En ljummen kväll i sommarstugan på Svartlöga. När middagen var uppäten och barnen just somnat kom en stor älg gående. Han tuggade i sakta mak i sig rosenbusken bakom dasset och poserade glatt in olika vinklar innan han vek in i skogen igen.
Pimpar årets pepparkaksborg med en ängel. Kanske inte så traditionellt änglalik, men för att orka med att hantera 2020 tänker jag att det behövs en bastant tant som varit med ett tag.
Nästan varje dag i Polen gick vi förbi samma hus som fascinerade mig like mycket varje gång. Jag vet fortfarande inte vad det var för slags hus. Det såg nästan kusligt och mysigt ut på samma gång. När jag tog en bild på det märkte jag hur fint det blev med ljuset från lyktan och den mörka himmelen samtidigt, de skapade starka skuggor.
Efter att ha talat på första maj i 28 år var första året som vanlig deltagare förra året. Nu fick jag sitta och knäppa på telefonen för att komma in på det digitala mötet. Jag gillar de digitala förändringar som skett #icoronatider men första maj var lite lågt. Jag #hängerröttpåförstamaj i alla fall.
Mamma Gunborg började tala om att få komma hem till sina barn på julafton redan i februari i år. Besöksförbud satte stopp för det men skam den som ger sig. Vi sjöng 4 psalmer till gitarrkomp utanför terasserna till mamma Gunborg och mamma Emmy.
Då midsommarfriandet i Åkersberga är inställt så är jag för första gången på länge ledig på midsommar. Jag brukar leda dansen runt midsommarstången i Ekbacken men inte i år. Detta är 6 gången som jag inte är där på midsommar. I min familj så har vi lång tradition av att arrangera festligheterna där. Min farmor startade firandet genom hembygdsföreningen och sedan så tog min mamma över genom folkdansgillet. När min mamma blev dålig och sedan gick bort så tog jag och syrran över ett år efter mammas bortgång. Men i år är det inställt och jag känner mig lite förvirrad vad ska jag göra i dag. Så just nu så ligger jag i soffan och lyssnar på trolleboshottis men en kopp te. I eftermiddag ska vi till svärföräldrarna och äta mat.
Tre eller möjligen fyra tranpar häckar där de aldrig gjort det tidigare i närheten av Skogsviken i Norrtälje. Tidigare har de endast mellanlandat. En del betar strax utanför häckningsområdet. Se bild. Varför är de inte i Norrland?
Ett känt kameramärke utlyste en tävling där man skulle gestalta en händelse på en sekund. Vad är mer typiskt för golfare än att andäktigt titta på när bollen rinner ner i hålet efter en längre eller kortare förflyttning mot hålet.
Finns det något godare än kantareller med pasta? Elinor Andersson visade sitt favorit svampställe för Jennifer Espling och mig Henry Grahn Hermunen. En sån plats visar man ju inte vem som helst men jag kan viska att det ligger norr om Rönnby/Västerås. Vi fick lämna det mesta av trattkantarellerna kvar;) Till vardags arbetar Elinor som lärare och Jennifer och jag är konstnärer.
Finns det något godare än kantareller med pasta? Elinor Andersson visade sitt favorit svampställe för Jennifer Espling och mig Henry Grahn Hermunen. En sån plats visar man ju inte vem som helst men jag kan viska att det ligger norr om Rönnby/Västerås. Vi fick lämna det mesta av trattkantarellerna kvar. Till vardags arbetar Elinor som lärare och Jennifer och jag är konstnärer.
Finns det något godare än kantareller med pasta? Elinor Andersson (till h. i bild) visade sitt favorit svampställe för Jennifer Espling och mig Henry Grahn Hermunen. En sån plats visar man ju inte vem som helst men jag kan viska att det ligger norr om Rönnby/Västerås. Vi fick lämna det mesta av trattkantarellerna kvar. Till vardags arbetar Elinor som lärare och Jennifer och jag är konstnärer.
Finns det något godare än kantareller med pasta? Elinor Andersson visade sitt favorit svampställe för Jennifer Espling (som fotograferade) och mig Henry Grahn Hermunen. En sån plats visar man ju inte vem som helst men jag kan viska att det ligger norr om Rönnby/Västerås. Vi fick lämna det mesta av trattkantarellerna kvar;) Till vardags arbetar Elinor som lärare och Jennifer och jag är konstnärer
Bilden togs för att fånga en underbar skoldag utomhus, vilket tyvärr händer allt för sällan. En bild som visar vikten av samarbete för att leda oss framåt. Denna gång i en Drakbåt ute vid Tveta.
Drar ut och paddlar. I vanliga fall skulle vi samåka, sitta nära varandra när vi fikar och dela fikabröd och snacks mellan oss. Nu åker vi i egna bilar och håller ett avstånd på minst 1,5 m när vi ses. Inga kramar eller handskakningar.
Även om restriktionerna kring pandemin tagits bort några dagar innan den här bilden togs så var det ändock en påminnelse om att vi även skall vara försiktiga i vårt umgänge med andra mäniskor. Till skillnad mot tidigare har uppmaning flyttats till en mer diskret plats.
Det är odlingssäsong, köksbordet är belamrat med diverse som har med odling att göra. Dessutom är det mer oordning på grund av pandemin, inga besök i huset.
En helt vanlig tisdag kan man välja att sitta framför TVn. Eller så kan man packa med ost, fika och litet bröd, äta på en holme och sedan paddla runt sjön och kolla hur vikarna ser ut i månsken.
Sollentuna Södra Scoutkår är sveriges officiellt största scoutkår. Med över 1000 medlemmar inom organisation bara i Sollentuna är det en aktivitet som verkligen vuxit och gjort sitt avtryck på barn och unga. Som hyllning till vad friluftsaktiviteten gett dom under så många år. Då tog Sollentunascouterna Albin Haglund, Emil Sone och Linnea Neiderud chansen den 20 Februari och skottade upp en 50 meter bred scoutlillja på Edsviken under en 6 timmar lång arbetsprocess, där det involverandes både drönare och enorma mängder planering. Den hamnade både i lokaltidning och TV4s Efter 5 inslag Sverige Svepet.
Bilden är tagen en riktig ruggig dag i mars, och jag har alltid gillat båtar så jag gick bara förbi och fotade. Det va senare när jag började kolla på bilden jag verkligen fastnade för den, man började tänka på när dom va ute och kanske fiskade i detta väder förr i tiden.
Ett besök i minneslunden för att att sörja och komma ihåg de som lämnat oss. En kort stund av stillhet och reflektion. Så här helgen före allahelgona finns det fortfarande gott om plats för ljus och blommor.
6 oktober 2024.
Snart börjar älgjakten i den här regionen, Stockholms län. Då samlas kamraterna i jaktkojan som de har byggt gemensamt, de njuter kaffe på öppen eld. De talar om nu, förr, tilldelning, tidens och djurens förändring, skogen och hur de bäst tar till vara beståndet. Man måste inte skjuta, men man vill gärna delta i kamratskapen, samtalet och grillningen.
En liten stuga vid skogens slut gör skillnad, minsann.
Älgjakten i Stockholms län pågår 8 oktober 2024 – 31 januari 2025. Jag vandrar gärna i skogen. Ett bra kom-i-håg är: knallfärgad reflexväst på!
Fotografi från skogarna i Roslagsbro, två mil norr om Norrtälje. Fotograf Anette Grinde.
Jag njuter inte bara av att lösa korsord på min balkong även många böcker har avnjututs där. Den har härbärgerat gäster vid kalas i maj, vilket varit praktiskt när alla inte fått plats inne och vädret visat sig från sin bästa sida.
Nere vid kajen, som för inte länge sedan var en tom plats och innan dess industri, växer en ny stadsdel fram. Det här huset hade jag inte sett förrut; som ett fyrtorn i kvadrat, troligen med en spektakulär utsikt från de lvre våningarna.
Bilden är tagen från Skybar på Radisson hotell. Utsikt ner mot centralstationen där det står ett fåtal människor som förmodligen behöver hjälp med att komma hem. Stockholm är vacker, men öde denna tragiska kväll.Man kan nästan se tystnaden.
Sedan veckor hålls stora delar av befolkningen i världen under mer eller mindre självvald karantän pga Covid 19. Många roar sig med grupper i sociala media, som ”recreate art with stuff you have at home”. Jag gick just med i en grupp för ”crap wildlife photography” och delade med mig av den här bilden jag tagit av en säl.
Vuxna kommer utanpå kvällen, när barnen lagt sig eller ligger under filten med sina mobiler. Och då passar de på att åka i backen. De verkar ha lika skojigt, som barnen i alla åldrar tidigare under de dagsljuset timmarna.
