Materiellt Immateriellt - Tangible Intangible
At this very moment I´m checking my research archive about my artwork (from early up to this date) here in my ateljé
Some pieces have something consciously intuitional, it is about the deep knowledge we everybody have inside us
a Russian Journalist Nina Zaharova wrote her view about one of my works: "Actionist Henry Grahn Hermunen introduces a concept about structures of the world. The object embodies a symbiosis of origin male and female...
/The outside form reminds me of an embryo/...
Rightly so, yes exactly, there can be several components in one particular art piece, parallel topics consisting also of many opposites, if I express it in a minimalistic way: square and circle, minus and plus,
male and female, body and soul etc. symbiotic, and in the same time under certain conditions they actually are or become the same
So this is an introduction and some leads
In the beginning of the 1990s I started actively to evaluate how to express complex structures in a minimalistic
way, so this binary code system of mine (connected spheres and a cubes in movement) is a mathematical language
through geometric. Of course, we are shaped through our time and history, when years of work progressed I recognized the mathematician, philosopher and scientist Gottfried von Leibniz who worked with the same invention
and noticed these factors in the Islamic geometric models as well. These fundamental binary components also being used in computers, 0 and 1.
So my research trough art goes in all directions from there: time, space, the form of our universe, universes,
particles, life, death, afterlife, action at a distance, entanglement, social structures - politics,
just for example, there are no limits
Min kollega på Botkyrka kommun hade ändrat inställningarna så att texten var upp och ned så jag vände på datorskärmen för att kunna jobba. Jag skulle skicka ut registratorsmail till rektorer och sen fick jag ringa IT-stöd.
Denna plats upptäckte jag när jag var ganska liten, det var som i en saga. Det var sommar och solen stekte på ganska ordentligt. Jag var ute på en promenad med pappa vid Slagsatabadet när jag såg de här två vägarna dela sig. Buskarna blommade så vägarna var inramade med massor av små vita blommor. Det doftade fantastiskt. Vi gick in en bit på den ena stigen. Det fanns ingen annan människa på platsen, det hördes inget annat ljud än fåglarna som sjöng. Jag sa till pappa att det här skulle vara vår hemliga plats, vår hemliga väg, som vi inte skulle visa för någon. Jag förstod inte att blommorna snart skulle falla, doften skulle försvinna och fåglarna skulle tystna. Folk skulle rasta sina hundar, gå promenader, springa, och cykla på de här vägarna varje dag. Jag förstod inte att det bara var en slump att ingen annan var där just då. Men känslan och glädjen jag hade kommer aldrig att försvinna. Fast nu kanske 9 år efter när jag går förbi de här vägarana så påminns jag alltid. Jag får fram bilderna i huvudet, föreställer mig hur det doftade och inbillar mig att jag hör de där fåglarna som sjöng för oss. Jag känner mig genast som en lite 6 årig flicka igen som upptäckt de skilda vägarna.
"Dead inside" har någon skrivit på den utbrända kolonistugan i Ekbackens nedlagda koloniområde i Ingenting/Tomteboda, Solna. Tydligen ska det bli en SL-bussdepå istället...
För att få lite variation på dagarna och för att sätta lite guldkant under tiden vi är isolerade så deltar jag då och då i olika Zoomworkshops. Den här var för att lära sig lite enklare decoupage. Lämpligt, då mamma snart fyller år.
21 januari 2018, demonstration och marsch för kvinnors rättigheter. Mängder av kvinnor, både unga och äldre (se på bilden plakat av "Tantpatrullen" ), även några barn och män syntes till.
När jag gick över Västerbron så infann sig ett vemod hos mig när jag tittade ner och fick se denna båtförvaring. Sommaren var nyss och här står jag på Västerbron i kylan och tittar på alla båtar täckta med presenningar som nyss låg guppade i vattnet tänkte jag. Jag ville fånga detta vemod på bild så jag tog ett kort. Träden var så fina runt omkring tillsammans med båtförvaringen. vardagen kan vara vacker.
Det har blivit väldigt viktigt att röra på sig varje dag nu när man är hemma på heltid. Det syns inte på bilden men det är mycket folk som gör detsamma.
Soporna fick inte plats i de överfulla soptunnorna i parken efter midsommarfirandet, där självklart grillandet hade ingått. Har grillen blivit nyckeln till lyckan?
Jag heter Soheila och kommer från Iran. Jag flyttade till Sverige för 4 år sedan. I mitt hemland gick jag 12 år i skolan och har en avslutad gymnasieutbildning. Efter skolan utbildade jag mig till frisör och jobbade med det i 18 år. Mitt liv i hemlandet var bra men jag har alltid varit intresserad av förändring och andra kulturer och seder. Jag tror att det är just genom förändring som människor kan berika sina liv. Jag tänkte också på mina barns framtid och ville att de skulle få möjlighet att studera i framtiden.Sedan jag kom till Sverige har jag lärt mig mycket om det nya landets kultur. Och genom att jämföra Sverige med mitt gamla hemland Iran har jag märkt många olikheter. Människor i Sverige befinner sig på samma nivå vad gäller ekonomi och välfärd. Fattiga och rika har samma förutsättningar och rättvisa gäller för alla. I Iran är det tyvärr inte så. Myndigheternas behandling av arbetssökande är inte bra eftersom jobben inte fördelades efter kompetens utan efter vilka kontakter man har. När jag var i mitt land brukade jag ställa frågor om livet i Sverige till dem som hade kommit i kontakt med det svenska samhället. Jag trodde att Sverige var ett känslokallt land men efter att ha flyttat hit inser jag att människorna här är varma, hjälpsamma och välutbildade och har en rik kultur och tar emot immigranter på ett bra sätt både när det gäller språk och kultur. Sverige hjälper en som befinner sig i en svår situation.Jag personligen vill behärska det svenska språket och hitta ett bra jobb eller fortsätta jobba inom mitt yrke.
Min dotter Freja på museum. Hon tar varje tillfälle i akt att ta reda på mer. "Berätta komplicerat, mamma!" säger hon. Hon nöjer sig aldrig med den enkla förklaringen.
Efter ett par dagar sänkte det stora skeppet ned sig en bit och de två pontonbroarna kunde glida in mot kajen. Folkfesten fortsätter på utsiktsplatsen där mammor förklarar för sina barn hur bromontaget ska ske, ystra tonårskillar träffas och kollar på fenomenet och äldre för seriösa samtal om stålbrons skönhet eller icke-skönhet.
Trist stämning i Jakobsberg där jag växte upp på 1970-talet. Då var det blomstrande tider men nu står många butikslokaler tomma. Till och med den stora Domusvaruhuset har bommat igen.
Kylskåpet innehåller till största del drycker eftersom frysarna är fulla med mat. Prylhyllan är däremot välfylld; farfars svampkorg och snusdosa, mammas näversöm i ram, mormors gula porslinskanna som hon vattnade sina blommor med fyller nu samma funktion hos mig, loppisfynd, naturfynd, kaffe, kryddor, olja och vinäger, kattmat och så mycket mer.
En januaridag kommer mamman med barnet som verkar ha det lite svårt och kanske är trött så här mot slutet av färden. De går snart i land. Barnet har kämpat väl.
Krogen Det Arroganta Svinet i Jordbro industriområde är ett så kallat Smokehouse Texasstyle. Bringan (brisket) till vänster i bilden ligger i röken i 11 timmar innan den är klar.
Efter nästan ett år så broderade jag vidare på detta korsstygnsbroderi. Det ska bli en tavla, med en katt och en fjäril. På bilden syns bland annat garnet, en nålhållare och en broderibåge.
På vägen till derbyt. Det ekar mellan husen när gårdarna under några timmar fylls av en ringlande lång karavan av supportrar på väg till Friends Arena.
Helt plötsligt när jag åkte mot Löwenströmska sjukhhuset fanns det en skylt som visade vägen åt ett annat hålll för att man skulle nå en "Infektionsnod". Frågan jag ställer mig är vad en infektionsnod är för något?
Jag driver en reklambyrå på Wallingatan 9, 30 meter från Drottninggatan. Drottninggatan, där jag går till och från jobbet, och nästan varje lunch. Jag och min kollega hade bestämt att göra en tidig fredag, och gå hem vid klockan 3. Men ett lunchbesök gjorde att vi tog en långlunch och lunchpromenad och fortsatte plåtningen efter det. Så jag var kvar på jobbet när allt hände. Ringde en "freelance" för att få hjälp kommande vecka, och hon berätta om en lastbil som kört in i Åhléns. Googlade vad som hänt, och blev kvar. Förstod inte vidden om allt som hände just då. Hur ska jag ta mig hem? Såg på nyheterna dagen efter, ... började förstå. Åkte in på söndagen, både för att förstå, se vad som hänt, visa att jag/vi inte är rädda. Fast jag på vägen in tänkte att åka in nu är inget bra. Riktigt dålig idé. Men jag åkte in ändå. När jag såg det stora blomberget 150 meter från jobbet, .... så kom tankarna. Det kunde lika gärna varit jag!
Det är kulturfestival i stan och på Sergels torg uppträder den spanska gruppen Castellers de Sants som bygger torn av sig själva till publikens jubel på "Plattan".
Vi ser dom dyka upp på allt fler ställen, boxarna där man kan hämta sin e-handelsbeställning. Samtliga stora aktörer på dagligvarumarknaden har skapat e-handel där kunden kan hämta upp sina varor i boxar som placeras utanför butiken eller som i det här sammanhanget utanför en bensinstation utan koppling till Coop.
För mig finns livet där jag har min familj, mina vänner och människor jag tycker om. Ordet hembygd har ingen betydelse för mig eftersom att jag flyttat så många gånger. Alla de platser jag bott på är min hembygd och även alla de platser jag kommer till i framtiden, som jag tycker om, och som ger mig en känsla av värme och omtanke. Jag har en speciell känsla för det röda torpet, den röda stugan. Den ger mig en känsla av trygghet och närhet. Vid det röda torpet kan man alltid hitta lugnet, återhämta krafter och fylla på med energi för att klara pulsen, det som kallas livet.
Står i korsningen Vasagatan/Mäster Samuelsgatan runt kl 15.15 och blickar upp mot Åhléns. Kraftig rök. Utryckningsbilar, poliser, helikoptrar överallt.
För mig finns livet där jag har min familj, mina vänner och människor jag tycker om. Ordet hembygd har ingen betydelse för mig eftersom att jag flyttat så många gånger. Alla de platser jag bott på är min hembygd och även alla de platser jag kommer till i framtiden, som jag tycker om, och som ger mig en känsla av värme och omtanke. Jag har en speciell känsla för det röda torpet, den röda stugan. Den ger mig en känsla av trygghet och närhet. Vid det röda torpet kan man alltid hitta lugnet, återhämta krafter och fylla på med energi för att klara pulsen, det som kallas livet.
Miljön i passagerna på marknivå genom Brohuset är inte alltid så mysiga, exempelvis blåser det nästan alltid där. Men det finns ändå en del intressanta detaljer att lägga märke till.
En magisk uppsättning av Dickens A Christmas Carol på Folkoperan skapar julstämning. En odödlig klassiker som närmar sig 200 år men som är lika fantastisk idag.
Coronatider skapar kreativitet, jag hade förmånen att få delta i en digital bokrelease vilket inte tillhör vanligheterna. Printz Publishing bjöd in i samband med att Marie-Louise Marc släppte sin fjärde bok. Vi som var inbjudna fick "träffa" Marie-Louise Marc (författaren) och Christoffer Holst (redaktör) och lyssna på lite om både författaren och boken samt hennes tidigare böcker. Vi hade möjlighet att ställa frågor. Ett bevis på den kreativitet som finns hos alla människor.
