I dag den 22 Juni var de lite fler än på midsommardagen, men nu är de slut åkt för folk som ska söder ut här i från i ca åtta veckor, nu har sista delen i projekt Getingmidjan in letts, så nu lär de väl inte vara så många som reser här i från, men norr över fungerar fortfarande bra men de är när man ska söder över som de blir krångligt i och med att man måste byta till pendeln för att sen byta till de vanliga tåget vid Stockholms Södra eller Flemingsberg
Som fysioterapeut på Covid-IVA tar man ut den passiva rörligheten i de sövda patienternas alla leder helst varje dag. Det blir även en övning i kroppsavgränsning.
Deras kontakt är så fin trots att han endast är 11 månader. Vår dotter har autism och adhd och vår förhoppning är att vår hund ska kunna bli en psykisk hälsahund till henne. Alltså en certifierad assistanshund. Det är många som önskar samma sak som vi. Många är de familjer som lever med dessa barn och som förstår värdet i en assistanshund. Dessvärre kostar en färdigutbildad hund alltför mycket och många gör som oss: Man köper en valp och tränar så mycket man kan och hoppas på att hunden är lämpad för att starta en utbildning. Ett lämplighetstest är första steget mot denna utbildning. Efter det är det en lång väg mot det avgörande certifieringstestet. Allt detta kostar ändå ca 60.000 kr. Vi märker redan nu genom hundens närhet och via den träningen vi genomfört att vår dotter mår bättre. Hunden söker sig till henne då hon mår dåligt eller får s.k ”meltdowns”, låsningar som autister ofta kan få. Det finns forskning och studier på att barn och vuxna med npf mår bra av assistanshundar och att det ger ökad delaktighet i samhället, ändå ges inga bidrag från varken stat eller kommun för inköp eller utbildning av dessa hundar. Även om vår hund inte är lämpad att bli assistanshund så kommer han alltid att vara en ”kompishund” som ger kravlös kärlek och som är så trofast. Han kommer att finnas med genom mycket. Det är vi tacksamma för.
Även Margaretha Krooks staty förtjänar att skyddas från Covid-19. Tyvärr har inte Sveriges regering lyckats med att skydda våra äldre under denna pandemi. Det är dom vi har att tacka för vårt underbara land.
En vanlig sommardag med det s.k. Lillienhoffska palatset till vänster och fortsättning av Götgatan norrut. Till höger lång länge en kinakrog. Den är nu ersatt sedan ett år med en hamburgerrestaurang. Detta är våren och sommaren med Covid-19-pandemin. Då vi skulle tvätta händerna och hålla fysiskt avstånd.
Det blev en midsommar i år också trots pandemi och saknaden till våra nära och kära. Vi fick åka till landet! Att se barnens glädje över att komma hit och att höra tystnaden är obetalbart. Bilresan var smärtsam för mig. Jag har svårt att sitta upp under den tid det tar men att inte åka med min familj som nu har sommarlov och semester går inte då jag behöver hjälp av min make. Det finns så mycket vackert runtomkring oss men det kan stundtals vara svårt att se. Jag slåss dagligen med att försöka finna hopp. Jag har nyligen blivit nekad sjukpenning och anses vara fullt frisk helt plötsligt trots flera år av sjukdom och specialisters utlåtande om min oförmåga till arbete. Jag är multisjuk. En av mina sjukdomar är ME/CFS som så många lever med och ännu är det en sjukdom som få har kunskap om. Att leva med den är ett rent helvete. En dag som idag har jag sovit hela dagen och först nu är jag vaken för att uppbringa lite energi som inte ens finns för att få i mig mat. Igår hade jag en något bättre dag så jag satt och åt sill-lunch med familjen och var med medan de klädde midsommarstången, idag får jag sota för det. Jag är utelämnad nu från det s.k sociala skyddsnätet. Utan inkomst och utan förmåga att söka arbete. Det var inte så här livet skulle bli. Jag fäller ofta tårar och undrar om det någonsin kommer att vända? Kanske är det så som det förutspås? Att många som drabbats av Covid-19 även kommer att drabbas av ME/CFS som en följd av detta virus? För tänk om tusentals människor i vårt land plötsligt tappar så många kroppsliga förmågor och behöver både vård, förståelse och ekonomisk ersättning, kanske blir vi andra som levt med denna sjukdom innan pandemin sedda då? Hoppet är det sista som överger en..
Så långt tillbaka jag kan minnas har Midsommar varit en högtid då man umgås. Man äter god mat, man umgås, man dansar runt en midsommarstång och tittar på gubbar och tanter i hembygdsromantisk utstyrsel som spelar fiol och dragspel hellre än bra och visar någon polska väl styltigt. Men inte i år. I år blev midsommar en promenad hemma, ingen resa till landet och ingen hembygdsgård.
Då midsommarfriandet i Åkersberga är inställt så är jag för första gången på länge ledig på midsommar. Jag brukar leda dansen runt midsommarstången i Ekbacken men inte i år. Detta är 6 gången som jag inte är där på midsommar. I min familj så har vi lång tradition av att arrangera festligheterna där. Min farmor startade firandet genom hembygdsföreningen och sedan så tog min mamma över genom folkdansgillet. När min mamma blev dålig och sedan gick bort så tog jag och syrran över ett år efter mammas bortgång. Men i år är det inställt och jag känner mig lite förvirrad vad ska jag göra i dag. Så just nu så ligger jag i soffan och lyssnar på trolleboshottis men en kopp te. I eftermiddag ska vi till svärföräldrarna och äta mat.
Vi personal på akuten på Danderyds sjukhus @akutendanderyd gick ut med ett budskap och vädjan mitt i epidemins hetta. Bilden fick stor spridning och uppmärksamhet!
I coronatider, när strikta restriktioner råder gällande folksamlingar, tilläts varje student ha med sig endast 2 anhöriga till ”utspringet”. Vi löste det genom att ha med övrig familj som hade velat följa med på extra plakat!
Våren firas in med valborg, vitsippor och studenter...hos oss har härliga @ellenlundd fått fira med att ta på studentmössan med sina klasskompisar virtuellt. Det blir en annorlunda student i år- men inte mindre välförtjänt för det ❤️ Önskar er alla en fin Valborg! #valborg#student#studentmössa#visjungerinvåren#vår #student2020#icoronatider
I dag den 14 Juni var de lite mindre folk här men de som inte syns på bilden är att de var fler som rörde sig ute på stan men inte här.Nu ska vi se hur de ser ut i morgon
Jag saknar att kunna sjunka ned här med en bok, njuta av den vackra miljön och lyssna på andra som sakta bläddrar. I coronatider får man vackert stå upp och dörrvakten, som lämnat krogentren, räknar in oss, två ut, två in.
Att hitta annat boende vid en separation är inte lätt, men jag hade turen att få tag på ett nybyggt radhus i lagom prisklass, lagom storlek och på lagom cykelavstånd från barnens pappa. Nu är det inflytt och rörigt, men när orkidéerna kom på plats känns det lite som hemma.
Eftersom mitt arbete emellanåt kräver att jag fysiskt befinner mig på arbetsplatsen trots rådande Corona-situation så är jag idag på jobbet. Här är en grej jag INTE saknar med jobbet. Blaskigt, surt jobbkaffe
För att hålla avstånd mellan föräldraparen stod alla i varsin utplacerad rockring. En klass i taget fick springa ut. Skolledningen hade gjort en minutschema för dagen.
Utspring på Upplands-Bro gymnasiet 2020. Varje klass hade eget utspring med 1 timmes mellanrum. Två personer per student fick vara närvarande. Utspringet filmades och sändes live på youtube
Efter nästan ett år så broderade jag vidare på detta korsstygnsbroderi. Det ska bli en tavla, med en katt och en fjäril. På bilden syns bland annat garnet, en nålhållare och en broderibåge.
Födelsedagspresenter till min brorsdotter. Virkade örhängen, gröna blommor med akrylpärlor i mitten. Ask vikt av färgat papper. Virkade vita bomullsrondeller.
Tänk att vi bor mitt i grönskan. Ett kliv ut från altanen och där finns ro. Barnen plockade en bukett av sommar som fick ta plats på köksbordet. Lila blomblad faller av och lägger sig på duken. Jag plockar inte bort dem. Det är liksom en del av det som är sommaren: Saker som blomstrar och dör. Likt människan. I perioder blomstrar vi och i perioder kanske vi dör lite inombords. Jag är i en sådan period nu. En del av livet. Jag är tacksam.
Jag hade både tid och garn så det blev en påminnelse om social distansering. Ett tag sas det att man skulle ha en liten älg emellan sej och medmänniskor. Så det blev en liten älg med inspiration från varningsskyltar
Toarullen var det första som dök upp i huvudet på mej eftersom det hamstrades och skämtades mycket om detta. Corona betyder ju krona så en liten prinsesskrona är ju på sin plats. Stjärnbilden heter Corona Borealis.
Julias studentfirande 2020 under Corona-pandemin. Vi firade utomhus på Ängsjö friluftsområde i Järfälla tillsammans med Julias klasskompis Cassandra med familj. Annorlunda men så lyckat
Antalet patienter som har covid och samtidigt behöver opereras för andra åkommor ökar. Uppdraget ligger på postop. Här roterar vi in på covid-iva för att ta omhand opererade patienter som också smittats av Covid-19
Jag broderade min bit till quilten för att jag förr brukade brodera mycket. Tyvärr hitta jag ingen bild när den är helt klar men det står ”Tillsammans mot Corona”. Min tanke var att vi tillsammans är starka och att vi tvättar händerna ofta.
