Vi älskar att åka utför, och just denna gång åkte vi till Chamonix i Frankrike. Jag har varit där många gånger, och dessvärre ser man klimatpåverkan tydligt med den allt snabbare smältande glaciären. På bilden är det dock vanligt berg, men med avsevärt mindre snö än vanligt.
Det är något med ljuset. Med grönskan som ännu inte nått sin djupaste färg. Med förhoppningar och förväntningar som ligger i luften; snart är den nya årstiden här.
Vi har en liten stund över på kvällen när min bror med familj är på besök. Vi håller Corona avstånd. Jag och de stora flickorna har roligt, mellan tjejen är rörlig som en vacker gummi figur och den stora poserar som Dr Dark i egentillverkad mask. Faster är oerhört stolt.
Jag hade inte tänkt så mycket på spindlar tidigare, men när vi flyttade till radhus blev jag totalt fascinerad av spindlarna som lever på altanen och i trädgården. Det började med spindlarna som bor under altangolvet. När det blir varmt på våren kommer de upp i solen och rusar runt som pyttesmå radiobilar. Och hanarna uppvaktar honorna med en bedårande dans i timmar. Ett rörande skådespel jag satt långa stunder och förlorade mig i. Jag började se dem som mina extra husdjur och som ett sätt att leva tillsammans med naturen. Det här ledde dessutom helt oförhappandes till att jag fick en ny hobby och har nu köpt en spindel som husdjur på riktigt! Här sitter jag på altanen där alltihopa började och virkar ett litet bo till min kommande söta spindelpojkes terrarium!
Ibland vill någon sätta sin egen prägel på någon byggnad, här ser vi resultatet på en tidigare ganska intetsägande byggnad. Vem som utsmyckat det lilla huset på Järvafältet är okänt.
Idag fick jag se älvkarlebyfallen i sin hela skönhet. Så många gånger var jag där och ibland var nästan inte en ”dropp vatten”… eller för mycket snö… Men med eller utan vatten det är magiskt att se slussen och allt runt om
