Jag saknar att kunna sjunka ned här med en bok, njuta av den vackra miljön och lyssna på andra som sakta bläddrar. I coronatider får man vackert stå upp och dörrvakten, som lämnat krogentren, räknar in oss, två ut, två in.
Idag bidrog Salong Fåfäng deras dagskassa, Stefani Durmaz med skyddsutrustning till Södertälje sjukhus, vi alla frisörer har ju kontakter inom branschen o grossister och kan bidra med handskar o skydd till våra stackars utsatta vårdpersonal känns som att det är den minsta gärningen jag kan bidra med i o med vi frisörer skyddar oss också vid färgbehandlingar, det finns endast lite skydd fortfarande o få tag i. O dem blev överlyckliga med det jag kom med !
Ett företag marknadsför sig själv genom att affischera på lyktstolpar. På affischen står: "Corona Tider. Bygg din jordkällare. Har du en jordkällare kan du vara lugn."Carl Carlberg tog bilden.
I brist på ståskrivbord i hemmet. Har hört talas om många kreativa lösningar för att få in arbetsplatser i hemmet under coronapandemin. Det här är inte snyggt, men funkar ok.
Första gången på bio sedan i våras. Förbokning, markeringar, styrda flöden. I foodcourten såg dock allt ut som förut. ”Förut” och inte som ”vanligt” för nu har det blivit ”vanligt” att undvika folksamlingar och inte stå nära. Och så konstigt det ser ut då alla på filmen beter sig som innan, umgås och reser...
Anpassning. Antar det är ett naturligt steg. Först satt man hemma och åt för mycket, promenerade för litet och glömde att borsta håret (och fick panik när man kom på det samtidigt som man klickade på webbkameran). Sedan tröttnade man på sladdret runt magen och de stela axlarna och lade upp rutiner för maten, motionen och ja... trasslet blev litet jobbigt det med.
Jag bor i Bagarmossen, precis intill Nackareservatet. På helgerna är det trångt med folk på stigarna i skogen den här hösten, det gäller att som här rikta kameran åt rätt håll för att inte råka få med ett matsäcksätande sällskap av misstag.
Min älskade bror har kommit med sin fina familj. De bor i en stuga på den lokala campingen. Jag fyller år om några dagar så min bror har förberett våran favorit Chelo Cabab. Han grillar, vi pratar och skrattar och njuter av varandras sällskap,på Coronasäkert avstånd. Alla längtar efter att få kramas,speciellt farfar och minstingen.
Transportredskap vid rörelsehinder, mellanmål, surfplatta, mobiltelefon, radio, TV - och en gipsfigur att samtala med i sämsta fall. Allt för att i enmanshuhåll klara äldrevården i hemmet. Med handlings- och städhjälp.
Kort efter att jag konstaterat ha Covid19 blev även min katt sjuk. Nelson (numera kallad coronakatten) återhämtade sig men han nös mycket under en veckas tid.
Den fina lilla skulpturen invid trappan på Pustegränd vid Slussen är ofta pyntad med mössor eller halsdukar. Denna pyntning med ansiktsmasker känns väldigt aktuell.
Under pandemin februari 2020 och framåt har vi fått hitta på nya former att umgås och hålla oss i form. Vi som är i riskgruppen (70+) åker inte buss och tåg, gör inga resor och går inte in i affärer. Istället ringer vi varandra, Skype-ar, messar, twittrar och har festmiddagar via videolänk. Vi vandrar mycket och tar för oss av de härliga årstidernas olika kännetecken, som blommor, bär, frukt och svamp, samt skidåkning och skridskor. Vi är några som är ute och joggar tillsammans. Bergshamrabibliotekets Vänner fortsätter med författarmöten, men nu via Zoom. Bokcirklarna träffas utomhus. Tyvärr har vi fått ställa in övningarna med Birkakören, när det blev för kallt ute. Mat får vi hemkört, liksom vinet. Barnen hjälper oss och bryr sig om oss. Vi är inte knäckta.
Huddinge vänskapsquilt som skapats med gemensamma krafter av en grupp handarbetande kvinnor i Huddinge är klar! Nu återstår att finna en lämplig mottagare för att minnas coronapandemin i allmänhet och för att hylla hårt arbetande sjukvårdspersonal i synnerhet.
Jag broderade min bit till quilten för att jag förr brukade brodera mycket. Tyvärr hitta jag ingen bild när den är helt klar men det står ”Tillsammans mot Corona”. Min tanke var att vi tillsammans är starka och att vi tvättar händerna ofta.
Coronasäkert julaftonsfirande med släkten, utomhus för första gången, 2020. Korvgrillning istället för julbord och tomten kom till slut med lite avstånd.
Det här är första sommaren på länge som jag inte stressar sönder med att åka mellan fallfärdiga torp och gräsmattor som måste klippas. På grund av de tidigare reserestriktionerna lade jag om planerna och har hängt hemma, fixat saker jag inte hunnit tidigare och hunnit sköta min trädgård. Det hela känns oerhört konstigt, med minimalt jobbpendlande och få sociala måsten har man fått så mycket tid, samtidigt ligger ju hela tiden en oro i bakgrunden - idag är vi nog friska allihop, men i morgon? Om en vecka? Hur många av ens nära och kära är kvar när det här är över och vad går vi ut i för värld då?
När informationen om att man skulle tvätta händerna med varmt vatten och tvål samt gärna använda handsprit så var min första tanke; Tvättade inte människor sig med tvål innan?”
Det visar sig att jag inte behöver boka något privat Covidtest. Det har dykt upp en ny mutation i Storbritannien och alla som nyligen anlänt därifrån uppmanas av Folkhälsomyndigheten att ta ett Covidtest. Jag förlänger min karantän och bokar ett test på mammas hälsocentral. Testlokalen är en liten byggnad på parkeringen bakom vårdcentralen. En trevlig kvinna i skyddsmundering topsar mig test. Jag får tyvärr inte fota där hon gör det. Testet är negativt.
Jag jobbar som Ambulanssjuksköterska i Stockholm och gör mitt bästa för att rädda samhället, nu är det samhället som måste hjälpa mig och mina kollegor!
Minns väl den dagen när covid-19 slog till på Akuten KS Huddinge. Vi visste att det skulle komma, men när? Bilden till ära togs strax efter jag och min kollega tömde halva akutens patient rum på engångsmaterial i stress. Isoleringsrummen räckte inte till och patienterna fortsatte strömma in. Lakan, handskar, provtagningsmatrial låg i högar i korridorerna efter vårt snabba arbete. Arbetsrutinerna vände på 2 sekunder och alla såg ut som stressade frågetecken.
Sculpture of leafs informationballs of paper and black materia. Size- 60 x 220 x 110 cm.
Art - Henry Grahn Hermunen
Well, working with my research archive regarding my artwork (from the earliest to this date)
here in my studio.
Novembermörkret med tillhörande regn och fukt låg tunga över Vasaparken. Människor var på väg hem eller ut. De flesta till fots eller bil men några tappra swishade fram på sina cyklar och trotsade rusket.
Vi var på cykelsemester med camping från Stockholm till Värmland. Solceller på styret gav ström för att ladda mobil och dator. Min Svalan shopping höll på att tappa pedalen och tältet var tungt.
Denna kärleksfulla, kreativa, ambulerande cykelverkstad påträffades på Hornsbruksgatan/Hornstull i Stockholm. Uppfinningsrik skåning har måhända fixat ett rörligt arbete åt sig själv?
Solna kommun och många fler har köpt in cyklar med plats för två passagerare. Och så erbjuder vi ”piloter” människor från äldreboenden att komma ut på en timmes resa i närområdet. I Bergshamra besöker vi Tivoli koloniområde, Brunnsvikens sjö och fåglarna, Kraus torg och platser, som inbjuder till minnen och samtal. Mycket populärt, men kräver entusiastiska volontärer som trampar cyklarna.
När isen fryser flyttar Stockholmaren ut sitt rörelseomfång. Helt plötsligt öppnar sig nya promenad- och motionsstråk som annars är vatten.
Helt klart ger detta Stockholm en unik särprägel som storstad men även för dess invånare som verkligen uppskattar när naturen skapar detta åt dem.
Order om att jobba hemifrån hjälper mot tristessen men det är fortfarande superirriterande att känna sig frisk förutom lite halsont och inte få gå ut. Nu på morgonen tränade jag 30 minuter framför Youtube. Jag antar att det åtminstone är något positivt i det hela
