Mars 2015. En fin vinterdag vid sjön Måsnaren i Södertälje. Det var ingen snö på marken, så jag kunde cykla dit. Men det ligger fortfarande is kvar på sjön.
Min arbetskamrat som klättrade upp på en av högarna med ris med en kratta i högsta hugg. Lade till en liten effekt. En viktig punkt för återvinning här i staden
Ville föreviga den kåleldade och tystgående Ejdern i stilsam fart mot Birka. Den här båtresan hade jag sett framemot en längre tid. Till min och min mans stora lycka följde även hans bror och fru från Söderköping med oss.
Drömmen om en blommande trädgård visas upp i TV och andra medier. Men det slitsamma arbetet med rensning och skötsel är det tyst om. Här är min kolonilott i Söderbrunn på Djurgården som jag har lagt ner oändligt mycket jobb och pengar på i 15 år. Nu börjar den se fin ut!
Emmy och Manfred trycker en litografi i snällpressen Johanna på Litografiska Museet - min arbetsplats. Emmy representerar den unga generationen av konstnärer som har upptäckt tjusningen med ett gammalt hantverk, litografi, och älskar det.
Två gånger om året kommer grovsopbåten till Gällnönäs. Då är hela ön i rörelse och bär, kör skottkärra, fyller båten eller traktorvagnen med sopor. Ibland kan man göra fynd som kanske hamnar i soporna året därpå. Sedan blir det fika i keramikverkstan.
Djur, natur och människor, alla är vi beroende av vatten. Ju mer jag tänker på hur värdefull varje liten droppe är, så uppskattar jag än mer, att få njuta av regnet som faller och ger liv på vår jord.
Tagen genom tågfönstret vid Södertälje hamn med kul reflex av damen mitt emot. Denna bild finns med i en bok om de bästa instagrambilderna från Sverige som heter #enjoysweden (dec2012-nov2013)
Sommar och semester. Vi är i Norge, där vi brukar vara på somrarna. Idag har vi åkt kabinbanan upp på Ulrikken. Väl uppe gick vi de sista höjdmeterna upp till toppen. Nedanför breder Bergen ut sig mellan de sju fjällen.
Det är sommarlov och veckorna ska fyllas med aktiviteter samtidigt som föräldrarna jobbar. Sonen spanar efter flygplanet på Arlanda som han ska resa ensam med till farmor.
Jag och mina barn var inne i stan. Först ville jag inte gå förbi platsen där terrordådet inträffade, sedan insåg jag att det var viktigt både för mig och för mina barn. Det var väldigt starkt på många sätt.
