En äldre herre stod länge och tittade ut över vattnet denna vackra vårdag. Undrar vad han tänkte på. Eventuellt hade han också, som jag, en kamera i handen. Vad vore vi utan dem, våra äldre?
Ett äldre par har stannat till en stund under vårpromenaden och står och pratar på gräsmattan. Det var en härlig vårdag, fullt av vårblommor och fågelsång. Jag hoppas de hade en trevlig pratstund och promenad! Jag vill med min lilla bildserie här slå ett slag för de gamla! Vad vore vi utan dem?
Ett äldre par har slagit sig ner på en parkbänk och tar en rast under sin vårpromenad och njuter av solvärmen och utsikten över vattnet. Rullatorn står parkerad bredvid. Det var en underbar vårdag, fåglarna sjöng och solen var varm. Det såg så fridfullt och mysigt ut för dem på bänken, jag hoppas det. Jag vill slå ett slag för de gamla!
Bilden är tagen från en liten flytbrygga i Djurgårdsbrunnskanalen den 1 maj 2012. Utsikten över Strandvägens vackra hus och båtarna vid kajen är hänförande.
Stockholms stadsbibliotek den 29 april 2012. En söndag och nu syns "vårskruden", så skir och ljuvlig. Ritad av Gunnar Asplund och invigt 1928. Lisa,barnbarnet, 6,5 år blev ävenimponerad av insidan.
I Norsborg finns det ett gammalt torn. Det ligger uppe i en av skogarna som man kan se ifrån Eriksberg, där min morfar bor. Min morfar Curre är en trevlig äldre man som under den senaste tiden fått många obehagliga besked, han är väldigt sjuk.Han är oftast nedstämd och dyster. Men vissa dagar pekar hans leende uppåt. Dagen som jag ska berätta om var en dag då min morfar mådde bra, han var glad och hans ögon lyste. Morfar, jag, min mormor och mina morbröder var uppe hos honom på hans balkong. Solen lyste starkt och smekte huden med sina strålar, gräset lyste grönt och blommorna spred glädje med sina klara färger.När vi stod där uppe på balkongen glada av sommaren och utav morfars glada humör, såg jag ett torn i fjärran. Jag frågade min mormor vad det var, hon visste inte så mycket om tornet, inte mer att den är väldigt gammal och väldigt fin, Fast det var inte längre ett torn, utan en ruin. Jag kände att jag behövde se tornet, Tillsammans med mormor och mina morbröder gick vi för attbeskåda tornet. Vi fick promenera en liten stund, men det gjorde mig inget, jag njöt av värmen och ljuset, morfars humör hade smittat av sig. Under tiden som vi gick diskuterade jag borgen med min morbror Christian, han hade tidigare besökt platsen vi var på väg mot. Han berättade att det var vackert där men även smutsigt p.g.a. allt klotter och den unkna lukten av urin och alkohol. Efter en liten stund var vi framme och det första som slog mig var att de lukter min morbror hade beskrivit inte existerade för mig.Lukterna jag kände var häst, hö,hund och katt.Det kändes som att lukterna hade fastnat i mossan, bergen träden och murarna.Det var som att lukterna var från för, att dom hörde hemma här.Jag uppfattade även blandade känslor sådana som rädsla panik glädje och hämnd.Snart kunde jag alla detaljer i minnet, skuggorna i vrårna, ljudet av fåglarna.Det var då jag la märke till tornets trasiga golv, och det kändes viktigt att komma upp, min morbror Christian hjälpte mig till övervåningen och kom sedan upp efter mig, jag hade förväntat mig stolthet, men känslorna som kom över mig var död och förruttnelse och jag behövde komma ner men min morbror var som i trans han stirrade stint på en punkt upp i taket. När jag försökte se vad det var kom det en kråka flygande mot oss, min rädsla fick Christian att reagera och äntligen fick jag komma ner. När jag väl kom ner till marken igen kände jag att jag än en gång andas igen.Jag har inte besökt platsen sen dess, jag har inte känt orken till att ta mig upp i skogen. Men en dag kommer jag komma tillbaka, och den dagen ser jag fram emot.
En tidig sommar kväll blev jag och min pojkvän en aning uttråkade, som alla kan bli ibland, men då fick Piotrek en ide. Han skulle visa mig en plats i Norsborg nära vattenverket.Då vi var så trötta på att sitta ner utan något att göra beslöt vi oss för att ta en liten promenad mot vattenverket, så jag plockade ner en flaska läsk i min väska, tog Piotrek’s hand och gick. Under promenaden gick vi förbi gamla arbetsbostäder och Norsborg’s herrgård som var otroligt fin. Innan våran vandring hade jag ingen aning om att sådana vackra byggnader kunde finnas just i Norsborg, jag var så van vid de tråkiga gamla höghusen.Synen var sagolik och överraskande, och med ny energi gick vi vidare. En kort sträcka efter Herrgården fann vi ett klocktorn med utsikt utöver Mälaren, näst intill den fanns det en liten brygga med bänkar. Vi bestämde oss för att stanna kvar vid tornet och bara njuta utav det vackra vädret, ljudet av vågorna och solen som lyste utöver våra kinder och det glittrande vattnet, vinden som blåste lätt och jag kände mig fri.Vi blev kvar vid tornet i flera timmar, vi njöt av varandras sällskap, vi trivdes med närheten, intimiteten vi delade. Jag kommer alltid minnas den dagen med sol och värme i mitt hjärta, med kärlek och frihet.
Efter en begravningsgudstjänst lägger begravningsentreprenören ut blommorna på en plats bakom kyrkan. Där ligger blommorna i ca 1 vecka och man kan som anhörig komma och titta på dem. En del vill ha blommorna direkt på gravplatsen. Ett kors med den avlidnes namn sätts upp, så man vet vem som är vem.
Här har vi en fattigmansros, pionen. Den växer i en gravyta på kyrkogården. Det är helt makalöst hur fin den är! Den har blivit så tung att den hänger nästan ner i marken. Man kan se så mycket fint när man jobbar på en kyrkogård.
Här har vi svenska kyrkans rabatt i Fisksätra. Det är jättevädd, riddarsporre, astillbe, olika typer av campanula tror jag. Utblommade pärlhyacinter. Rosen häck och en skulptur i bakgrunden.
Storkällans begravningsplats i Älta, Nacka. Här har vi rensat ogräs i rabatterna. Det finns även 2 långa rabatter på båda sidor om korset. På denna begravningsplats kan man finna både tystnaden och lugnet. Det är ett stort område med olika gravkvarter och mycket skog.
Här vimlar det av vita fjärilar runt lavendeln i mitten. Det är stenpartiväxter runt om lavendeln.Jag tror detta är en återtagen grav där man har gjort en perenna-plantering. Vet ej vad den vita fjärilen heter. Det finns så mycket att se på en kyrkogård! Om man bara ger sig tid.
Nu är det hög tid att plantera ut sommarblommor på gravarna till de som beställt. Här på vagnarna ligger, pelargoner, daggsalvia, isbegonior, afrikansk marguerit, alyssum, lejongap, lobelia, borstnejlika mm. Allt ska vara klart till midsommar. Det blir ett antal hektiska veckor för att få ner allt.
Här är kyrkogårdsarbetarna i full gång med gravskötsel av planteringsytor. Man rensar bort ogräs, luckrar upp jorden och fyller på ny jord, rensar bort löv och annat torrt. Solen skiner och våren är här!
Förr kunde jag ser från mitt fönster här i Agnesberg hela vägen över Råstasjön bort till Solna. Nu ser jag bara denna klumpiga klump. Vad kommer den nya arenan ha för betydelse för Solna? Jag vet att många med mig sörjer Råsunda stadion.
Eller olika barn kanske? Min dotter Freja sparkar boll med vår hund Isa i Ulriksdals slottsträdgård. Vårpicknick med filt på gräsmattan och sol på himlen.
Min dotter vill alltid att min sambo ska vända sista pannkakan. "Peter, kan du inte stajla?" säger hon. Och så kastar han upp den i luften och han skrattar förnöjt.
Två renhållningsarbetare i orange arbetskläder jobbar och hämtar stora soptunnor de tömmer i sin sopbil en ganska trist grå vårdag med snöblandat regn. Fotat genom fönstret.
Här vi den hatade mördarsnigeln som förstör i våra rabatter! Under vår, sommar och höst plockar man varje morgon mördarsniglar som härjar i gravar och rabatter på kyrkogården. De äter upp nästan alla blommor.Vi har haft många olika metoder att ta dö på dem, men att hälla kokande vatten över dem och sedan gräva ner dem i komposten är den metoden kyrkogården hade när jag jobbade där.
Till dem som beställt vårblommor till graven planterar kyrkogårdsförvaltningen ut penseér varje vår. Här på blomstervagnen ser vi två olika gula penseér. 7 st penseér planteras i gravens planteringsyta.
Bilden är tagen i vår trädgård efter ett överraskande snöfall i mitten av april. Lekstugan byggde min man åt vår dotter. Hon valde själv färgen - "lilarosa", hennes favoritfärg.
Sverigefinländskt påskfika med memma, den berömda finska påskdesserten som ätes med ovispad grädde och strösocker på. Bredvid påskmust, påskris, påskkycklingar och påskkort. Vårsolen lyser in!
Pojke tar en till kaka till påskfikat på verandan. På fikabordet står också kaffe, påskmust och en skål memma, den berömda finländska påskdesserten med grädde och socker. Förutom fika även påskpynt - kyckling och påskägg - och vårsådd i krukor.
Pojke med gamla och nya leksaker. Pappa sitter bredvid och lär sonen hur man spelar ett spel i mobiltelefonen. Bredvid en legotraktor. (Vårsådd i bakgrunden.)
Finns det något godare än kantareller med pasta? Elinor Andersson visade sitt favorit svampställe för Jennifer Espling (som fotograferade) och mig Henry Grahn Hermunen. En sån plats visar man ju inte vem som helst men jag kan viska att det ligger norr om Rönnby/Västerås. Vi fick lämna det mesta av trattkantarellerna kvar;) Till vardags arbetar Elinor som lärare och Jennifer och jag är konstnärer
Finns det något godare än kantareller med pasta? Elinor Andersson (till h. i bild) visade sitt favorit svampställe för Jennifer Espling och mig Henry Grahn Hermunen. En sån plats visar man ju inte vem som helst men jag kan viska att det ligger norr om Rönnby/Västerås. Vi fick lämna det mesta av trattkantarellerna kvar. Till vardags arbetar Elinor som lärare och Jennifer och jag är konstnärer.
