Föreningsfolket har arbetat på hembygdsgården.
Borden inställda. Grindarna avtagna, bytta till vinteralternativ. Vildsvinsnätet ordentligt inspekterat. Äpplena bortforslade (nej, inte alla). Huset är städat. Julmarknadspyssel påbörjat för kommande julmarknad. Mjölkbryggan inställd. Tröskvandringsdelar inplockade. Slipstenen är intagen för vintern. Ladan iordninggjord för att ställa in köksvagnen. Kapat den nedhängande grenen på äppelträdet, samlat fallfrukt. Trimmat runt husen.
Sen drack de kaffe och åt mackor, minsann!
Tack, säger hembygdsföreningen St Eriks Gille till sina ideellt arbetande krafter. (28/9-24)
Plats: Labacken, Övra Söderby, Roslagsbro, Norrtälje.
Det en gång så fina och stolta Folkets hus förfaller sakta sedan ett av de tre stora byggbolagen "köpte" huset med tillhörande mark för att bygga bostäder. Inget händer utan det blir mer och mer förfallet.
För att ge barnen lite julkänsla så valde vi att genomföra ett adventsfirande utomhus med närmsta grannarna. Vi hade en liten brasa. Barnen fick grilla marshmallows och vi åt pepparkakor och drack glögg. Det var mysigt under omständigheterna.
Vi är vana att jobba på distans men detta var första dagen vi gjorde det samtidigt på grund av pandemin 2020. Det var trevligt att ha någon att prata med. I princip fungerade alla möten som vanligt även när de skedde över nätet. Möjligen var andra deltagare extra noggranna med att fokusera. Sämst var det att sitta still länge på gamla pinnstolar.
Pappa och jag har plockat blåbär i skogen. Jag bakar aldrig, så det här är min första blåbärspaj (vid 48 års ålder). Den blev jättegod. Jag gör mitt bästa för att förgylla vardagen.
Toarullen var det första som dök upp i huvudet på mej eftersom det hamstrades och skämtades mycket om detta. Corona betyder ju krona så en liten prinsesskrona är ju på sin plats. Stjärnbilden heter Corona Borealis.
Ett självporträtt taget strax innan jag gick till jobbet för första gången i kjol. Kjol och blus i viskos, svarta strumpor i bomull. Bromma Besmansvägen 9.
Den 18 mars. Idag stängde gymnasieskolorna och i korridorer som i vanliga fall myllrar av människor ekade det tomt. Plan B300 på Thorildsplans Gymnasium var, sånär som på en städare långt därborta, helt öde en bit in på eftermiddagen. Märklig tid som kommer att dela våra minnen i ett före och ett efter då vi om några år ser tillbaka på det här.
Idag fyller jag år och det brukar jag fira med att springa långdistans och ta ett dopp. Det blev 13 km och bad i solsken. Funkar jättebra trots att vi är #icoronatider
Vi tre - Lasse, Bjarne och jag - har säsongskort till Djurgårdens fotboll, både herrar och damer. 17/10 släpptes vi in på läktaren på Stockholms stadion (tillsammans med 47 andra) för att se Djurgårn möta Linköping. Tyvärr torskade vi.
Anna Leos telefon fotograferad på lördagen den 8 april.Anna ringde 112 kl 14.53 på fredagen, hon var troligen den första som förstod vad som skulle hända och hon var den första att larma.
I anarkisternas demonstration på första maj brukar det vara tradition att avsluta den sista delen ner mot Sergels torg springande. Poliserna brukar bli aningen nervösa då.
Första bilden på min Instagram var av min mamma under en resa till New York. Jag visste inte vad en hashtag var. Numer postar jag typ bara selfies.#samtidsbild
Att få snö redan i mitten av november känns inte som något direkt positivt vilket få tyckte det var. Jag var sannolikt en av de som var mest negativa. Däremot är jag positivt till det sätt jag fångade både snö och det kaos den skapar.
Stureplan den 19 november 2022. Årets första snö faller över helgflanörerna med sina inköp. Krogens varma sken bjuder in till paus och gemenskap. Granen på plats.
Åkte med Tyda bladet och gjorde en intervju med hunddagiset Trofast i Hägersten. Vi var ute på hundpromenad och just denna dag, så kom första snön till Stockholm. Det var jättesnöigt, kallt och blött.
Åkte med Tyda bladet och gjorde en intervju med hunddagiset Trofast i Hägersten. Vi var ute på hundpromenad och just denna dag, så kom första snön till Stockholm. Det var jättesnöigt, kallt och blött.
Klockan närmar sig tre på eftermiddagen och eftermiddagsrusningen skulle i normala tider ha börjat för eleverna på Rudbecksskolan. Men i tider av Corona-virus är det hemundervisning som gäller och bussen avgår tom. Ett fåtal eftermiddagsavgångar på linje 528 startar från Rudbecksskolan istället för Sollentuna station.
Sollentuna kommun fortsätter att ge tillåtelse till rivning av fullt funktionsdugliga villor. Bredvid denna villa ligger två villor till som ska rivas för att ge plats åt lägenheter och bostadsrättsradhus.
Min PlatsDen här platsen ligger inom skolgårdens område men mot stängslet och man kan se den när man går på vägen utanför skolgården. Den här platsen skulle jag inte direkt gå till när jag vill ha lugn och ro, tvärt om den ger mig många roliga och betydelsefulla minnen som jag aldrig kommer glömma. Sen jag var 6 år till ungefär 12 så spela jag på den ”fotbollsplanen”. Man kan kalla det mer fotbollsplan idag än för 4 år sedan då vi körde med stenar, kläder eller pinnar som stolpar till målen eftersom vi inte hade några mål på den tiden och staketet var betydligt lägre så vi fick springa ut på bilvägen hela tiden när bollen flög utanför staketet för att hämta den. Vi skrev flera brev till rektorn om att vi ville ha mål och högre staket, men det var inte de ända problemen… mitt på planen stod ett stort träd som man sprang in i flera gånger. Men förutom de problemen så var det än plats där alla samlades och körde street football och hade kul. Det var inte heller något fin gräs underlag utan det var hård mark och det blev rätt så många skrapsår. Det var ett bra sätt att umgås med alla andra men det var ingenting som slog glädjen att göra mål! Man blev alltid lika glad av det och det var nog en av de viktigaste grejerna med platsen, man kände sig glad av att få vara där. Men sedan kom tiden då man började på högstadiet och man fick säga adjö till planen eftersom vi äldre barn inte fick spela på den. Men det roliga var att när jag började högstadiet så genom förde skolan alla våra förslag med riktiga mål, högre staket och de såga t.o.m. ner det där trädet som man alltid sprang in i. Visst det kändes lite surt att dom fixade planen när vi sluta använda den men det känns bra att dom små barnen får uppleva det vi aldrig fick uppleva, spela på en riktig plan. Idag när man går på den där vägen utanför staketet och ser alla de skrikande barnen så väcks flera minnen och varje gång så tänker man ”har jag varit så där liten”.
Sitter och fikar på Fisksätra Holme och tar ett kort mot Tollare, En härlig höstdag. Sitter med barn och barnbarn och fikar, kan inte umgås inne på grund av Corona, ett bra sätt att umgås på.
Tack vare facebook har vi lyckats dra igång en studiecirkel i Upplands Väsby där vi med gemensamma krafter lär oss mer om fotografering och i vissa fall även helt nya saker. Här är vi i Rosersbergs slottspark och lär oss mer om ljussättning.
