Anpassning. Antar det är ett naturligt steg. Först satt man hemma och åt för mycket, promenerade för litet och glömde att borsta håret (och fick panik när man kom på det samtidigt som man klickade på webbkameran). Sedan tröttnade man på sladdret runt magen och de stela axlarna och lade upp rutiner för maten, motionen och ja... trasslet blev litet jobbigt det med.
Jag bor i Bagarmossen, precis intill Nackareservatet. På helgerna är det trångt med folk på stigarna i skogen den här hösten, det gäller att som här rikta kameran åt rätt håll för att inte råka få med ett matsäcksätande sällskap av misstag.
Min älskade bror har kommit med sin fina familj. De bor i en stuga på den lokala campingen. Jag fyller år om några dagar så min bror har förberett våran favorit Chelo Cabab. Han grillar, vi pratar och skrattar och njuter av varandras sällskap,på Coronasäkert avstånd. Alla längtar efter att få kramas,speciellt farfar och minstingen.
Transportredskap vid rörelsehinder, mellanmål, surfplatta, mobiltelefon, radio, TV - och en gipsfigur att samtala med i sämsta fall. Allt för att i enmanshuhåll klara äldrevården i hemmet. Med handlings- och städhjälp.
Kort efter att jag konstaterat ha Covid19 blev även min katt sjuk. Nelson (numera kallad coronakatten) återhämtade sig men han nös mycket under en veckas tid.
Den fina lilla skulpturen invid trappan på Pustegränd vid Slussen är ofta pyntad med mössor eller halsdukar. Denna pyntning med ansiktsmasker känns väldigt aktuell.
Under pandemin februari 2020 och framåt har vi fått hitta på nya former att umgås och hålla oss i form. Vi som är i riskgruppen (70+) åker inte buss och tåg, gör inga resor och går inte in i affärer. Istället ringer vi varandra, Skype-ar, messar, twittrar och har festmiddagar via videolänk. Vi vandrar mycket och tar för oss av de härliga årstidernas olika kännetecken, som blommor, bär, frukt och svamp, samt skidåkning och skridskor. Vi är några som är ute och joggar tillsammans. Bergshamrabibliotekets Vänner fortsätter med författarmöten, men nu via Zoom. Bokcirklarna träffas utomhus. Tyvärr har vi fått ställa in övningarna med Birkakören, när det blev för kallt ute. Mat får vi hemkört, liksom vinet. Barnen hjälper oss och bryr sig om oss. Vi är inte knäckta.
Huddinge vänskapsquilt som skapats med gemensamma krafter av en grupp handarbetande kvinnor i Huddinge är klar! Nu återstår att finna en lämplig mottagare för att minnas coronapandemin i allmänhet och för att hylla hårt arbetande sjukvårdspersonal i synnerhet.
Jag broderade min bit till quilten för att jag förr brukade brodera mycket. Tyvärr hitta jag ingen bild när den är helt klar men det står ”Tillsammans mot Corona”. Min tanke var att vi tillsammans är starka och att vi tvättar händerna ofta.
Coronasäkert julaftonsfirande med släkten, utomhus för första gången, 2020. Korvgrillning istället för julbord och tomten kom till slut med lite avstånd.
Det här är första sommaren på länge som jag inte stressar sönder med att åka mellan fallfärdiga torp och gräsmattor som måste klippas. På grund av de tidigare reserestriktionerna lade jag om planerna och har hängt hemma, fixat saker jag inte hunnit tidigare och hunnit sköta min trädgård. Det hela känns oerhört konstigt, med minimalt jobbpendlande och få sociala måsten har man fått så mycket tid, samtidigt ligger ju hela tiden en oro i bakgrunden - idag är vi nog friska allihop, men i morgon? Om en vecka? Hur många av ens nära och kära är kvar när det här är över och vad går vi ut i för värld då?
När informationen om att man skulle tvätta händerna med varmt vatten och tvål samt gärna använda handsprit så var min första tanke; Tvättade inte människor sig med tvål innan?”
Det visar sig att jag inte behöver boka något privat Covidtest. Det har dykt upp en ny mutation i Storbritannien och alla som nyligen anlänt därifrån uppmanas av Folkhälsomyndigheten att ta ett Covidtest. Jag förlänger min karantän och bokar ett test på mammas hälsocentral. Testlokalen är en liten byggnad på parkeringen bakom vårdcentralen. En trevlig kvinna i skyddsmundering topsar mig test. Jag får tyvärr inte fota där hon gör det. Testet är negativt.
Jag jobbar som Ambulanssjuksköterska i Stockholm och gör mitt bästa för att rädda samhället, nu är det samhället som måste hjälpa mig och mina kollegor!
Minns väl den dagen när covid-19 slog till på Akuten KS Huddinge. Vi visste att det skulle komma, men när? Bilden till ära togs strax efter jag och min kollega tömde halva akutens patient rum på engångsmaterial i stress. Isoleringsrummen räckte inte till och patienterna fortsatte strömma in. Lakan, handskar, provtagningsmatrial låg i högar i korridorerna efter vårt snabba arbete. Arbetsrutinerna vände på 2 sekunder och alla såg ut som stressade frågetecken.
Order om att jobba hemifrån hjälper mot tristessen men det är fortfarande superirriterande att känna sig frisk förutom lite halsont och inte få gå ut. Nu på morgonen tränade jag 30 minuter framför Youtube. Jag antar att det åtminstone är något positivt i det hela
Vi går på en promenad vid Edsvik, pappa är med så han har skjutsat. Vi har egna stolar och fika med oss. Vädret är vackert och utsikten likaså. Det här är en del av vår hemester.
Den 23 april 2021 fick jag min första vaccination mot Covid 19. Det blev ett vaccin från Pfizer Biontech.Sprutan togs i Kistamässan, en mycket välorganiserad plats. Över förväntan!
Jag prövade att sy ett munskydd på skoj. Sedan fick jag en min beställning på miniatyrer till dockskåpet. 2 chokladharar och en kyckling med fat samt en hokus pokus stol. Jag skar även ut stolar i skala 1/48 till min svärmor och hennes väninna.
I Påsk- och Coronatider for vi till Björnö naturreservat på Ingarö för en dagsutflykt i det vackra vårvädret. Lunch vid och utkikstornet och fika i Ramsviken värmde gott i den starka blåsten. Förändringens vind.
För att få lite variation på dagarna och för att sätta lite guldkant under tiden vi är isolerade så deltar jag då och då i olika Zoomworkshops. Den här var för att lära sig lite enklare decoupage. Lämpligt, då mamma snart fyller år.
Det har blivit väldigt viktigt att röra på sig varje dag nu när man är hemma på heltid. Det syns inte på bilden men det är mycket folk som gör detsamma.
Efter nästan ett år så broderade jag vidare på detta korsstygnsbroderi. Det ska bli en tavla, med en katt och en fjäril. På bilden syns bland annat garnet, en nålhållare och en broderibåge.
Helt plötsligt när jag åkte mot Löwenströmska sjukhhuset fanns det en skylt som visade vägen åt ett annat hålll för att man skulle nå en "Infektionsnod". Frågan jag ställer mig är vad en infektionsnod är för något?
Vi ser dom dyka upp på allt fler ställen, boxarna där man kan hämta sin e-handelsbeställning. Samtliga stora aktörer på dagligvarumarknaden har skapat e-handel där kunden kan hämta upp sina varor i boxar som placeras utanför butiken eller som i det här sammanhanget utanför en bensinstation utan koppling till Coop.
Coronatider skapar kreativitet, jag hade förmånen att få delta i en digital bokrelease vilket inte tillhör vanligheterna. Printz Publishing bjöd in i samband med att Marie-Louise Marc släppte sin fjärde bok. Vi som var inbjudna fick "träffa" Marie-Louise Marc (författaren) och Christoffer Holst (redaktör) och lyssna på lite om både författaren och boken samt hennes tidigare böcker. Vi hade möjlighet att ställa frågor. Ett bevis på den kreativitet som finns hos alla människor.
En meme på Facebook motiverar alla isolerade uttråkade människor som stannar hemma att klä på sig. Dagens tema Ior från nalle puh.han passar min sinnesstämning två veckor in utan fysisk kontakt med en annan människa.
Sista veckan på terminen fick även högstadieelever undervisning hemma. Gymnasieskolan kommer att ha distansundervisning t o m 24 januari 2021. Hoppas att högstadiet får återvända till skolbänken.
I vanliga fall är varenda bänk upptagen med elever; nu får alla rymmas i datorn istället. En skola utan nyfikna, trötta, fnittriga, aktiva, engagerade, pratiga elever är INGENTING.Jag har arbetat länge på Nynäshamns gymnasium, men detta är något helt nytt. En stor omställning, för såväl lärare som elever. Oron är stor för hur alla ska klara studierna med eget driv på andra sidan datorskärmen.
Allt umgänge sker på online numera, även rollspel. Det gör att jag har tid att ta upp massa nya hobbies, som att öva upp min skissning. Det är 13 år sedan jag ritade senast, men Youtube ger bra tips.
Barnens dop skulle samla hela släkten från Kiruna i norr till Helsingborg i söder men vid högtiden närvarade endast farmor och farfar eftersom avstånd gick att hålla och de inte behövde resa. Fotograf Terri Lindholm
Nu har vi levt med detta virus länge nog känner jag och de flesta andra med mig. Ändå tuffar vardagen på men allt är mer annorlunda än vi någonsin kunde förstå. Jag har nu fått dos 2 av vaccinet mot Covid-19. Min pappa drabbades i påskveckan av flera infarkter i hjärnan och är nu på rehab för detta. Vi får inte träffas då det är besöksförbud. En av de mest viktiga och mest älskade personerna i mitt liv har varit svårt sjuk och har nu en lång väg att kämpa. Komma tillbaka? Om han ens gör det. I alla fall inte till det som var innan. Och det är alltid svårt att förstå det som är nytt och aldrig blir sig likt igen. En sjukdom som drabbat en person eller många, som just detta virus gjort. Men vi finner nya vägar och ibland tar det längre tid än man önskar och vill att nå fram till det. Jag bär på två känslor just nu: Sorg över min älskade far men glädje över att (för) nu vara färdigvaccinerad.
Åker till en stor lerig parkering vid en idrottsplats i Södertälje för mitt första Covid-19 test. Det är förvånansvärt öde med tanke på att det var fullbokat på alla andra enheter i länet. Vi köar i bilen och lägger legitimationen i en plastpåse som sträcks in med en gripklo genom rutan innan vi får en påse med självtestet.
Åker till en stor lerig parkering vid en idrottsplats i Södertälje för mitt första Covid-19 test. Jag lämnar aldrig bilen och personalen håller stort avstånd. Jag får en plastpåse med instruktioner och provtagningsmaterial. Jag parkerar och får köra runt en tops först i halsen, sedan i näsan och till sist i en burk saliv innan den ska röras runt i ett provrör som sedan ska lämnas in.
Inspg plötsligt hur normal pandemin blivit, och det var knappt jag reagerade på bussen. Men så insåg jag; om den stått här för 2 år sedan hade folk trott att det var ett reklamjippo för en pandemi-film. Detta som nu är vår verklighet. Så snabbt vi anpassar oss.
Systemet hängde sig när vi skulle komplettera vår internet handling, så nu har vi varken frukt eller efterrätt. Mamma får äppelmos med flingor tillsvidare.
Bokade hela bion för det lilla sällskapet. Perfekt för den som vill gå på bio #icoronatider Gott om plats, fritt att kommentera filmen högt. Bra födelsedag.
Pimpar årets pepparkaksborg med en ängel. Kanske inte så traditionellt änglalik, men för att orka med att hantera 2020 tänker jag att det behövs en bastant tant som varit med ett tag.
Efter att ha talat på första maj i 28 år var första året som vanlig deltagare förra året. Nu fick jag sitta och knäppa på telefonen för att komma in på det digitala mötet. Jag gillar de digitala förändringar som skett #icoronatider men första maj var lite lågt. Jag #hängerröttpåförstamaj i alla fall.
Mamma Gunborg började tala om att få komma hem till sina barn på julafton redan i februari i år. Besöksförbud satte stopp för det men skam den som ger sig. Vi sjöng 4 psalmer till gitarrkomp utanför terasserna till mamma Gunborg och mamma Emmy.
Då midsommarfriandet i Åkersberga är inställt så är jag för första gången på länge ledig på midsommar. Jag brukar leda dansen runt midsommarstången i Ekbacken men inte i år. Detta är 6 gången som jag inte är där på midsommar. I min familj så har vi lång tradition av att arrangera festligheterna där. Min farmor startade firandet genom hembygdsföreningen och sedan så tog min mamma över genom folkdansgillet. När min mamma blev dålig och sedan gick bort så tog jag och syrran över ett år efter mammas bortgång. Men i år är det inställt och jag känner mig lite förvirrad vad ska jag göra i dag. Så just nu så ligger jag i soffan och lyssnar på trolleboshottis men en kopp te. I eftermiddag ska vi till svärföräldrarna och äta mat.
Drar ut och paddlar. I vanliga fall skulle vi samåka, sitta nära varandra när vi fikar och dela fikabröd och snacks mellan oss. Nu åker vi i egna bilar och håller ett avstånd på minst 1,5 m när vi ses. Inga kramar eller handskakningar.
Sedan veckor hålls stora delar av befolkningen i världen under mer eller mindre självvald karantän pga Covid 19. Många roar sig med grupper i sociala media, som ”recreate art with stuff you have at home”. Jag gick just med i en grupp för ”crap wildlife photography” och delade med mig av den här bilden jag tagit av en säl.
Det visar sig att jag inte behöver boka något privat Covidtest. Det har dykt upp en ny mutation i Storbritannien och alla som nyligen anlänt därifrån uppmanas av Folkhälsomyndigheten att ta ett Covidtest. Jag förlänger min karantän och bokar ett test på mammas hälsocentral. Testlokalen är en liten byggnad på parkeringen bakom vårdcentralen. En trevlig kvinna i skyddsmundering topsar mig test. Jag får tyvärr inte fota där hon gör det. Testet är negativt.
Hönan Rymma rymmer och rymmer från den temporära utehagen jag smällde ihop då granntjejen inte fick studiero när Coronaåtgärderna tvingade henne att plugga på distans. Till slut tröttnade min son på att rädda henne och jag fick ha henne i knät under mitt enhetsfika. Över Skype.
Ett par timmar innan vår enda föreställning tog vi den här bilden. Michael Anderson ansvarar för det, han är vår ljustekniker. Vi blev tvungna att ställa in hela vår föreställningsperiod. Vi hyrde därför Teater Pero för att kunna filma det som borde ha varit en föreställning inom dansteater- scenkonst med en fri dansteater grupp. Filmen är alltså vårt enda spår kvar som vi kan visa upp till alla som önskar se hur vårt arbete har varit under året och vad ville vi egentligen åstadskomma om vi hade haft möjlighet till regelbunden repetitionstid och till en trygg föreställningsperiod. Ni ser här att vi har på oss våra tröjor: Reality Dansteater Kompani - Gränsen bakom oss.
För att hålla modet uppe under den sociala distanseringen slängde jag och en vän ihop ett brevlajv, så nu bryts monotonin av att jobba från sängen av med vackra handskrivna brev
När vi kom hem från vår promenad så låg det ett litet blått paket vid dörren. Vi hade inte beställt något så det var en rolig överraskning. Vem sätter guldkant på vår konstiga lilla vardag?
Det här gått 4 veckor sedan första vaccinationen, de säger att man har nästan 80% skydd. Jag åker in till stan för att träffa en vän och gå på loppis på Hötorget. Det känns konstigt, pirrigt och lite läskigt. Samtidigt så är det väldigt roligt och skönt med luftombyte.
Snart ska jag åka tillbaka till London. Äntligen så träffas jag och Elisabeth från Stockholms Länsmuseum. Elisabeth är den som frågade om jag ville ladda upp bilder till Corona dagboken. Vi har en väldigt trevlig och alldeles för kort pratstund.
Pappa har kört från Uppsala så vi kan träffas utomhus där vi kan hålla behörigt avstånd. Han har skaffat ett Corona skägg som gör honom olik sig, men rätt stilig tycker jag. Han dricker sitt kaffe ur en Ayran mugg och klagar över att det smakar yogurt. Jag hoppas att han skojar.
Utomhus går det bra att träffas men med avstånd från varandra. Alla är i sina familjebubblor som vi är rekommenderade. Det går att njuta av våren trots allt.
Vi reser i fantasin. Jag har lagat stekt ris (kinainspirerat) med fiskpinnar och sweetchillie sauce istället för friterade räkor med sötsur sås. Det var gott men blir väldigt törstig.
Vi iakttog länge den här insekten medans den jobbade med att gräva en grop. Jag fick senare reda på att den nog skulle släpa ner en larv i hålet som den skulle lägga sina ägg på. Lite läskigt trycker jag nog,men det är naturens gång.
Hur skulle vi göra när svägerskan fyllde år i november? Vi packade ihop presenter, fika och mat och begav oss till svärmors innergård där vi tände grillen, sjöng Ja må hon leva, fikade och umgicks i snålblåsten. Allt går om man vill!
Damen som står och solar är verkligen ett föredömme i Coronatider. Helt distanserad och med munskydd och hon ser till att vara ute i det fina vårvädret.
För att ge barnen lite julkänsla så valde vi att genomföra ett adventsfirande utomhus med närmsta grannarna. Vi hade en liten brasa. Barnen fick grilla marshmallows och vi åt pepparkakor och drack glögg. Det var mysigt under omständigheterna.
Vi är vana att jobba på distans men detta var första dagen vi gjorde det samtidigt på grund av pandemin 2020. Det var trevligt att ha någon att prata med. I princip fungerade alla möten som vanligt även när de skedde över nätet. Möjligen var andra deltagare extra noggranna med att fokusera. Sämst var det att sitta still länge på gamla pinnstolar.
Toarullen var det första som dök upp i huvudet på mej eftersom det hamstrades och skämtades mycket om detta. Corona betyder ju krona så en liten prinsesskrona är ju på sin plats. Stjärnbilden heter Corona Borealis.
