Jag tog bilden för jag tyckte formen såg väldigt cool ut, det ser ut som en slags målning. Det är en samtidsbild för den fångar en stad från nutidens perspektiv.
En kvinna går upp för en zick-zack trappa vid katarinavägen. Jag gillar det bruna, asymmetriska, mörka och steniga som möter det ljusa, färgglada, konstruerade och raka hus bredvid.
Jag tog bilden för att jag gillar hur arkitekturen ser ut i Köpenhamns hamn. Det är väldigt vackra mönster och en kontrast mellan de mjuka och hårda material i bilderna.
Jag tog bilden för att visa en fin oktoberdag i Nyhavn. Det är många människor ute som njuter av solen även om den isande kyla biter sig i fast i en. Visar även människor i vardagen, arkitektur och samhället. Det är en samtidsbild därför att den visar hur det ser ut just nu i världen, hur människor lever och tar sig fram i dag.
Jag tog bilden för att den var väldigt verklig, nära inpå och visar även vardagen. Det är en man som står på en stege och försöker fixa något. JAg tycker det är en samtidsbild för den visar hur vardagen och arbetet fungerar idag, om 20 år kanske detta typ av arbete har ersatts med robotar. Vem vet.
Det är en bild på människor i vardagen där de alla för sig i samma ström över ett övergångsställe. Det är en samtidsbild just för att den visar dagens människor, trafik, vardag och byggnader i samspel. Alla är i sin egen värld men alla går ändå åt samma håll.
Jag tog bilden i Nytorget, en inzoomad bild på ett elskåp med graffiti på. Jag tycker den symboliserar nutidens popidoler, i detta fall Rihanna, och konst, mode, tankar och färger.
Jag tog bilden för att jag tyckte det var snyggt med hur himlen reflekterades i fönsterrutorna och hur arkitekturen var byggd, Köpenhamn är en väldigt arkitektuellt vacker stad där gammalt möter nytt och folk värnar om sin omgivning. Konst och konsthantverk är väldigt viktigt här och oftast visas detta på många nyare byggnader. Jag gillar hur människorna längre bak bara blir svarta figurer.
Ett i hösten nästan öde sportfält, enstaka som måste ha hund för att gå ut. Spåren från det aktiva sport- o fritidsfältet nästan bara de robusta soptunnorna i varmförzinkat stål. Fältet ska snart byggas om med idrotts och bollplaner.
En av alla nu pågående justeringar av gång- och cykelpassager i vägkorsning, samt i detta fall en del av torget. Kan vara del av tidsandans "tillgänglighetsanpassning" samtidigt med höjning av trafiksäkerheten. Mycket krångel under ombyggnad. Förhoppningsvis bättre sen och mervärde av investeringen.
En av alla nu pågående justeringar av gång- och cykelpassager i vägkorsning, samt i detta fall en del av torget. Kan vara del av tidsandans "tillgänglighetsanpassning" samtidigt med höjning av trafiksäkerheten. Mycket krångel under ombyggnad. Förhoppningsvis bättre sen och mervärde av investeringen.
En av alla nu pågående justeringar av gång- och cykelpassager i vägkorsning, samt i detta fall en del av torget. Kan vara del av tidsandans "tillgänglighetsanpassning" samtidigt med höjning av trafiksäkerheten. Mycket krångel under ombyggnad. Förhoppningsvis bättre sen och mervärde av investeringen.
På väggen till Södertälje Hamns stationshus växer vildvin, som får helt fantastiska färger under den tidiga hösten. Många bilder har jag på det här vackra motivet.
Hälsade på syrran, som bor mitt i det gamla området för svärtans gasverk. Jag älskar gamla industrimiljöer, och fascineras av förändring i stadsbilden.
Mariatorgets tunnelbanestation, kort innan kvällens sista tåg skulle gå, en vanlig vardag. Nästan tomt och öde, bortsett från enstaka alkoholdoftande gäng på väg hem, kvällsarbetare och en och annan kuf i största allmänhet.
Jag tog bilden när jag var på väg till mitt tåg från Stockholm C. Det ödsliga rummet mitt i denna enorma trafikapparat, i kombination med den bedagade designen från tidigt 90-tal, fångade mitt intresse.
Södertälje centrum avfolkas i takt med nya inköpscentra i ytterområdena. Antingen väntar man på att något ska hända eller så promenerar man iväg. Samtiden uppmanar till individualism men verkligheten ger oss samma stil med samma klädkedjor etc som erbjuder "samma typ av annorlunda saker" som Wille Crafford säger.
Jag tog denna bild när jag precis hade fotograferat runt min avlidna mormors gamla bostad, som jag spenderat många år av min barndom/uppväxt i. Det är en samtidsbild för den har kontrast och man kan förstå hur äldre människor som bott på ett ställe väldigt länge upplever förändring.
Järnpojke, även kallad "Pojke som tittar på månen", är en skulptur av konstnären Liss Eriksson. Skulpturen återfinns på Bollhustäppan, på Finska kyrkans bakgård i Gamla stan i Stockholm. Skulpturen är 15 centimeter hög och känd som "Sveriges minsta offentliga monument".Skulpturen restes 1967. Det har händer att förbipasserande offrar pengar till pojken och klappar honom på huvudet i syfte att få tur. Skulpturen har även fått halsdukar och mössor stickade åt sig.
Nyinfyttad-fönsterputsning.Har fast jobb men ingen bostad.Hyr i 2:a hand.Korttidskontrakt.Tillfälligt.Osäkert.Ständigt sökande efter någon stans att bo.
Södertälje centrum avfolkas i takt med nya inköpscentra i ytterområdena. Antingen väntar man på att något ska hända eller så promenerar man iväg. Samtiden uppmanar till individualism men verkligheten ger oss samma stil med samma klädkedjor etc som erbjuder "samma typ av annorlunda saker" som Wille Crafford säger.
Inre maren måste vara den sämst utnyttjade "nära till vattnet möjlighet" i Sverige. Jag bor utomlands sedan 1994 och vid varje besök blir jag mer och mer fascinerad av denna oförmåga av en klassisk badort som Södertälje att utnyttja närheten till vatten. Var är barerna, restaurangerna, människorna... ? Tack och lov så har livet återvänt tack vare de som njuter av en stilla stund bakom flötet.
Jag är uppväxt i Södertälje men bor utomlands sedan 1994. De senaste åren har jag lagt märke till att antalet människor med rullator ökat dramatiskt i Södertälje. Finns det "EU-rullatorbidrag" eller är folk helt enkelt slitna efter många år på Scania? Det ligger i tiden att fler och fler behöver stöd helt enkelt...
En koncentrerad bild med både himmel och jord och en del mitt emellan.Speglingar i dammen med guldfiskar i Minneslunden, Kyrkogården, Södertälje 2 september 2017.Som pensionär är det en vacker miljö att promenera i. Lite vemodigt att det finns så många man känt där, men det är en påminnelse om livets gång.
Tog bilden när jag var ute och gick en ljuvlig höstdag! Södertälje är min hemstad. Jag är född och uppvuxen här och älskar min hemstad trots tråkiga händelser och trista skriverier.
Bilden togs för att fånga en underbar skoldag utomhus, vilket tyvärr händer allt för sällan. En bild som visar vikten av samarbete för att leda oss framåt. Denna gång i en Drakbåt ute vid Tveta.
Min och mångas favoritvy i Södertälje Centrum! En del av Östersjön går djupt in i Södertälje och kallas för Maren. Vyn har sett likadan ut i många år. Tidigare kunde man t o m segla in och förtöja längst in i Maren med tillgång till Södertälje Centrum med mågra få steg!
Det var på ett vernissage i Iaspis där idén var att leka med mögel och färger samt att dränka in tyger i vinäger och ättika. Den är en bild som handlar om nutidens konst, jag tog bilden för att färgerna lyste så snyggt mot den vita väggen.
Pratade telefon och jobbade på kontoret. Jag tittade ute och såg kontrasten mellan byggnad och trädet och tänkte att hösten är fantastisk fin här i Sverige.
Den tar upp både kulturuttryck samt tidens fighter, det vill säga vad människor tycker/tänker i och om dagens samhällen, man ser kontrast mellan olika klasser och konstuttryck.
Jag gick förbi flera människor som alla enskilt stod ut jämns med katarinavägen och tog in utsikten. Flera stycken, äldre, yngre, kvinnor och män. Det kändes fridfullt.
