I coronatider, när strikta restriktioner råder gällande folksamlingar, tilläts varje student ha med sig endast 2 anhöriga till ”utspringet”. Vi löste det genom att ha med övrig familj som hade velat följa med på extra plakat!
För att hålla avstånd mellan föräldraparen stod alla i varsin utplacerad rockring. En klass i taget fick springa ut. Skolledningen hade gjort en minutschema för dagen.
”Här är Sven-Erik”, säger elvaåringen och lägger en larv i min hand. Jag sitter i webbmöte och diskuterar behovet av dokumentation inom krisorganisationen. I morse trodde jag jag skulle in till kontoret, men jag började hosta och nysa i bilen, så då blir det hemmajobb.
Alltsedan pandemin tvingade oss att hitta nya lösningar våren 2020, så har vi genomfört Tai chi gong, som är en meditativ form av gymnastik utomhus. Vi brukar vara runt 15 deltagare, som alla håller avstånd och är medvetna om folkhälsans råd om att vara helfrisk. Daglig fysisk aktivitet gör att vi dels håller oss smidigare och friska och dels att vi har roligt, när vi träffas. Ibland har vi följt upp med fika utomhus. Ledare är Marie-Louise Spång eller Christina Lovén.Man knyter nya kontakter. Många kommer överens om att göra en promenad, leta efter svamp och bär, stavgång eller andra aktiviteter övriga dagar.
Mamma och jag promenerar fortfarande. Ute är det vått. Tunga droppar hänger på tallbarren, det är så vackert då man där kan se reflektionen av landskapet. Vår värld har återigen krympt så även det minsta uppskattas.
Vi går promenad så gott som varje dag, vi följer med glädje årstidens skiftningar som blir så uppenbara och viktiga då den ger oss ett sammanhang och hjälper oss att behålla fotfästet i en vardag utan självklara strukturer.
Mina planterade tomatskivor växer och frodas på balkongen, det har till min chockade förtjusning blivit 8 plantor, de flesta har blommor och små tomatämnen. Detta är ett dagligt glädjeämne. En rolig liten syssla då de i värmen behöver vattnas flera gånger om dagen. Varje ny blomma och knopp är en nyhet.
Mina planterade tomatskivor växer och frodas på balkongen, det har till min chockade förtjusning blivit 8 plantor, de flesta har blommor och små tomatämnen. Detta är ett dagligt glädjeämne. En rolig liten syssla då de i värmen behöver vattnas flera gånger om dagen. Varje ny blomma och knopp är en nyhet.
Mina plantor är översållade med tomater. Det är ett sånt nöje att pyssla om dem. Jag har nog aldrig tillbringat en hel sommar någonstans tidigare. Så det här är första gången jag har odlat något,definitivt inte den sista.
Gammelmormor vill träffa barnbarnsbarnet, men han vill komma nära. Lena Johansson, som gammelmormor heter, säger till snopna barnbarnsbarnet "Håll avstånd Ture". Jag är god vän med gammelmormor Lena och blev så förtjust i fotot som Lenas dotter tagit, verkligen ett foto som visar corona distans men med glädje.
Friskis & Svettis låter människor gärna träna men de har sett till att de som dortfarande tränar även blir uppmärksammade på vad man bör göra och hur man bör uppföra sig. De uppmanar även att man skall byta om och duscha hemma.
Jag hade både tid och garn så det blev en påminnelse om social distansering. Ett tag sas det att man skulle ha en liten älg emellan sej och medmänniskor. Så det blev en liten älg med inspiration från varningsskyltar
Jag har under hela tiden av isolering hoppats att jag ska hinna se utställningen Trollbunden på Prins Eugene's Waldemars Udde. Jag vågar mig ut och det var underbart. Det var nog sammanlagt 4 besökare när jag var där. Utställningen var jättefin och jag ringde mamma med kameran så hon också kunde se. Jag önskar att jag hade tid att se den igen, jag har i alla fall köpt katalogen
Mamma fyller år idag. Pga Covid och mammas hälsa så firar vi litet. Hade livet varit annorlunda, så hade vi nog åkt på en resa. Så vi låtsas istället. Jag har dekorerat med tropiskt tema, vi har en "djungelbukett", vi tittar på korallrev på tvn(YouTube), middagen är karibisk räk och mangogryta och sist men inte minst så får mamma och pappa "tropiska drinkar".
Mamma fyller år idag. Pga Covid och mammas hälsa så firar vi litet. Hade livet varit annorlunda, så hade vi nog åkt på en resa. Så vi låtsas istället. Jag har dekorerat med tropiskt tema, vi har en "djungelbukett", vi tittar på korallrev på tvn(YouTube), middagen är karibisk räk och mangogryta och sist men inte minst så får mamma och pappa "tropiska drinkar
Idag hade jag på mig munskydd för första gången. Jag skulle in och handla och utgick från att det kunde vara trängsel, då gäller just nu munskydd. Min tolvårige son hjälpte mig genom att berätta hur man tar på ett munskydd ordentligt, steg för steg. Tänker inte lägga ut någon bild på mig i munskydd. Delar istället tröstodlingen. Tolv sorters tomat, två sorters aubergine, linnetagetes, paprika, chili, sockerärt jag ville kolla grobarhet på, malva, kinesisk gräslök etc etc.
Två veckor efter att mormor fått spruta två av vaccinet mot Covid 19 fikar vi. Första gemensamma fikan inomhus på ett år. Det blir både prinsesstårta och kladdkaka, både hallongrottor och kolasnittar. Yngsta barnbarnet har också vuxit om mormor sedan sist de stod nära nog att mäta, innan var det bara äldste barnbarnet som vuxit om.
”Tvätta händerna!” Virusets väggar förstörs om du tvålar tillräckligt länge. Budskapet går ut i våra sociala medier, i tidningar, radio, överallt. Vi tvättar händerna. Länge. Ofta. Tills huden blir alldeles torr och det kliar, och längre ändå.
I morse hörde jag en tanke som for igenom mig ”när det här är över ska jag fan ALDRIG mer tvätta händerna”. Men såklart jag ska, men inte om och om och om igen, inte tvångsmässigt om och om och om igen. Nyss plåstrade jag om en rejäl självspricka.
🙏💪 Längtar till den dagen vi kan blicka tillbaka och minnas Covid-19 som en del av historia! Tills dess kämpa på, tänk på och ta hand om varandra ♡ Undvik stora samlingar, onödiga handlingar på Ikea för att intensivvårdsplatser blir få! 💪🙏 Så länge mina kollegor och jag är friska kämpar vi med hela hjärtat för dig och din närstående! Stay safe ♡ #Tillsammansmotcovid19#
Jag har börjat att sy munskydd för att förbereda min återresa till London. Jag och pappa provar. Jag vet inte om vi ser mer smittsäkra ut eller om vi ser ut som smittsäkra bankrånare.
Informationen är tydlig vid kommunens informationscentral i kommunhuset. Tydligt skyltat och ordentliga gränsdragningar i lokalen. Naturligtvis finns det även handsprit i lokalen.
Innanför staketet brukar många människor med tillstånd dricka öl. Utanför staketet spiller polisen ut ölen och kan bötfälla.Kalla ölbänkar, glest med folk.
Idag var det sommarvärme ute så efter att jag avslutat min arbetsdag från min säng gick jag ett varv runt långholmen och satte mig att läsa i kvällssolen
När pappa kommer till oss så kan vi ta oss ut på lite längre utflykter, men vi åker inte alltför långt. Det här är Ekotemplet i Hagaparken. Vårt besök kändes nästan som en liten resa, då jag inte tidigare sett templet. Jag fick riktiga uppleva nya känslor. Det var länge sen sist. Jag saknar verkligen mina museumsbesök. Bilden reflekterar lite av hur livet känns just nu.
Utspring på Upplands-Bro gymnasiet 2020. Varje klass hade eget utspring med 1 timmes mellanrum. Två personer per student fick vara närvarande. Utspringet filmades och sändes live på youtube
Vi får hoppas att de lyckas med sin servering. Dock är det svårt att se någon större skillnad mot tidigare om det inte är så att de gjort ytterligare någon innovation. Exempelvis tagit bort hälften av alla bord och stolar vilket jag tvivlar på.
Firar sista april gör en ju nästan aldrig då en är aktiv i arbetarrörelsen. Nu behövde jag inte ränna till brasan med barnen utan hann byta däcken på bilen.
30 april, igen. Kim och Olivia, stans trevligaste studenter, de hade fått på sig sina studentmössor och satt vid Hornstull med sina kompisar...på väg för att fira såklart. Det är de värda! Det här med att utspringet är inställt, det tog de med jämnmod och såg mest fram emot att lämna Kärrtorp respektive Stockholms Estetiska och gå vidare i livet.
När allt firande av Valborg är inställt är det tur att SVT sänder sång från västkusten så lite vårstämning infinner sig. Det är dock betydligt varmare firande detta år än andra år när man stått ute och huttrat.
Efter att ha varit sjuk i två veckor. Feber, tryck över bröst, andningssvårigheter... Så blev jag inlagd på SöS med diagnosen lunginflammation. Morfin och antibiotika intravenöst toppat av denna middag följt av blåbärsglass på inrådan av den snälla nattsköterskan. Jag blev sjuk 1nov, fick inte testa mig, för Stockholm hade stoppat all testning just den veckan. Veckan därpå (fortfarande sjuk) kunde jag testa mig på en drive-in-testning. (Negativt) Ytterligare dagar senare hamnade jag till slut på SÖS med lunginflammation. Var där 3 dygn. Testade negativt igen. (Men läkaren tror att jag hade covid först, och att det sen följdes av lunginflammationen.)Nu ytterligare veckor senare, är jag fortfarande inte helt repad. Hoppas kunna vila upp mig under julen. Är faktiskt tacksam att det blir en enkel hemma-jul utan en massa olika besök.
Igår kom en vän förbi med sticklingar av palettblad. Vilken fröjd. En stor påse med sann lycka. Vi pratade med varandra genom det öppna köksfönstret. Jag sittandes på en stol, hon på behörigt avstånd, påpälsad i vårkylan. Men värmen fanns där i att få se varandra. Nu går hunden här hemma och snosar på alla nya växter. Jag sover mest fortfarande och huvudet dunkar. Må kroppen göra sitt. Snart, snart, snart kommer jag att vara frisk. Tills dess får öppna fönster och vänskap på distans räcka nog.
Mamma Gunborg gratuleras dagen före sin födelsedag 26/4, i år på ett anpassat sätt "i dessa Coronatider" som blivit ett vanligt uttryck de sista månaderna.Mamma blev serverad kaffe och bakelse av personalen från insidan och vi tog med eget kaffe och höll hela tiden avstånd om 2 meter till henne, så kallad fysisk distansering enligt riktlinjer från Folkhälsomyndigheten. Grattis mamma!
Vår duktiga hantverkare kallas för "de Niro" då han är så himla lik Robert."Hej! Jag har stängt i 2 veckor from 30/3. Detta dels då kemtvätten har stängt och dels av omsorg för min egen hälsa. Vi ses! /De Niro"
Mamma och jag går promenad varje dag, det gör gott. Man får en känsla av frihet och rymd i sinnet. Dessutom så är det en fröjd att följa alla vårens tecken. Jo
Trots allt som pågår i världen spricker våren upp. Solen skiner alltmer ofta på dagarna och fåglarna kvittrar. Det Inger hopp att se vitsipporna i gläntorna och vårlökarna som försiktigt kikar upp i rabatten. Det är vår och det kommer en sommar också. Det finns alltid en framtid även om vi aldrig vet vad den innebär. Jag bär på hopp och tro.
Till höger på bilden står en fotograf och filmar huvudentrén på Danderyds sjukhus. Tolkningen är att det har ett samband med coronatider för varför annars filma just där.
Happiness is a paper bag left by the door filled with Jerusalem Artichokes a gift from our lovely neighbour Mona. I made soup with roasted sunflower seeds.Lycka är en papperspåse full med kronärtskockor lämnade vid dörren. En gåva från våran underbara granne Mona. Jag har gjort soppa med rostade solroskärnor.
Happiness is a paper bag left by the door filled with Jerusalem Artichokes a gift from our lovely neighbour Mona. I made soup with roasted sunflower seeds.Lycka är en papperspåse full med kronärtskockor lämnade vid dörren. En gåva från våran underbara granne Mona. Jag har gjort soppa med rostade solroskärnor.
Jag har ingen tillgång till min egna lilla verkstad i London, så jag testar lite vid mammas matbord. Det är lite ostadigt, men är mycket bättre än ingenting.
Vi stannar hemma i påsk. Inte bara för att inte belasta vården på annan ort om vi skulle bli sjuka. Inte bara för att undvika att smitta andra (för vi träffar knappt någon på landet). Utan för att visa solidaritet. För att vi människor gör som vi ser att andra gör. Precis som vi ser hur smittspridningen kan minskas genom att utöva social distansering, kan vi genom att stanna hemma sprida inspiration till andra att stanna hemma. Sprid inte smittan. Sprid inspiration och goda exempel. För alla har inte förstått. #vistannarhemma #coronavirus #covıd19
Här ligger hunden Eddie i sällskap av flickan. Det är morgon och en ny dag börjar. Jag som är mamma i familjen har varit vaken sedan 04.15. Jag kokar kaffe, tar mina mediciner och lägger mig på soffan och läser. Min egentid i ca. två timmar innan delar av familjen vaknar. Att se dagen gry och höra fåglarna kvittra i skogsdungen utanför vårt hus är något att vara tacksam för varje dag. Det är annorlunda tider nu. Jag som är i riskgrupp är isolerad hemma förutom promenader med hunden. Det är inte så stor skillnad mot hur jag levt under de senaste fyra åren då jag är sjuk men det jag saknar är att träffa min mamma, bonuspappa och mina syskon med familjer och givetvis mina vänner. Tekniken gör ju dock att vi ändå kan hålla kontakten och ”ses” via t ex FaceTime eller andra plattformar. Jag startade en ”fikagrupp” i Google Hangouts där vi nu är fyra kvinnor som hörs dagligen. Hela världen är annorlunda men här hemma lunkar det mesta på som vanligt. Och förr eller senare är detta över. Och då ska vi alla ses igen. Vi stannar hemma!
Nu räcker det. Man sitter och har videomöten två meter från kylen och småäter hela dagarna. Kilona smyger sig inte på, de kastar sig över en! När jag tittar på stegräknaren har jag gått från ett snitt på över 10000 steg till dagar med bara 3-5000 steg, och jag äter jämt. Nu räcker det!
I februari 2021 var det vinter för en gångs skull, vilket är ovanligt. Sedan i kombination med pandemin så var det aktiviteter men alltid med mer än säkerhetsavstånd.
Kanske någon som tröttnat på vintern, mörkret, pandemin, kanske någon som vill peppa? Någon har virkat en bonad och monterat på staketet vid Berzelii park. Trevligt!
Födelsedagspresenter till min brorsdotter. Virkade örhängen, gröna blommor med akrylpärlor i mitten. Ask vikt av färgat papper. Virkade vita bomullsrondeller.
Repetition av pjäsen "Gränsen Bakom Oss" av Reality Dansteater Kompani. I bilden ser vi när Werner, en tysk-fattig och föräldralös unge pojke, inser att han beslut att vara en del av Hitlerjugend är farlig och smärtsamt och han därför beslutar att rädda folk istället för att döda dem. Här räddar han Marie_Laure, en blind fransk flicka som får en vit duk av Werner och på så sätt kan hon gå vidare utan att bli skjuten. Pjäsen är en fri tolkning av boken LJUSET VI INTE SER av Anthony Doeer. Dansarna här är Alex Öberg (Werner) och Sanna Violeta F. Ribbing (Marie_Laure flicka)
Mina pappersblommor uppskattades så mycket att jag ombetts att hålla workshop över Zoom till ett par Women's Institute grupper i London,bla min egen "Gothic Valley" grupp. Verkligen jätteroligt. Jag hoppas att det blir fler tillfällen.
Ibland måste man leka lite för att stå ut med vardagen och allvaret på andra sidan slussdörrarna. Virabhadrasana 2, krigaren 2 gör mig redo för fight mot viruset.
Jag är fortfarande kvar i London. Eftersom man inte ska träffas i grupp, så undervisar jag lite papperspyssel på Zoom. Här är det uppdukat och redo för en workshop.
