Vi var i Tornparken en sommardag med alla barnen. Fanns minst två ekorrar där som var väldigt oblyga. Min kompis matade den ena med lite kex direkt ur handen. Jag fotade, såklart.
Min kompis mamma gifte sig i augusti 2011 och jag fick äran att vara fotograf. Denna bild är eftervigseln, som hölls utomhus, och gästerna blåste såpbubblor över brudparet.
Min dotter Saga och kompisen Theo promenerar hem i rask takt efter att vi ätit födelsedagsmiddag på en indisk restaurang. (Saga fyllde 11 år). Dom har mycket att prata om och i bakgrunden ser man Matteus skola.
Man på busshållplats väntar på bussen hem sent på kvällen den första höstmånaden september. Det är fuktigt och blött överallt efter flera dygns ihållande regn.
Min två-åring och jag planterar nya sommarblommor i en stor kruka på altanen. Vi har precis slängt krassen, som blivit risig, i en hink och ska nu göra plats för krysantemum i krukan. Lillebror har lånat en av mina trädgårdshandskar och ett rotjärn och känner sig nu väldigt delaktig i processen.
Den platsen jag tänker på är Hampvägen. Det är nära S:t Botvids Gymnasiet och det är fint område där man kan sitta ute med vänner och familj som man kan trivas med. Det är lägenhet och på gården finns det lekplats där barn kan leka och det finns även en uteplats där ungdomar och vuxna kan sitta och fika. Man kan också umgås med bekanta människor. Hampvägen betyder mycket för mig eftersom min syster bor där och går hem till henne nästan varje dag och umgås med henne, snacka med henne om allt för att det är henne jag litar på. Hampvägen är en lugn plats och väggarna är målade i beige och balkongerna är färgade i röd där alla har sina antenner. Min systers hus är blandad av turkisk och svensk stil som är fin möblerad och är tre rums hus. När jag går hem till min syster så lagar vi mat tillsammans och bakar tillsammans, vi har det trevligt tillsammans. Sen fikar vi hemma hos henne och snackar om allt och skratta när det är något roligt vi berättar om. När jag mår dåligt eller är förbannad på något så går jag hem till min syster och berättar till henne och hon lugnar ner mig och det känns skönt att hon gör det känner mig fri från allt och känner mig trygg hemma hos henne.
Musikhuset är som mitt andra hem, när jag inte är hemma så är jag i musikhusets danssal med mina vänner. Att dansa betyder mycket för mig jag har dansat nu i nästan 11 år och det känns bara bättre för varje dag jag dansar. Första dagen jag flytta till Stockholm ifrån Malmö, så tog mina kompisar med mig till musikhuset. När vi kom in var det bara fönster och speglar runt omkring. Speglarna glänste på grund av solstrålarna som kom in från de stora fönstren, och så var det en boxnings säck som hängde där i ett hörn och träningsmattor på golvet. Än idag ser allting exakt likadant ut förutom den där spegeln som min kompis råkade ha sönder. Känslan av lukten när vi har tränat som hårdast och inte kan öppna fönstren där inne är fruktansvärd. Vi känner varandra bra som om vi vore en familj. Eller vi är som en stor familj alla vi, folk som vill kolla på oss är också välkomna och det gör så att dom känner till musikhuset och vilken familj vi alla är tillsammans. Sommardagar är det skönast att gå och dansa för det är varmt och det känns som om man kommer dit snabbt, men när det är vinter så är det bara tråkigt att gå dit för det tar så lång tid. Det är inte många som vet att det finns en danssal i musikhuset, men för oss i min dans grupp är det vår andra hem.
MusikhusetPlatsen jag har valt att skriva om är en fritidsgård som ligger i Norsborg (Musikhuset). När jag tänker på Musikhuset så dyker det upp en massa minnen, minnen som gör mig glad och andra lite sämre minnen som får mig på dåligt humor. Musikhuset är som mitt andra hem, jag spenderar mycket av min tid där. Jag har hängt där i snart 5 år, och dessutom så har jag även sovit över där med min tjejgrupp som kallas för Norsborgs änglar då vi hade en ”övernattningsdag”. Det är en grupp som vi jobbar för i Musikhuset. Vi gör en massa olika aktiviteter och äventyrliga upplevelser tillsammans. Vi träffas varje torsdag där med vår ledare som heter Lucia, hon fixar en massa saker till oss som vi lär oss mycket av och får mycket erfarenheter av som behövs senare i livet. Vi får också fika och umgås. Vi är 10 tjejer som deltar i denna grupp så kallad ”Norsbrgs änglar.” Vi är som en familj och beter oss som systrar vi har ju självklart känt varandra sen lågstadiet så vi känner varandra så pass väl att vi tjafsar och bråkar ganska mycket så som systrar verkligen gör men ändå så håller vi ihop när det kommer till kritan, och finns där för varandra. Vi har också varit på flera läger tillsammans med vår ledare. Allt detta hänger på Musikhuset som fixat allt detta för oss. Därför betyder Musikhuset så mycket för mig. Jag har många minnen därifrån. Ibland sitter jag för mig själv och tänker ”Gud vad snabbt tiden har gått” under de 5 åren har jag gått igenom mycket i just denna byggnad Musikhuset. Jag hänger till och med där förutom det som har med Norsborgs änglar att göra de vill säga på min fritid så är jag där ganska mycket och njuter av tiden då jag umgås och har trevligt med mina vänner. Jag har en favoritledare som jobbar där och han heter George, han är som min andra far och hjälper mig i nöden. Han behandlar verkligen oss som sina barn. När jag mår dåligt så kan jag sitta och prata med honom och säga vad jag tycker och känner och vad som finns inom mig. Vi trivs så sjukt bra med honom. Jag anser han som min förebild som ger oss råd om vad som är rätt och fel i livet, som jag verkligen uppskattar och kommer att uppskatta senare i livet när jag väl slutat hänga där, de vill säga när jag blir äldre. Jag kommer verkligen längta tillbaka till de tider då vi bara kunde sitta alla tio tjejer och vår favorit ledare George som är vår förebild. Så Musikhuset är ett ställe där jag alltid kommer att minnas underbara tider som jag aldrig glömmer de vill säga minnen som är oförglömliga.
Norsborg Strand.Hej jag heter Vero och jag går i St:Botvid gymnasium och jag ska berätta om Norsborgs strand vid Mälaren i Norsborg som är 20 minuter från min gård på Baldersväg där jag bor. Under sommaren brukar jag promenera eller cykla dit, och Ibland när det är jätte soligt och varmt då går vi ditt och grillar med familjen. Jag tycker att det är ett jätte bra ställe för att grilla och bada! Eller ibland går jag dit med kompisar och badar efter skolan. Men jag och min bästa kompis Faustina går mest och badar när vi har tråkigt. Det är jätte skönt efter att man har badat och solat eller suttit på stenar och fiskar.En gång hade vi picknick med klassen när jag gick i Kärsbyskolan och det var jätte kul, det var innan vi hade balen i slutet av nian. Lärarna brukade också grilla korv och humbugare när vi hade friidrottsdag. Då var vi tvungna att springa ända till Mälaren. Vi fick vila där, äta hamburgare och dricka vatten. Jag har varit i Norsborgs strand vid Mälaren många gånger med kompisar och familj för jag tycker att det är den närmaste badplatsen när man är sugen på att bada. Man kan spela fotboll, volleyboll och massa grejer och minigolf också. Ibland kan man komma och kolla på hästar när ryttare tränar och man kan också klappa på hästarna utan problem.Innan man kommer fram till Norsborgs strand kan man se folk som tränar hundar det tycker jag att är jätte kul och kolla på. Jag och mina kompisar brukar stå där ungefär en kvart för att kolla på och tar massa bilder innan vi går och badar.Vero Ndow.
De här två buketterna fick jag och min man på 10-årsdagen av vårt bröllop. Det härliga är hur bra de passar ihop, hur väl givarna visste vad vi gillar.
Umgås: vi spelar Fiskespelet tillsammans på vardagsrumsgolvet.Bredvid står också en låda med tågbanebyggdelar.(Jag höll upp kameran, sträckte ut armen så långt jag kunde och gjorde mitt bästa att själv plåta oss båda.)
