Paulina har skrivit en bok om AI, och premiärfesten var i den vackra gamla kyrkan som nu är avkristnad och omvandlad till tummelplats för mediefolk, kändisar och annat löst folk.
Inredningen ter sig intakt och på väggarna finns t o m psalmnumren kvar.
Under sommaren har en ny hype uppstått; att samla Labubus. Man köper en låda men vet inte vilken sort det är i. Internet svämmar över med unboxing-videos där stolta ägare river upp kartonger i jakt på en sort de inte redan har. Självklart har en off brand-variant (kopia) också spridits; Lafufu.
Det sägs att man via en QR-kod ska kunna ta reda på om man köpt en Labubu eller en välgjord Lafufu. Roll spelar det nog mest för inbitna samlare..
Nere vid vattnet på Söder finns det vackra utsikter, som denna. Till vänster ser du tunnelbanan, bilbron, och alla båtar. Till höger ser du skogen, vår natur.
Finns det något som säger skolstart mer än lus-larmet? Det finns det säkert men över sommaren har vi sluppit alla sjukdomar (och lössen tack och lov också varit på semester). Nu är den nya terminen igång och vi hoppas slippa dessa små kryp..
Bilden fångar en klassisk svensk sommar som väcker en nostalgisk känsla, baserat på ett kärnminne många svenskar delar. Det visar hur familjer värdesätter kvalitetstid tillsammans.
Bilden visar en del av stillsamheten i den svenska naturen. Vattnet kan vara en lugn och stillsam plats under sommaren där man kan rensa tankarna och ta det lugnt.
Bilden visar en del av stillsamheten i den svenska naturen. Vattnet kan vara en lugn och stillsam plats under sommaren där man kan rensa tankarna och ta det lugnt.
Denna bild föreställer ett av de vanligaste färdmedel som stockholms invånare använder på en daglig basis. Många pendlar till jobbet, skolan eller andra sidan av stan flera gånger i veckan. Bilden är tagen i Tullinge, en mindre del av kommunen Botkyrka. #fototävling
Veteranbilen Renault 4cv skapar väldigt mycket glädje när den färdas genom landskapet. Människor stannar, ler och vinkar. De känner igen sig från sin barndoms bilfärder, gläds åt att återse den fina lilla bilen.
Foto: Anette Grinde.
Plats: Roslagsbro, Norrtälje.
Jag hade inte tänkt så mycket på spindlar tidigare, men när vi flyttade till radhus blev jag totalt fascinerad av spindlarna som lever på altanen och i trädgården. Det började med spindlarna som bor under altangolvet. När det blir varmt på våren kommer de upp i solen och rusar runt som pyttesmå radiobilar. Och hanarna uppvaktar honorna med en bedårande dans i timmar. Ett rörande skådespel jag satt långa stunder och förlorade mig i. Jag började se dem som mina extra husdjur och som ett sätt att leva tillsammans med naturen. Det här ledde dessutom helt oförhappandes till att jag fick en ny hobby och har nu köpt en spindel som husdjur på riktigt! Här sitter jag på altanen där alltihopa började och virkar ett litet bo till min kommande söta spindelpojkes terrarium!
Inan gästerna kom på min kräftskiva 8 augusti 2025, planerade jag för eventuellt regn, för dynorna tar åt sig vatten. Elisabeth har också födelsedag, så en blomma står på hennes tilltänkta plats. Det är en Ödesblommma som just slagit ut från ett skott jag har planterat.
De tilltänkta gästerna skulle hjälpa mig att ställa parasollet i rätt riktning, innan vi fick äta, vilket gjordes med bravur.
Kräftlyktor hade pappa min sparat och jag använde flera av dem vid detta tillfälle. Min pappa fyllde nämligen år 8 augusti, vilket han tyckte var bra, då kräftpremiären var det datumet på hans tid. Han älskade kräftor.
Min pojkvän har tagit med mig till hans favoritrestaurang på Söder, vietnamesiskt. I mitt glas rosa lemonad med smak av guava, en frukt vanlig i Brasilien där min pojkväns pappa är ifrån. Världens smaker finns runtomkring oss. Ett sms får snabbt ett svar innan middagen kan börja.
Min balkong är en oas. I år skulle jag odla lite mindre än de senaste åren (bäst/värst/mest var 2020 och 2021 av förklarliga skäl). Men jag sitter ändå här omgiven av solrosor i alla riktningar. Humlorna är glada!
På vårt lilla 1800-tals torp byggde vi en uteplats. Torpet är ett litet fattigtorp med låg takhöjd så vi är mer utomhus än inne i torpet. Uteplatsen har blivit ett extrarum.
Drog ut jord, växter och krukor och satt på golvet på min lilla balkong och planterade om mina inneväxter en varm dag i juli. Blev jordig överallt, men fint i fönstrena och så skönt t att ha det gjort.
Här sitter jag gärna och läser, dricker iskaffe och luktar på tomatblad och mynta.
Jag njuter inte bara av att lösa korsord på min balkong även många böcker har avnjututs där. Den har härbärgerat gäster vid kalas i maj, vilket varit praktiskt när alla inte fått plats inne och vädret visat sig från sin bästa sida.
Jag älskar min balkong mot en innergård i min hemstad Södertälje. Det är inte alla dagar och kvällar på sommaren det är möjligt att sitta där, men så ofta det är möjligt sitter jag och njuter av stadens ljud och ljudet från mina grannar, både gamla, unga och barn. Njuter av tomatplantorna och gurka, som växer och frodas, tack vare min underbara hjärtesyster. Underbart att skörda solmogna tomater bara genom att ut på balkongen. Livet är underbart!
Söndag 3 augusti 2025, hembygdsgårdens dag. Solen skiner, kl 10 öppnas portarna och föreningsfolket är redo. Loppisen är öppen och lockar spekulanter, fikat är framdukat och gårdens alla dörrar är öppna. Jag ser glädje och nyfikenhet.
På parkeringen hittas nya och gamla bilar. Det blir som en liten bilutställning, även om några bara var där en kort stund. Veteranbilarna skapar glädje och många samtal.
Vid kaffebordet hittades föreningsfunktionärer och gäster. De samtalar, skrattar och njuter hembakt tillsammans.
Inne i husen finns det gamla kvar. Dräkten, böckerna, historia och möbler. Här har människor levt, brukat och bott. Så här har det varit. Föreningsfolket ser till att vi kan minnas, lära oss och skapa samtal om hur tiderna ser ut.
Utan föreningsfunktionärerna vore vi ingenting. De tar fram fika, ordnar med hässjan, plockar bland loppisprylarna, håller ordning i husen och tar betalt för varorna. Vi bugar och tackar för var och en som hjälper föreningen. Det skapar gemenskap och glädje. Vi tackar för det.
3 augusti 2025. Hembygdsgårdens dag. St Eriks Gille, Roslagsbros hembygdsförening.
Plats: Labacken, Övra Söderbyvägen 24, 76175 Norrtälje.
Foto: Anette Grinde.
2/8-25. Folkdräktsvädring och musik på stadens gator och torg.
Idag tackar vi Amy och Einar för musiken på stadens gator och torg. Det är inte varje dag som Kulturtorget rymmer musik från nyckelharpor och att folkmusik ljuder över torget. Vi tackar för musiken.
Idag tackar vi folkdräktsfolket som kom från när och fjärran, som dansade på torget och som berättade om sin dräkt, såväl i enskilda samtal som i mikrofonen ut över torget. Vi tackar för vädring och samtal om de vackra dräkterna. Vi tackar för modet att berätta om dräkten i mikrofonen.
Idag tackar vi Pia och Seija med vänner för kaffet och bullarna. De tillhör den Sverigefinska gruppen som berättat om folkdräktsvädringen som för deras del härrör från den finska traditionen. Vi lånar och delar gärna det bästa av andra folk. Vi tackar för att de är med oss i detta.
Idag tackar vi publiken som samtalade med folkdräktsvännerna under minglet. De delade sina egna berättelser och erfarenheter, tankar om dräkter och om dess betydelse.
Tack, för musik, folkdräkter, dans och berättelser.
Foto: Anette Grinde, Norrtälje.
Plats: Kulturtorget, Lilla torget, Norrtälje.
30/7-25. Vandring Roslagsleden Grisslehamn - Sandviken - Älmsta. Etapp 11 och 5 km av etapp 10. Totalt ca 25 km.
Stigar, grusvägar, asfaltväg, småvägar, klippor, stenar, högt gräs och stränder. Relativt många fritidshusområden, men ändå mycket natur. Blandad skog, nära kustlinjen, inte så mycket ängsmark (knappt någon). Varierat, vackert och fantastiskt.
Välmärkt!
Etapp 11 är fin, tycker jag. Närheten till vattnet, fina Albert Engströms ateljé och en fin vandringssträcka med skiftande underlag och vyer uppskattas. Grisslehamn och Älmsta är lätt nåbara med SL-buss.
Tacksam för Roslagsleden, naturen, vädret, sällskapet, allemansrätten och en fantastiskt fin dag.
* Nära Grisslehamn: tex Albert Engströms ateljé och museum.
* SL-buss 637 Grisslehamn. Älmsta. Norrtälje.
* (Inga kommunikationer finns till/från Sandviken.)
* Matbutik (ICA) och restauranger finns i Grisslehamn och i Älmsta.
* Campingplats finns i Sandviken. (Allemansrätten gäller hela sträckan).
Foto: Anette Grinde. Plats: Längs Roslagsleden etapp 11.
Människan breder ut sig och djuren anpassar sig. I mitt kvarter samsas vi tvåbenta med såväl harar och ekorrar som rävar och rådjur. Här ett välkommet morgonbesök.
Hallwylska museet är ett spännande tidsdokument över både prakt och vardagsliv kring sekelskiftet 1900. Steinwayflygeln har ett unikt fodral anpassat efter inredningen.
En vanlig tidig onsdagsmorgon i juli, gatorna är tommare och tystare än nånsin. Jag har alltid undrat hur sådana unika byggnader ser ut inifrån, så häftiga!
14:e året i rad utan tåg in till Stockholm och allt sämre ersättningstrafik. De första åren gick ersättningsbussen samma sträcka som tåget. Nu slussas man till Akalla/Hjulsta vilket försvårar resor till Västerort. Men förort som förort verkar SL tänka. Fördubblade restider gör inget. 😤
Roslagsleden, etapp 3. Örsta - Lövhagen. 15,8 km enligt Naturkartan.se
Vi tog buss 676 från Norrtälje till Söderhall. Buss 665 vidare till Örsta. Det var få minutrar mellan bussarna och 665-an stannade nära ledstart i Örsta. Vid ledslut (Lövhagen) gick bussen (665) tillbaka kort efter vår framkomst. Superperfekt timing, måste jag säga.
En kort sträcka, kanske 1 - 1,5 km, rekommenderas lyssnande på en favoritpodd eller en trevlig musiklista med hörlurar - och blicken stadigt fäst västerut, eller kanske på de små krypen som vandrar på marken. Därefter rekommenderas nedpackning av hörlurarna och återgång till lyssnande till naturens alla fantastiska ljud.
Leden gick på asfalt, genom kohage och fågelområden, samhällen, stig, skog, hyggen och ängskanter, ja, längs grusvägar och skogsvägar också.
Ledmärkningen var exemplariskt fantastisk. Vi gick inte fel en enda gång! Vi tackar Vallentuna kommun för det.
Jag är tacksam för tillgången till Roslagsleden, för naturen, för markägarna som tillåter lederna gå över deras marker, för kommunernas samordning och avtalsarbete, för märkning och för alla vandrare som inte lämnar några skador eller skräp efter sig. Vi hade en fantastisk vandringsdag!
Tack!
Foto Anette Grinde.
Plats etapp 3, Vallentuna kommun.
Här är dukat till midsommarlunch i Sanda, Strängnäs, med bukett av vildblommor och vacker midsommarstång i trä. På bordet finns färskpotatis, 4 sorters sill, skagenröra, 2 sorters lax, ägghalvor, rom, majonnäs, gräddfil, gräslök, avokado, tomat, bröd, smör och ost. Till detta dracks öl/vin, vatten och snaps.
