Engelskt bussbolag i Spanien, som vi anlitar för att handla på IKEA i Murcia.Man ringer och beställer plats, blir upphämtad på fredagar,kommer fram,handlar under några timmar och bussen hämtar upp allt och alla vid 17-tiden för återfärd, allt för E10.
Min platsJag befinner mig framför Botkyrka kyrka.Den här platsen är kopplad till mig för att jag är döpt där, min lillasyster är döpt där, mina föräldrar gifte sig där och många begravningar har hållits där.Kyrkan är gammal och byggd av sten. Den är omgiven av gröna gräsmattor med gravstenar och kors i prydliga rader. Grusgångar och buskage skiljer gräsmattorna från varandra.Mitt på dagen tycker jag att kyrkan och kyrkogården kan se ganska trevlig och fridfull ut, men senare på eftermiddagen och kvällen, när det skymmer, kan det kännas lite kusligt att vara där. I alla fall om man är där ensam, fast man är ju allt annat än ensam.Det är inte riktigt så att jag tror att zombies stryker runt på kyrkogården när det är mörkt, men det är en speciell känsla att vara på en kyrkogård när det börjar skymma.Jag tycker att kyrkan är som jag tänker mig en typisk kyrka och jag gillar hur den ser ut.
Denna plats upptäckte jag när jag var ganska liten, det var som i en saga. Det var sommar och solen stekte på ganska ordentligt. Jag var ute på en promenad med pappa vid Slagsatabadet när jag såg de här två vägarna dela sig. Buskarna blommade så vägarna var inramade med massor av små vita blommor. Det doftade fantastiskt. Vi gick in en bit på den ena stigen. Det fanns ingen annan människa på platsen, det hördes inget annat ljud än fåglarna som sjöng. Jag sa till pappa att det här skulle vara vår hemliga plats, vår hemliga väg, som vi inte skulle visa för någon. Jag förstod inte att blommorna snart skulle falla, doften skulle försvinna och fåglarna skulle tystna. Folk skulle rasta sina hundar, gå promenader, springa, och cykla på de här vägarna varje dag. Jag förstod inte att det bara var en slump att ingen annan var där just då. Men känslan och glädjen jag hade kommer aldrig att försvinna. Fast nu kanske 9 år efter när jag går förbi de här vägarana så påminns jag alltid. Jag får fram bilderna i huvudet, föreställer mig hur det doftade och inbillar mig att jag hör de där fåglarna som sjöng för oss. Jag känner mig genast som en lite 6 årig flicka igen som upptäckt de skilda vägarna.
Jag har valt min plats för att jag brukade gå dit när jag var liten och då var det en fin plats med ett café. Tyvärr så brann cafét Kaffetoppen ner år 2009. Platsen är fortfarande fin men det finns inget café och jag tror inte att dom har några planer på att bygga upp det igen. Platsen är uppe på ett berg där man har utsikt över mycket av Botkyrka. På berget finns även Sveriges längsta flagstång. På platsen så luktar det friskt och lite skog. På platsen är det ganska tyst förutom ljudet av dom kvittrande fåglarna och när det blåser kan man även höra ett svagt ljud från motorvägen. Det kan finnas människor på platsen men när jag varit där har det inte varit några andra där.
Den hära en bild på en fotbollsplan uppe i Storvreten. Det stället betyder otroligt mycket för mig,det är ett ställe som jag spelade fotboll som ett litet barn redan i 8års åldern. Sen så brukar jag spela fotboll där med mina kompisar
Min PlatsDen här platsen ligger inom skolgårdens område men mot stängslet och man kan se den när man går på vägen utanför skolgården. Den här platsen skulle jag inte direkt gå till när jag vill ha lugn och ro, tvärt om den ger mig många roliga och betydelsefulla minnen som jag aldrig kommer glömma. Sen jag var 6 år till ungefär 12 så spela jag på den ”fotbollsplanen”. Man kan kalla det mer fotbollsplan idag än för 4 år sedan då vi körde med stenar, kläder eller pinnar som stolpar till målen eftersom vi inte hade några mål på den tiden och staketet var betydligt lägre så vi fick springa ut på bilvägen hela tiden när bollen flög utanför staketet för att hämta den. Vi skrev flera brev till rektorn om att vi ville ha mål och högre staket, men det var inte de ända problemen… mitt på planen stod ett stort träd som man sprang in i flera gånger. Men förutom de problemen så var det än plats där alla samlades och körde street football och hade kul. Det var inte heller något fin gräs underlag utan det var hård mark och det blev rätt så många skrapsår. Det var ett bra sätt att umgås med alla andra men det var ingenting som slog glädjen att göra mål! Man blev alltid lika glad av det och det var nog en av de viktigaste grejerna med platsen, man kände sig glad av att få vara där. Men sedan kom tiden då man började på högstadiet och man fick säga adjö till planen eftersom vi äldre barn inte fick spela på den. Men det roliga var att när jag började högstadiet så genom förde skolan alla våra förslag med riktiga mål, högre staket och de såga t.o.m. ner det där trädet som man alltid sprang in i. Visst det kändes lite surt att dom fixade planen när vi sluta använda den men det känns bra att dom små barnen får uppleva det vi aldrig fick uppleva, spela på en riktig plan. Idag när man går på den där vägen utanför staketet och ser alla de skrikande barnen så väcks flera minnen och varje gång så tänker man ”har jag varit så där liten”.
Det var under skolorienteringen jag upptäckte den här platsen som ligger precis mellan skogskanten och Mälaren. Jag tyckte att detta ställe såg oroväckande och huset påminde mig om ett spökhus. Jag var inte så rädd att jag fick panik men jag fick en känsla av att jag inte ville vara där, helt enkelt. Jag hoppades att jag inte behövde komma tillbaka hit men några dagar innan skolmaraton fick jag veta att vi skulle springa igenom området. Då förstod jag att jag var tvungen att vänja mig vid det här stället. Nu tycker jag helt annorlunda om området. Jag tycker att det är vackert och utsikten över Mälaren kan jag inte beskriva med ord. Ljudet av vinden och fåglarnas kvitter kan man inte få nog av. Ibland brukar jag själv sitta där själv och undra hur jag tänkte när jag tyckte att området såg läskigt ut. Precis framför huset finns nyponbuskar. Eftersom det finns massor av stigar runt omkring så kan man ta olika vägar istället för en och samma. Det blir ju kul med flera olika vägar istället för att bara ta en promenad på en och samma väg hela tiden. Det alltid kul att springa igenom här varje år under skolmaraton men om några år när jag ska börja på gymnasiet så kommer det att vara svårt att komma hit, för att jag bor så långt ifrån vilket gör att skolan är min närmaste kontakt till det här området.
Jag har valt platsen för att man kan leka där. Platsen är bra. Det finns många träd där och det finns massa med saker som man kan leka med. Det finns en klätterställning den ligger i Norsborg.
"Min plats"Min plats är på toppen av ett litet berg ute i skogen nordväst om mitt hus i Slagsta. Jag minns när jag brukade gå hit med min mamma och lillebror på vinterana, där satt vi och fikade och drack varm oboy. När vi på somrarna gick ut på promenad gick vi dit och då så var det jämt spår efter några som grillat där uppe på berget. Eftersom jag har en del minnen från den här platsen så betyder den rätt mycket för mig om jag tänker efter. Det känns så tryggt och avslappnande att vara här, här får jag tid att bara koppla bort allt och inte tänka på något speciellt.Nu går jag nästan aldrig hit något mer, men jag vet att om jag någon gång skulle behöva vara för mig själv och bara tänkta så skulle jag gå hit. Det är så lugnt och stilla, jag hör nästan ingenting förutom vinden i träden och några fåglar som flyger förbi. Men om jag lyssnar noga kan jag höra bruset från motorvägen, fast det är jag van med så det stör inte mig. Det luktar på något sätt friskt svalt vatten här, inget annat. Bara frisk luft blandat med svalt vatten. Utsikten är så vacker den skulle jag kunna stå och kolla på hur länge som helst, man ser långt ut över Mälaren och Ekerö. Utsikten ser såklart olika ut beroende på vilken årstid det är. Finast tycker jag det är på sommaren, framförallt på kvällen då solen går ner. Då är det som grönast ute och solnedgången över vattnet och himmelen blir så sagolikt vacker. När jag står här nu, är det nästan ingen snö kvar men kallt är det, så isen på vattnet är fortfarande kvar. Jag tycker det ser så coolt ut med isen som gått sönder på andra sidan av sjön pga båtar och hur isen då sprickigt så att det blivit massa sprickor som sträcker sig lite längre bort och bildar massa mönster i isen.
Kungstornet är den kanske mest iögonfallande delen av Nyköpings hus men långt ifrån den historiskt mest intressanta. Tornet restaurerats under slutet av 1800-talet eller möjligen början av 1900-talet på ett sätt som man du uppfattade som medeltida. Men detta viste inte jag när jag var liten och såg tornet. Jag tror att Nyköpings hus har påverkat mig och mitt intresse för historia.
Kossorna betar i hagen. Man ser dem inte så ofta på nära håll därför blir det extra roligt att hälsa på dem och ge lite gräs från handen. Kalven håller sig till sin mamma. Kossorna ser ut att må bra i hagen.
Vi har plockat hallon och svarta vinbär från tomten. Det ser gott ut och snart ska vi äta upp det! Minns inte om vi hade glass,mjölk eller grädde till.
Här går vi runt och tittar när dom bygger den nya motorvägen. Vi har följt och fotat arbetet under flera års tid. Min pappa fick sälja av lite mark som skulle bli motorväg. Här är den bro som ligger närmast till där han bor.
Luftballonger är en vanlig syn på sommaren. Här är de nära husen i Johanneshov. De är helt ljudlösa men ibland dundrar det till när gaslågan sätts på. De är flygande reklampelare också kan man säga. Här är det 2 Nokia och någon med margarinreklam.Har själv inte åkt på någon tur men det verkar roligt.
Det är alltid spännande att flyga flygplan. Kanske lite läskigt också för en del. Jag har fönsterplats och sitter vid en vinge. Resan går till Prag som är huvudstad i Tjeckien. Det är en arbetsresa på några dagar. Det är lite märkligt att se hur det kan se ut ovan molnen. Lite rymdkänsla får man.
Scener till "The Girl With The Dragon Tattoo" spelas in på Hälsingegatan i Vasastan. Jättelika lampor gör natt till dag; låtsassnö gör sommar till vinter.
Bilden är tagen i Slussen, där Gula Gångarna börjar mot Gamla St. Där finns en frisör salong och en butik som säljer väskor och annat. Bilden är tagen med en kompakt kamera, (Canon Ixus 120) där av en hel del brus. Bilden är viktig tycker jag, för Slussen kommer att rivas och man ska bygga nytt i en snart framtid.
Samma motiv som förra bilden men lite tydligare. Man ser från Mariahissen till Gamla stan, nedanför är Söder Mälarstrand. Byggkran från arbetet med Citybana.
Härifrån vår ateljé var det fyrverkeri en kväll i november.En byggkran se man på bilden och det är från arbetet med citybanan. Man ser Söder Mälarstrand därnere.
Så här kan det se ut på vägen där man går. Gång och cykelväg som heter Hammarbybacken. Ovanför går tvärbanan. Ovanför den går Skanstullsbron över in mot Skanstull. Och längre bak i bilden skymtar man Johanneshovsbron som leder in i söderledstunneln. Lilla vägen som går mot vänster i bild leder ner till Årstaviken eller upp till Gullmarsplan. Vägen jämte Hammarbybacken heter Hammarby allé. Längre åt höger till kommer man till Hammarby sjöstad. På Skanstullsbron går ju även tunnelbanan, den gröna linjen. Båtar passerar genom Hammarby sluss som kommer på höger sida längst bort i bilden.
En bild som illustrerar hur nära vi har till friluftsaktiviteter mitt i Stockholm. Bilden är tagen under en tur runt Kungsholmen i Stockholm en julikväll efter jobbet med arbetskamrater från SFV. På bilden ser man vatten, kajak, bil, tåg och stenstaden på en gång.
