Gula gången vid Slussen, 26 december 2013. En av de sista riktigt opolerade platserna i Stockholm. Snart är även Gula gången ersatt med glas och borstad metall.
Landskapet förändras i Solna där det nybyggda Karolinska Institutets Aula blivit granne med det rödmålande trähuset!Kontrasterna är påtagliga och inspirerande! Härligt att gamla hus bevaras!
Idag krattar vi inte. Idag blåser vi bort löven. Det för med sig oljud och föroreningar. Men så ser det ut. Här ser vi ett helt gäng lövblåsare. i Stureparken.
En promenad en vardagsmorgon längs Stockholms många kajer är ett måste för många! Här passerar paret i siluett ett x där järnvägsspår och gatusten korsar varandra i Norra Hammarbyhamnen, Stockholm...
Idag har det blivit oerhört känsligt helt plötsligt att fotografera människor. Det säger mycket om vår samtid också. Trender att följa. Här är jag och föreläser i grundskola. För att fota eleverna vart de tvungna av sina lärare att täcka ansiktena!
Efter tolvslaget in på det nya året 2012 firades det uppe på Hammarbybacken vid Hammarby-Sjöstad. Samtidigt försöker snökanonerna göra snö i den gröna backen.
Drakenbergsparken där Tantolunden börjar. Vi på bänkarna benämner detta ställe »Bänkarna i Tanto« eller »Tullen«. Här, där Stockholms största park börjar, är det helt fritt fram att förtära alkohol, men det är inte det som gör att vi samlas här. Vi samlas här för dels bor en hel del lirare runtomkring. Det ligger ett bolag ganska nära. Men det kanske viktigaste: Tanto med omnejd är för oss det enda stället där man kan råka somna in utan att bli muddrad och plundrad. Och det är inte ovanligt att om man tappat något eller glömt nåt ser någon till att sakerna kommer till rätta. Det kan vara allt från en bunt Situation Sthlm till hela ryggväskor, kepor och ... ja faktiskt vad som! Men visst, tiderna förändras även i vår säregna sfär. Det kommer in nytt folk som inte förstår dessa »Tullens koder«. Medborgarna här runt har också en speciell tröskel och förståelse för ölisarna. Ofta känns dom som ett naturligt inslag i området. Flera original vistas runt Tullen och inte att förglömma – söderandan!
Hur många har besökt en boplats för hemlösa omärkligt lagd i någon dold skogsdunge? Kanske gömd i ett myller av vägviadukter eller i en bergsskreva uppe i Tantolundens brantaste stup? Den här boplatsen byggdes upp under två års tid. Vinter som sommar bodde det människor här. När de inte var där på några dagar blev det först plundrat, sedan rev myndigheterna det. Polarna byggde upp det igen. Då planade myndigheterna ut lägret med bulldozers. Det var ju inne ett tag för myndigheterna att riva dessa läger. Mina tankar snuddar ibland vid indianer och övriga minoritetsbefolkningar. Dessa grabbar är ursvenskar! Och får vara med om det här! Peter sa med gråten i halsen: »Dom river mitt hem.« När jag första gången besökte detta nu rivna läger, berättade Peter att han lyckats hålla värmen denna snöiga vinter. Ni minns väl hur snöiga och kalla dom två senaste vintrarna varit? Peter log med hela ansiktet när han plockade fram sin termometer och den visade på över 15 plus. Efter den sista rivningen drog han. Nån stackare gjorde ett sista tappert försök att bygga upp nånting med ingenting. Att den svenska flaggan hänger längst ner är nog en tillfällighet.
Våld och polisingripanden är min vardag. Där jag oftast har befunnit mej har också buset som polisen kallar oss för varit. Franki sa: »Det är sådana här bilder man får när man alltid har kameran med sig.« Jo, det stämmer ju. Jag antar att de allra flesta medborgare i Stockholms innerstad och ytterkanter någon gång har blivit vittne till fysiska dramatiska polisingripanden. De allra flesta kommer inte så här nära med en pocketkamera men jag var ju där i upprinnelsen. Våld hör till samhället, oavsett om vi vill det eller inte. Polisingripanden, skränigt folk på stan. Våld finns även i högre samhällsklasser liksom narkotika och kriminalitet. Men det är endast vi på gatan som syns.
Eftersom detta i grunden handlar om hemlöshet vill jag givetvis ha med en klassisk bild på en uteliggare. Mitt på dagen, mitt i Stockholm – ni har säkert sett det förut! Både i verkligheten och på fotografier. En sådan bild är för mig lika given som Édouard Manets Frukost i det gröna, ett motiv som jag, som de flesta konstnärer, blivit inspirerad av och målat en egen variant på. Jag minns denna novemberdag. Det var ljust ute men det blåste bra kallt. Se dom tjocka klädlagren, tiggar- muggen och plastpåsarna i kundvagnen.
Ett solarium kan ibland vara ett bra ställe att ta sig en dos på. Särskilt vintertid då det är mörkt och kallt ute. Men det gäller att vara försiktig. Lokalerna är oftast mer övervakade än dom gör sken av. Andra ställen där det är än vanligare att självmedicinera är toaletter, portar eller helt enkelt utomhus. Men att göra det i kyla tycker många är besvärligt. Ett av dom knepigaste ställen jag varit tvungen att ta en dos på är utanför en bommad sommarstuga i natten. Vätskan, alltså vattnet, tog jag från en droppande rännhänga. I månskenet dessutom. Att köra bil och ta en dos samtidigt är inte att rekommendera, men sådant har också hänt i historien.
