Jag har börjat att sy munskydd i förberedande syfte, inför min återresa till London. Jag tror det börjar gå för långt. Jag har samlat på mig massa fina tyger som jag äntligen har fått användning för. Det här är bara början....
Jag har börjat att sy munskydd för att förbereda min återresa till London. Jag och pappa provar. Jag vet inte om vi ser mer smittsäkra ut eller om vi ser ut som smittsäkra bankrånare.
Vi går på skogspromenad när familjen är på socialdistanserat besök. Så mycket smultron har jag nog aldrig sett. Jag är ju uppvuxen i södra Norrland, kanske det är bättre klimat här.
Min bror med familj har kommit för att hälsa på, på den närliggande campingen. Vi tänkte bada och njuta av av vädret, men det var lite för kallt,så vi gör annat. Här går vi på en socialt distanserad promenad i skogen. En del springer i förväg andra hamnar efter (när de äter blåbär).
Min bror med familj har kommit för att hälsa på, på den närliggande campingen. Vi tänkte bada och njuta av av vädret, men det var lite för kallt. Jag har tagit med mig jättesåpbubblor. Vi har alla väldigt roligt. Vissa gör bubblor andra jagar.
Min bror med familj har kommit för att hälsa på, på den närliggande campingen. Vi tänkte bada och njuta av av vädret, men det var lite för kallt. Jag har tagit med mig special såpbubblor som faktiskt fungerar bättre när det är fukt i luften. Vi har nästan en riktig show, hela familjen sitter som på parkett och tittar på även de andra på campingen blir nyfikna. Mellantjejen tycker det är jätteroligt. Jag måste hitta receptet.
Min bror med familj har kommit för att hälsa på, på den närliggande campingen. Vi tänkte bada och njuta av av vädret, men det var lite för kallt. Så vi umgås lite, socialdistanserat. Tonåringen är djupt försjunken i en bok, hon hade nog varit distanserad oavsett. Vad vi har saknat varandra.
Min bror med familj har kommit för att hälsa på, på den närliggande campingen. Vi tänkte bada och njuta av av vädret, men det var lite för kallt. Lilltjejen vet vad hon vill och skyndar sig till vattenbrynet.
Min bror med familj har kommit för att hälsa på, på den närliggande campingen. Vi tänkte bada och njuta av av vädret, men det var lite för kallt. Lilltjejen njuter ändå av vattnet och vi njuter av att titta på.
Roslagsbro kyrka eller Roslags-Bro kyrka I morse i dimma. Roslagsbro kyrka är från 1200- talet och ligger strax intill Broströmmen i Drottningdal, Roslagsbro. Kyrkan, som är en stenkyrka, har ett stort antal målningar i sig. De tål verkligen att begrundas. Broströmmen var på den tiden en farled, som användes åtminstone fram till 1400-talet. Det är svårt att föreställa sig idag. På en höjd intill kyrkan finns en klockstapel från 1700-talet. Minneslunden ligger bredvid klockstapeln, där man har fin utsikt över den forna Broströmmen. Strömmen är numera en stillsam å. Vid kyrkan finns tre gravkor, också de från 1700-talet. Det Oxenstiernska gravkoret är beläget i väster och de två andra (mindre) vid den östra bogårdsmuren. Jag passerar ofta kyrkan i morgontid, när solen strävar uppåt i öster. Den höjer sig sakta bakom klockstapeln och minneslunden och drar sedan söderut för att värma kyrkogårdens blomster en stund. Där finns vackra träd som skuggar. Så småningom passerar jag hemåt igen, när solen sakta drar sig neråt i väster med ett värmande ljus. Kyrkan och dess kringliggande miljö är särskilt vacker i morgon- eller kvällsljuset och man blir glad över den ordning som råder på kyrkogården. Gräs och miljö är fint vårdat. Det är en fin plats att besöka. Roslagsleden, vandringsleden som går mellan Danderyd och Grisslehamn, passerar kyrkan. Man ser ofta vandrare vila vid kyrkans utebord eller titta runt på kyrkogården. Ibland är kyrkan öppen, så att man även kan begrunda dess vackra innanmäte. En vacker plats i en vacker bygd.
Sätter mig i rummet.Njuter av tystnaden.Tänker på dagen,på möten och människor. Saknar, längtar,sörjer och gläds.Tänker tacksamt på att jagär acceptabelt hel och frisk.Välkommen du nya dag.
Det är något speciellt med broderier. Jag kan inte sluta tänka på vem som gjort dem? Var satt personen och broderade och var hängde den när den var klar? Kanske gavs den bort i gåva till någon? Kanske lades den i en låda och föll i glömska? Ord som broderats, kanske för längesedan hänger nu i vårt sommarhus i Värmland. När jag inte finns längre hoppas jag att de hamnar på loppis igen så någon annan kan fundera vidare över dessa vackra verk. De skulle veta att jag som ägde de senast var en kvinna som älskade livet, trädgården, att vara med min familj och att skriva. Men det kommer de aldrig få reda på../
Ett barn. Ett efterlängtat barnbarn och nyblivna föräldrar som första gången fick uppleva detta magiska, omvälvande möte med ett liv. Mitt i pandemin föds det barn. Nya liv som ska växa upp och bli till individer. Det känns lite konstigt att barn ändå föds trots elände, sjukdomar, virus, krig och svält. Det ger hopp. Barnet på bilden som håller i bebisen är mitt barn och bebisen är jag bonusfarmor till. Pappan till barnet träffade jag för första gången för 11 år sedan. Han var då nyss fyllda 13 år. Jag har sett han växa upp och gör än. Att få vara en del av ett barns liv är stort. Att få vara en del av ett barns liv som inte är ens biologiska är nästan ännu större. Nu får jag vara del av ett barnbarns liv. Det är helt fantastiskt och obeskrivligt.
Arbetar med planering denna veckan. Igår och i förrgår mötte jag upp kollegan och tog en långpromenad till jobbet, pratade mål och utmaningar, diskuterade strategier och betade av admininistrativa uppgifter. Idag sitter vi båda hemifrån. Har egentligen bara haft litet över två veckors semester, men att slippa de flesta resorna till och från jobbet i rusningstrafik och att det är färre aktiviteter att stressa mellan har lett till att jag känner mig utvilad ändå. En udda tid det här.
Hembygdsgårdens dag 2020.Labacken. St Eriks Gille. Roslagsbros hembygdsförening. Finbilsträff med Club 4cv Suede - söndag den 2 augusti 2020.St Eriks Gille - Roslagsbros hembygdsförening - arrangerade hembygdsgårdens dag den 2 augusti 2020. Det här året ser annorlunda ut jämfört med andra år, men vi vill ändå försöka mötas. Det är viktigt att hålla sig på håll från varandra och vi möts i huvudsak ute i det fria.Club 4cv Suéde, genom Leif Hemlin, arrangerade samtidigt en finbilsträff på gården samma dag. St Eriks Gille uppmuntrade också traktorklubben i Norrtälje och andra veteranfordon i trakten att delta. Uppslutningen var god och gården fylldes med äldre vackra fordon för besökarna att begrunda och samtala om.Som en del i arrangemanget med Club 4cv Suéde visade Anette Grinde bilder och talade om hennes och Leif Hemlins Indienresor med motorcykel och cykel.Club 4cv Suéde samlades vid Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje kl 1000 och åkte i gemensam trupp, under ledning av Leif Hemlin, till Labacken i Övra Söderby. Strax efter kl 1100 visades bilder/fördrag och framåt kl 1200 öppnades arrangemanget för övriga besökare i bygden. Gårdsplanen var då fylld med härliga gamla traktorer och veteranfordon. Samtalen bubblade där människor stod utspridda med gott avstånd från varandra. Nyfikenhet, glädje och uppskattning för varandras specialintressen lyste klart denna dag. Det är fint att se.Labackens alla hus var öppna, guidning och samtal företogs om hembygdshusen och föreningens historia. Uppskattande ord hördes av besökare, som gladdes över visning, tillgänglighet och samtal, liksom möjligheten att få veta mer från kunniga föreningsaktiva. Kaffe, bullar/kakor och korv utbjöds till försäljning av St Eriks Gilles idogt arbetande ideella krafter. Utan dem vore föreningen ingenting.Vi tackar alla besökare och det ideellt engagerade föreningsfolket för en inspirerande och fin hembygdsgårdens dag - i detta coronans år 2020.
Idag bidrog Salong Fåfäng deras dagskassa, Stefani Durmaz med skyddsutrustning till Södertälje sjukhus, vi alla frisörer har ju kontakter inom branschen o grossister och kan bidra med handskar o skydd till våra stackars utsatta vårdpersonal känns som att det är den minsta gärningen jag kan bidra med i o med vi frisörer skyddar oss också vid färgbehandlingar, det finns endast lite skydd fortfarande o få tag i. O dem blev överlyckliga med det jag kom med !
Ett nytt dilemma uppstår. I naturvårdsområden kan död ved och döda träd accepteras, men i stadsparker? I Edsbergsparken i Sollentuna finns nu ett tjugotal döda träd. När nås "tipping point" där besökaren inte längre tjusas av en levande park?
Transportredskap vid rörelsehinder, mellanmål, surfplatta, mobiltelefon, radio, TV - och en gipsfigur att samtala med i sämsta fall. Allt för att i enmanshuhåll klara äldrevården i hemmet. Med handlings- och städhjälp.
Växtplats Nybyn utanför Rimbo är en trevlig plats för en utflykt under hemester perioden som skapats av pandemin. Platsen innehåller ett flertal olika "rum" i trädgården där det finns växter till salu och det finns ett café och ett galleri. Det är lugnande för själen.
En dagsutflykt till Arboga som visar sig vara en mycket trevlig liten stad och som inte ligger allt för lånt borta så det fungerar att åka fram och tillbaka över en dag.
Ett sätt att hemestra är att promenera i hemorten och leta motiv för att fotografera. Här är vår hembygdsgård i Upplands Väsby, eller rättare sagt en del av den.
I stort sett mitt ute i ingenstans finns det en mycket bra restaurang som inte var helt överbefolkad. De som var där tog hänsyn och följde folkhälsomyndighetens rekommendationer.
I pandemins tecken så har våra semesterplaner med en tripp till Canada blivit förändrade till korta utflykter i Sverige och då inga långa sådana. Här är en av alla slussar som finns i Strömsholms kanal.
Känns som att man är i en tavla när utsikten är så vacker. Jag saknar museumsbesök och konstgallerier, men borde inte klaga när man sett en så vacker vy.
Jag saknar fortfarande mina museumsbesök och att gå på konstgalleri. Mamma och jag går på våra dagliga promenader och ibland ställer naturen ut små konstverk som vi förundras över.
En riktigt osmickrande bild av mig som min pappa tagit. Vad gör man när toasitsen gått sönder och ingen främling får komma in för att laga. Pappa försökte men kom inte åt, jag är mindre och "ormigare", det här bekräftar min patologiska överrörlighet. Pappa var väldigt imponerad och jag duschade länge efteråt.
Ibland vill man ju lyxa till det lite, men det är ju svårt när man inte kan gå ut. Har återupptäckt mitt enkla sconesrecept (jag bakar annars aldrig). Så lätt och gott. Äts ugnsvarma med smör (jag) eller marmelad (mamma).
Varje ställe jag bott på har mors dag fallit på ett annat datum. Jag har hållit på med den här ett tag, men jag hann äntligen färdigt under karantänen. Det är en morsdagpresent på en vanlig (ovanlig dag). Det är nog mitt första broderi på 10 år jag är en riktig nybörjare, har bara varit lite korsstygn tidigare och mönstret är egenimproviserat.u vill jag börja på något nytt men vet inte vad.
Närsholmen är en vacker savannliknande halvö på sydöstra Gotland med en anslående fyr. Vi cyklade runt den. Bilden visar också det dramatiska vädret under veckan. Med omväxlande strålande sol och varmt till åska, regn och ca 14 grader
Mina pappersblommor uppskattades så mycket att jag ombetts att hålla workshop över Zoom till ett par Women's Institute grupper i London,bla min egen "Gothic Valley" grupp. Verkligen jätteroligt. Jag hoppas att det blir fler tillfällen.
När livet är så begränsat så är det många saker man värdesätter mer än tidigare, balkongen bla. Jag får en sådan frihetskänsla när jag tittar ut över utsikten på 6e våningen. Man ser inte allt här, men den korta regnbågen är ett glädjeämne även den.
När pappa kommer till oss så kan vi ta oss ut på lite längre utflykter, men vi åker inte alltför långt. Det här är Ekotemplet i Hagaparken. Vårt besök kändes nästan som en liten resa, då jag inte tidigare sett templet. Jag fick riktiga uppleva nya känslor. Det var länge sen sist. Jag saknar verkligen mina museumsbesök. Bilden reflekterar lite av hur livet känns just nu.
Stadsplanerare väljer bort planskilda korsningar. Föredrar trafikljus i markplan.Fotografer uppmanas att inte fotografera barn på allmän plats så de blir identifierbara, med risk att avslöja familjer som lever under skyddad identitet. (Undergången vid Sollentunavägen läggs just nu igen, planerad vid Turebergsleden.)
Detta är mitt bidrag till Huddinges coronaquilt. Jag arbetar inom Hälso- och sjukvården och 2020 är ett år fokuserat på hälsa i befolkningen. Jag älskar också att sy lappteknik varför denna kombination känns helt rätt för mig, hjärtats slag.
Repetition av pjäsen "Gränsen Bakom Oss" av Reality Dansteater Kompani. I bilden ser vi när Werner, en tysk-fattig och föräldralös unge pojke, inser att han beslut att vara en del av Hitlerjugend är farlig och smärtsamt och han därför beslutar att rädda folk istället för att döda dem. Här räddar han Marie_Laure, en blind fransk flicka som får en vit duk av Werner och på så sätt kan hon gå vidare utan att bli skjuten. Pjäsen är en fri tolkning av boken LJUSET VI INTE SER av Anthony Doeer. Dansarna här är Alex Öberg (Werner) och Sanna Violeta F. Ribbing (Marie_Laure flicka)
Vi besökte en gammal gård här på landet och fick klappa på fjällkossor. Höns och kycklingar vandrade fritt i trädgården och över landsvägen där fåren och lammen går i hagarna. Det är sådan ro här som jag aldrig kan finna hemma i stan. De små torpen och de stora gårdarna omges av skogen. Jag funderar ofta på vad husen har att berätta. Vilka bodde där förr i tiden? Vad språkades om i de små köken? Fanns det barn som liksom våra sprang omkring och kivades på grusplanen? Den här dörren fångade mitt intresse. Så anspråkslös men ändå så vacker. Vem satte in glaset i dessa dörrar och vilka har knackat på dem? Om jag hade levt då hade jag definitivt varit en piga som mjölkade kossorna innan husbondsfolket vaknat för dagen. Jag hade tyckt om det. Att vakna till ljudet av råmande kossor och efter mjölkning kliva ut i gräset på ängen och låta alla dess olika blomster trassla sig genom mina fingrar medan solen gick upp.
Mina pappersblommor blev uppmärksammade och jag blev tillfrågad om jag kunde göra en workshop över zoom. Jag förberedde några olika varianter och tyckte att regnbågshjärtat passade eftersom det är Pridemånad och dessutom så använder man även regnbågen för att fira NHS. National Health Service
Då jag är kvar i Sverige och är isolerad med min mor, men ändå vill vara med på en konstvandring i London som nu blivit digital så har jag fått improvisera lite. Jag har sökt passande bakgrunder inom promenadavstånd och har själv fått vara modell.
Då jag är kvar i Sverige och är isolerad med min mor, men ändå vill vara med på en konstvandring i London som nu blivit digital så har jag fått improvisera lite. Jag försöker att hitta roliga och fina bakgrunder till bilderna och har själv fått vara modell.
Då jag är kvar i Sverige och är isolerad med min mor, men ändå vill vara med på en konstvandring i London som nu blivit digital så har jag fått improvisera lite. Jag har en blå kontainer som bakgrund och har själv fått vara modell.
Inte lika många som i går men de är betydligt fler än i början på månaden, i dag vara de den 29 Juni, så i morgon är de alltså slut på dessa dagliga bilder. Men sen ska jag försöka mig på en sammanfattning.
Så här såg det ut i dag den 28 Juni i centralhallen på Centralen, ser nästan ut som före coronatiden, men de är två dagar kvar på månaden, så de ska bli spännande att se i slutet på månaden
Det här är första sommaren på länge som jag inte stressar sönder med att åka mellan fallfärdiga torp och gräsmattor som måste klippas. På grund av de tidigare reserestriktionerna lade jag om planerna och har hängt hemma, fixat saker jag inte hunnit tidigare och hunnit sköta min trädgård. Det hela känns oerhört konstigt, med minimalt jobbpendlande och få sociala måsten har man fått så mycket tid, samtidigt ligger ju hela tiden en oro i bakgrunden - idag är vi nog friska allihop, men i morgon? Om en vecka? Hur många av ens nära och kära är kvar när det här är över och vad går vi ut i för värld då?
Bilden är från tid innan Covid-19, där det fortfarande gick att mötas, träffas och inte sätta sig i karantän om man hade symtom. Det är från januari-februari och vi repeterar de slutscenerna från vår pjäs, nämligen scen 14 och 15 där Werner och Marie-Laure, äntligen möts och lär känna varandra. De förstår här att deras liv har varit, på ett eller annat sätt, länkade sedan barndomen. De befinner sig nu i Marie-Laures hus, som ligger i den lilla franska staden Saint-Malo. Werner, en tysk, föräldralös och fattig pojke, bestämde sig när han var 13 år, för att vara med i Hitlerjugend; han visste tyvärr inte vad det egentligen innebär. När han inser de beslut och handlingarna som tas i den organisationen, beslutar han att göra motstånd genom att inte informera vad fienden finns. Han räddar Marie-Laure, tack vare sitt beslut. Hon är en blind flicka som bor själv i ett långt stort hus; här på bilden ser vi en del av deras dans tillsammans. Dansarna är Alex Öberg, Werner, och Sanna Violeta F.Ribbing som spelar den blinda flicka Marie-Laure.
Ett par timmar innan vår enda föreställning tog vi den här bilden. Michael Anderson ansvarar för det, han är vår ljustekniker. Vi blev tvungna att ställa in hela vår föreställningsperiod. Vi hyrde därför Teater Pero för att kunna filma det som borde ha varit en föreställning inom dansteater- scenkonst med en fri dansteater grupp. Filmen är alltså vårt enda spår kvar som vi kan visa upp till alla som önskar se hur vårt arbete har varit under året och vad ville vi egentligen åstadskomma om vi hade haft möjlighet till regelbunden repetitionstid och till en trygg föreställningsperiod. Ni ser här att vi har på oss våra tröjor: Reality Dansteater Kompani - Gränsen bakom oss.
