Detta är en samling av bilder på mina och andras arbeten. Första bilden föreställer en bok som jag o Brita Lindvall Leitmann formgivit. Den andra bilden är ett porträtt av mig. Den tredje bilden är ett foto av en bild av Jockum Nordström. På andra raden en bild av konst av Hilma af Klint. därefter en bild av Henrik Franklins konst. Sedan ett självporträtt jag gjorde som ung. Den tredje raden innehåller först en bild jag tecknat till boken Pippiperspektiv. Sedan en bild på mig och min kollega Minda Jalling när vi står utanför Yale university of Arts, när vi undervisade där. Den sista bilden är en av mina egna teckningar som är under arbete.
Jag älskar betongenHör ljuvliga sångenI tall och i granHörs över hela stanFisksätra min vänJag kommer igenDär har jag bottEtt hjärta jag snottMen det är historia Hon hette Viktoria Nu gör jag slutFörutan prutJag tidning ska läsaTill Länsmuseums nesa
Eftersom samhället företag och föreningar gärna behäftar oss med en medföljande osynlig tag där det tex står; Kund, besökare,gäst, utlandsfödd,nysvensk,medborgare,passagerare, fotgängare osv ville jag identifiera dessa två män som jag plötsligt observerade när jag tittade ut från en balkong.
Belysningsprojektet Nobel week lights var intressant, överlägset bäst på stadshuset, men denna ljusbild vid Sergels torg var enligt mig mest hjärteknipande.
Vi roar oss - som pensionärer-med att gå på bio på dagtid då och då under vinterhalvåret. Slipper åka hem sent på kvällarna. Njuter ofta av en fika före eller efter.
Vädret var upp och ner denna dag. Ena sekunden, strålande sol, andra sekunden mulet. Min mammas Första ridtur efter en svår tid av operation och cancer. Passade så fint.
Skyltning i Birger Jarlspassagen julen 2015.Birger Jarlspassagen som går mellan Birger Jarlsgatan och Smålandsgatan byggdes 1894-1897,renoverades 2003-2004.
På trottoarer och i lekparker, överallt hundbajs... Ett problem varje dag för barn och föräldrar. Är det verkligen så här våra barn ska behöva leka, bland hundbajs.
Det öppna landskapet med betade hagmarker håller på att försvinna runt staden. I Botkyrka finns fortfarande platser kvar där den gamla ängsmarken fått vara orörd. Där kan man slå sig ner bland blåklockor och prästkragar och lyssna på humlor, bin och titta på vackra fjärilar...
