Farfar Helge Grandin och jag på altan i hemmet Reginavägen 60 Saltsjö-Duvnäs, dit farfar kom varje midsommar under 1980-talet fram till 1989, då pappas kusin Herbert såg till att vi lärde känna vår farfar Helge Grandin när hans fru Maja hade gått bort. Vår farfar gifte sig aldrig med vår farmo Regina, som blev med barn 1915 och pappa föddes 1916.
Ett enkelt men ändå stilfullt midsommarfirande i parken vid Skokloster. Sillen och färskpotatisen är uppätna, nu väntar kaffe med dopp allt medan solen ömsom sprider värme, ömsom går i moln. Dragspelet hörs dock inte och "små grodorna" verkar föredra att fira dagen på annan ort.
På Norra Lagnö växer midsommarfirandet från år till år. Allt fler, om det är bra väder förstås, blir inbjudna av boende i området att dela ett traditionellt firande me dans, säckhoppning och picknick.
Här är dukat till midsommarlunch i Sanda, Strängnäs, med bukett av vildblommor och vacker midsommarstång i trä. På bordet finns färskpotatis, 4 sorters sill, skagenröra, 2 sorters lax, ägghalvor, rom, majonnäs, gräddfil, gräslök, avokado, tomat, bröd, smör och ost. Till detta dracks öl/vin, vatten och snaps.
Bilden är av midsommarstången i ekbacken i Åkersberga. Denna varian kom till av en nödvändighet då man två gånger tidigare brännde ner de äldre stängerna. Man införskaffade en flaggstång i glasfiber då den brinner dåligt. Men att sätta en tvärslå på en glasfiberstång är svårt. Jan Hillgren funderade på hur man skulle lösa det. Tanken är att de 4 sidorna representerar segel då kommunvapnet är en vedskuta (Alcea). I toppen sitter logotypen för Österåkers hembygdsförening. I dag så hade tredje generationen ett finger med i arrangerandet av firandet.
Sjöräddningssällskapet och räddningstjänsten larmas till Rävsta. En mindre motorbåt har börjat ta in vatten. Föraren tvingas sätta den på grund för att rädda båten. För att minska miljöpåverkan läggs läns runt båten innan ärendet överlåta till Kustbevakningen.
Bilden sammanfattar de nio bilder som gillats på min Instakonto under 2019. Bilderna kommer framför allt från loppet 13Hills, från träningsrundor, från den lokala tävlingsträningsserien Kompiscrossen, cyclocross-SM.
Min första egna dator som jag köpte 2003. Den har jag kvar fortfarande och använder. Det är bara skärmen som är bytt för den gick sönder. Alltså har jag snart haft datorn i 10 år. Här är skärmsläckaren på och datorn med skrivare står i köket.
Min son Christofer f. 1974 med fru Helena f. 1976 i samband med sonen Axels f. 2005, studentexamen på Östra Real i Stockholm. Övriga barnen Alma f. 2007 och Sophie f. 2011.
Jag fick en så rolig extra lång tomteluva av min mamma ett par år sedan. Sedan pappa har fått sitt Coronaskägg och långa hår så har jag börjat skämta med honom med honom, jag kallar honom den Persiska jultomten. Idag provar han min luva, jag tycker att han är jättefin.
En ny, och otroligt omodern, telefon i arbetsrummet på min dåvarande arbetsplats Nacka Gymnasium. Bilden la jag upp 30 mars 2012, tidsenlig svart ram och vinjettering. Ingen caption, inga hashtags och en like...från min äldsta dotter. Sedan kom under 2012 två bilder till innan ett uppehåll till sommaren 2013 då jag tycks ha börjat använda Instagram mer regelbundet.
Troligtvis en testbild.Det är min äldsta i fotbollskläder. Antagligen på väg till träning.När jag skaffade Instagram var det främst för att kunna visa vardagsbilder.hur kan livet vara med tre barn och aktiviteter. Nu är det mer träningsbilder.och helst ska en ju inte lägga ut bilder på barnen. Inte utan deras tillstånd i alla fall.
MARIA G:la SKOLA är "min" första skola. Jag började där som sexåring hösten 1956. Eftersom jag fyllde sju år i december 1956, så tyckte mina föräldrar, och ev. någon från skolan, att det "var i sin ordning" att jag började som sexåring. Jag bodde två kvarter ifrån skolan, så promenaden till och från skolan utgjorde inget problem. Förmodligen gick jag själv till och från skolan enär biltrafiken inte var så frekvent som nu, 2013. Den trafik som jag minns mest, bestod av två olika "transportsätt". Den ena var en häst med kärra där kusken inte behövde "styra" hästen. "Pållen" kunde hela sin dagliga tur utan hjälp från kusken. Vid varje stopp, så hängde kusken en jutesäck med hö på hästens huvud. Bl.a. så tror jag att hästskjutsen körde kaffebönor till "Kaffehandeln" på Timmermansgatan. Där malde de kaffet i butiken, vilket medförde att "hela" Södermalm kunde känna den härliga doften från nymalet kaffe. Det andra transportsättet var "Isbilen". Det var en ljusblå lastbil som levererade "stora" isblock (ca. 50x50 cm) till kött- & fiskaffären på Maria Prästgårds Gata. "Ismannen" hade sin STORA istång som han hakade fast i "isbiten" och "kastade" upp den på sin läderlapp på axeln för att sedan bära in dem till butiken.
Jag älskar att hålla på med pärlor och stenar. Det är liksom allt i ett: det är kreativt skapande, det är vackert, det är en bit av naturen, Moder Jord, och det finns massor ku´lturhistoria kring stenarna och pärlorna och jag får egna smycken!
Den hära en bild på en fotbollsplan uppe i Storvreten. Det stället betyder otroligt mycket för mig,det är ett ställe som jag spelade fotboll som ett litet barn redan i 8års åldern. Sen så brukar jag spela fotboll där med mina kompisar
Lyckan var stor idag när vi efter några dagars promenaduppehåll pga VÄDER, åter var ute i skogen. Extra lycklig blev jag då vi upptäckte att någon hade hittat min röda luva. Jag var väldigt olycklig när jag inte kunde hitta den.
Min sparkstötting som jag brukar ta fram och åka på vägar där man inte hunnit sanda eller grusa. Som inflyttad västerbottning säg jag bara:: " hä bara att åk." Men nu har den perfekta sparkstöttingsslingan blivit uppgrävd p g a V&A projekt i det gamla VEga
Det här är de nio av mina instagrambilder som blev mest gillade under 2019. Alla föreställer akvareller jag målade under året. Jag publicerar mest bilder på mina målningar, eller på sådant som har med kreativt arbete att göra.
Tog färja till Utö, hyrde kajaker och sov på värdshuset eftersom väder och vind inte riktigt sade tält och långa överfarter. På färjan var varannan stolsrad blockerad och på värdshuset hade man skyltar på borden, ”detta bord är satt i karantän”. Handsprit stod litet överallt. Svårt det här. Utan besökare dör deras verksamheter, men tänk om man skulle vara smittsam utan att fatta?
