Valborgsfirandet med dess vårdkase eldar lever en tynande tillvaro i Stockholm. Mycket på grund av att staden blivit trängre med färre platser för stora eldar men även mer folk som gör ansamlingar oroliga och till viss del osäkra. Det råder en tid när nationella och internationella tendenser påverkar stadens rörelsefrihet med inskränkningar och uppmaningar om vaksamhet men även respekt för utryckningspersonal i aktion.
Denna tradition tynar även bort då fler och fler kommer allt längre ifrån verkligheten och heller lever i en för jaget fiktiv sådan.
När allt firande av Valborg är inställt är det tur att SVT sänder sång från västkusten så lite vårstämning infinner sig. Det är dock betydligt varmare firande detta år än andra år när man stått ute och huttrat.
Tidigt på morgonen, valdagen 14 september 2014 i Norrtälje, en borgerligt styrd kommun. Vallokalerna har ännu inte öppnats. Det är lite disigt, lugnt och stilla. Valaffischerna här är ovanligt hela, troligen nyuppsatta, för det har varit mycket skadegöresle av affischer detta år. Jag är på väg till Stockholmsbussen för att rösta i min vallokal på Södermalm.
Valaffischerna med fina löften hänger tätt överallt. Och som vanligt får alliansen sina affischer saboterade. Här i Solna har även deras valstugor vandaliserats.
Efter att ha varit sjuk i två veckor. Feber, tryck över bröst, andningssvårigheter... Så blev jag inlagd på SöS med diagnosen lunginflammation. Morfin och antibiotika intravenöst toppat av denna middag följt av blåbärsglass på inrådan av den snälla nattsköterskan. Jag blev sjuk 1nov, fick inte testa mig, för Stockholm hade stoppat all testning just den veckan. Veckan därpå (fortfarande sjuk) kunde jag testa mig på en drive-in-testning. (Negativt) Ytterligare dagar senare hamnade jag till slut på SÖS med lunginflammation. Var där 3 dygn. Testade negativt igen. (Men läkaren tror att jag hade covid först, och att det sen följdes av lunginflammationen.)Nu ytterligare veckor senare, är jag fortfarande inte helt repad. Hoppas kunna vila upp mig under julen. Är faktiskt tacksam att det blir en enkel hemma-jul utan en massa olika besök.
Vallentuna medeltida kyrka blickar ner över minneslunden där många besökare samlades på Alla helgons dag för att tända ljus och minnas sina kära bortgångna anhöriga. En fin tradition.
Utställning i gamla simhallen i valsta 2023.
Skylten gav mej en hint om hur jag och säkert fler upplever världen just nu.
Ur funktion.
Men i den här simhallen lärde jag mig att simma under 70 talet ,likaså mitt barn i början av 20 talet. Då var världen i funktion ur mitt perspektiv.
Mitt i Älvkarlebyfallen ligger Laxön, denna bild på den vackra fasaden på Älvkarleby Vandrarhem tog jag med vidvinkel perspektiv en fin kväll sommaren 2007.
30/7-25. Vandring Roslagsleden Grisslehamn - Sandviken - Älmsta. Etapp 11 och 5 km av etapp 10. Totalt ca 25 km.
Stigar, grusvägar, asfaltväg, småvägar, klippor, stenar, högt gräs och stränder. Relativt många fritidshusområden, men ändå mycket natur. Blandad skog, nära kustlinjen, inte så mycket ängsmark (knappt någon). Varierat, vackert och fantastiskt.
Välmärkt!
Etapp 11 är fin, tycker jag. Närheten till vattnet, fina Albert Engströms ateljé och en fin vandringssträcka med skiftande underlag och vyer uppskattas. Grisslehamn och Älmsta är lätt nåbara med SL-buss.
Tacksam för Roslagsleden, naturen, vädret, sällskapet, allemansrätten och en fantastiskt fin dag.
* Nära Grisslehamn: tex Albert Engströms ateljé och museum.
* SL-buss 637 Grisslehamn. Älmsta. Norrtälje.
* (Inga kommunikationer finns till/från Sandviken.)
* Matbutik (ICA) och restauranger finns i Grisslehamn och i Älmsta.
* Campingplats finns i Sandviken. (Allemansrätten gäller hela sträckan).
Foto: Anette Grinde. Plats: Längs Roslagsleden etapp 11.
Bävrar är imponerande jobbare. Här vid Edsån i Rotebro, Sollentuna, finns de och ger sig på stora stammar. Naturvårdarna har fällt trädet och bl a gjort en bänk. #sollentuna
Svindersviks båtklubb och Gäddvikens segelsällskap hanterar alla båtar med handkraft och torr- och sjösätter manuellt utan hjälp av tex mobilkran. Det finns ingen bilväg till området så traditionella metoder får fortsätta att gälla.
Igår kom en vän förbi med sticklingar av palettblad. Vilken fröjd. En stor påse med sann lycka. Vi pratade med varandra genom det öppna köksfönstret. Jag sittandes på en stol, hon på behörigt avstånd, påpälsad i vårkylan. Men värmen fanns där i att få se varandra. Nu går hunden här hemma och snosar på alla nya växter. Jag sover mest fortfarande och huvudet dunkar. Må kroppen göra sitt. Snart, snart, snart kommer jag att vara frisk. Tills dess får öppna fönster och vänskap på distans räcka nog.
Man på busshållplats väntar på bussen hem sent på kvällen den första höstmånaden september. Det är fuktigt och blött överallt efter flera dygns ihållande regn.
Vissa byggbolag väntar hur länge som helst med att utveckla de markområden de införskaffat från bland annat kommuner. Detta är ett sådant exempel som sett ut så här i massor av år.
Södertälje centrum avfolkas i takt med nya inköpscentra i ytterområdena. Antingen väntar man på att något ska hända eller så promenerar man iväg. Samtiden uppmanar till individualism men verkligheten ger oss samma stil med samma klädkedjor etc som erbjuder "samma typ av annorlunda saker" som Wille Crafford säger.
Södertälje centrum avfolkas i takt med nya inköpscentra i ytterområdena. Antingen väntar man på att något ska hända eller så promenerar man iväg. Samtiden uppmanar till individualism men verkligheten ger oss samma stil med samma klädkedjor etc som erbjuder "samma typ av annorlunda saker" som Wille Crafford säger.
Koltrasten sjunger underbart sjunger aldrig likadant härmar andra fåglar och lägger på sitt eget i melodin, har själv varit yrkesmusiker tycker att den improviserarså tycker jag att koltrasten är fåglarnas Jazzmusiker
Ljuset har återkommit. Att vakna till ljudet av fågelkvitter och gruset på vägen som knastrar under morgonpromenerande människor, det är fint. Det kommer alltid en ny dag. Jag välkomnar denna årstid och väljer som alltid att fokusera på det vackra i det lilla. I en tid av pandemi som pågått alltför länge där det vi kände till och var vana vid blivit något nytt. Nytt kan vara skrämmande och outforskat. Men vardagen är för mig likt en värmande brasa, en god kopp kaffe, en kram av mina barn. Vardagen är trygg. Bakom min rullgardin syns nu silhuetter av pelargoner som vaknat till liv igen. Starka men också sköra. Livet är vardagen och bara jag har ansvar för att välja om det ska vara starkt eller skört. I en tid av pandemi: Låt oss aldrig glömma de små vackra sakerna.
Övra Söderby, Roslagsbro, 4 maj 2019. Snö, blå himmel och sol. Minus fyra vid 0500-tiden på morgonkvisten. Det blir förstås varmare under dagen. Vi förväntar oss vår, men plötsligt får vi inslag av vinter igen. Det är vackert, förstås. Vi längtar efter våren.
Dagen efter det fruktansvärda terrordådet på Drottninggatan 7 april 2017. Någon har hängt en underbar ängel vid attentatsplatsen. På hjärtat står det "Var inte rädda".
Mamma Gunborg gratuleras dagen före sin födelsedag 26/4, i år på ett anpassat sätt "i dessa Coronatider" som blivit ett vanligt uttryck de sista månaderna.Mamma blev serverad kaffe och bakelse av personalen från insidan och vi tog med eget kaffe och höll hela tiden avstånd om 2 meter till henne, så kallad fysisk distansering enligt riktlinjer från Folkhälsomyndigheten. Grattis mamma!
Även Margaretha Krooks staty förtjänar att skyddas från Covid-19. Tyvärr har inte Sveriges regering lyckats med att skydda våra äldre under denna pandemi. Det är dom vi har att tacka för vårt underbara land.
Vår duktiga hantverkare kallas för "de Niro" då han är så himla lik Robert."Hej! Jag har stängt i 2 veckor from 30/3. Detta dels då kemtvätten har stängt och dels av omsorg för min egen hälsa. Vi ses! /De Niro"
I dessa köpcenter tillbringar vi nu för tiden mycket tid. Och pengar. Just detta affärscenter ligger i Sickla ,Nacka, men finns ju över hela Sverige . Ofta samma affärskedjor. Massproduktion.
