jag alltid kommer att minnas underbara tider som jag aldrig glömmer de vill säga minnen som är oförglömliga.
Musikhuset är som mitt andra hem, när jag inte är hemma så är jag i musikhusets danssal med mina vänner. Att dansa betyder mycket för mig jag har dansat nu i nästan 11 år och det känns bara bättre för varje dag jag dansar. Första dagen jag flytta till Stockholm ifrån Malmö, så tog mina kompisar med mig till musikhuset. När vi kom in var det bara fönster och speglar runt omkring. Speglarna glänste på grund av solstrålarna som kom in från de stora fönstren, och så var det en boxnings säck som hängde där i ett hörn och träningsmattor på golvet. Än idag ser allting exakt likadant ut förutom den där spegeln som min kompis råkade ha sönder. Känslan av lukten när vi har tränat som hårdast och inte kan öppna fönstren där inne är fruktansvärd. Vi känner varandra bra som om vi vore en familj. Eller vi är som en stor familj alla vi, folk som vill kolla på oss är också välkomna och det gör så att dom känner till musikhuset och vilken familj vi alla är tillsammans. Sommardagar är det skönast att gå och dansa för det är varmt och det känns som om man kommer dit snabbt, men när det är vinter så är det bara tråkigt att gå dit för det tar så lång tid. Det är inte många som vet att det finns en danssal i musikhuset, men för oss i min dans grupp är det vår andra hem.
Rebellmammorna är en grupp vanliga mammor, far- mormödrar, systrar, döttrar, fastrar, mostrar... som inte blundar för klimatkrisen och som vägrar ge upp. Vi använder stickning, sång och andra fredliga metoder för att uppmärksamma olika delar av krisen och lösningarna. För andra året i rad genomför vi en statymanifestation då vi klär statyer runtom i Stockholm med röda halsdukar för att uppmärksamma den röda gräns som mänskligheten inte får passera – 1,5 gradersmålet.
Just nu i April hänger dessa halsdukar för att uppmärksamma Earth Overshoot Day – om alla i världen levde som vi gör i Sverige, skulle världens resurser för 2025 vara slut den 10 april.
